David Baldacci’s The Camel Club

Kamelklubben består av fyra speciella, lite kantstötta medlemmar i samhällets utkant. En av dem bor i ett tält utanför Vita Huset, en annan i ett litet hus i kanten av en kyrkogård.

Klubben håller till i Washington DC, och syftet med sammanslutningen är att till varje pris finna sanningen runt olika märkliga, ofta nedtystade händelser i landet.
Skarans ”huvud” är Oliver Stone och under hans ledning synar de fyra vännerna nyheter och myndigheternas förehavanden i sömmarna och tvekar inte att vid behov ställa ledarna till svars inför folket.

Efter att ett par av medlemmarna bevittnat ett mord, slår de fyra sig motvilligt ihop med Alex Ford, en Secret Service agent som de bedömt som hederlig, och dessa fem ger sig i kast med att undanröja den katastrof som är under uppsegling och som romanen spinner runt.
Baldacci har komponerat en grupp av fyra personer som ter sig mycket verkliga. De är sinsemellan mycket olika, men kompletterar varandra på ett lysande sätt. Miljöer, konspirationsteorier, och myndigheternas cover ups, ja allt ger känslan av att vara verkligt.  Till och med slutet är bra, faktiskt. Där har Baldacci ibland gjort mig besviken, men inte den här gången! Storyn håller till sista sidan.

Det är en hårresande men inte omöjlig bild av världen som Baldacci beskriver och

har du några timmar till övers är de 688 sidorna i The Camel Club ett bra val!

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

1 svar på ”David Baldacci’s The Camel Club

Kommentarer är stängda.