Intrigerande tonårstjejer

enhemligplatsEn hemlig plats

Det här är Tana French 5:e bok om mordkomissionen i Dublin. Jag gillar Tana. Hon är en mästare på att skapa en obehaglig stämning och duktig på att skapa spännande och komplexa karaktärer. Våra detektiver Stephen Moran och Antoinette Conway är inga undantag . Stephen är en ung polis som tar alla chanser för att klättra uppåt i karriären och Antoinette har skapat sig ett skal/fått en roll som isdrottning för att klara machokulturen på avdelningen.

Flickskolsinternat

Hela boken kretsar kring en, eller snarare två grupperingar av tonårstjejer på ett överklassinternat för flickor. En elev från granninternatet (bara killar) hittas mördad utanför tjejernas internat. Utredningen läggs ned efter ett tag men en av tjejerna kommer till Stephen med en ledtråd som pekar på att någon från flickskolan är inblandad. Tjejerna har en anslagstavla för hemligheter och där har någon satt upp en lapp med texten ”Jag vet vem som gjorde det”. Moran och Conway besöker skolan och börjar gräva i en härva av hemligheter och intriger. Två rivaliserande tjejgrupper hamnar snart i fokus.

Vad är grejen med…

…intigrerande/elaka/förvirrade tonårstjejer?Det måste finnas något extra kittlande med tanken på att en söt ung till synes oskyldig tonårsflicka också kan vara det motsatta. Tana French gräver djupt i tonårstjejerna osäkerhet, vänskapsband, avundsjuka, nyfunna hormoner och förväntningar och hon gör det bra. Det är bara det att jag har läst liknande förut. Det känns inte så nyskapande. Det är därför jag, trots att det är välskrivet och obehagligt, ändå inte riktigt fastnar. Tana brukar variera platser och tema så jag kommer vilja läsa nästa. Tyvärr brukar hon även byta huvudpersonerna vilket är synd för de hade jag gärna följt i kommande böcker.

 

 

Veckans TV-höjdpunkter fre-sön V.41

[SCROLL]

Vecka 41 Fredag – Söndag

 

Gomorrah

Lördag  22.20  SVT2
Serie om den italienska moderna maffian i södra Italien. Baserad på Roberto Savianos bok med samma namn.
(Säsong 1 del 4)

 

The Flock

Lördag  21.00  TV6
Am. agenkriminalfilm med Richard Gere och Claire Danes

(200)

 

Miss Marple-kväll

Söndag 21.00 + 23.00 Sjuan
Två Miss Marple avsnitt. Vi börjar med A Greenshaw´s Folley
Säsong 6 del 3 och 4

 

Bron

Söndag  21.00  Kanal 1
Svensk/dansk kriminalserie skriven av bl a Hans Rosenfeldt. Sofia Helin som polisen Saga Norén
(Säsong 3 del 3)

 

 

Homeland

Söndag  22.00  Kanal 1/SvtPlay
Am. Agent-serie
(Säsong 5 del 1 på Kanal 1)

[/SCROLL]

Hitchcock-kvälllar i sommar

Man missar lite när man har semester. Därför har jag missat att SVT har Hitchcock-kvällar på fredagar under sommaren. 6 filmer visas plus filmen Hitchcock från 2012 som är en kärlekshistoria mellan Hitchcock och hans fru.

Jag tycker att det hade varit bättre om de visat filmerna under ruggiga höst/vinterkvällar men men. Väl värda att se är de i alla fall!

Nedan får ni lite smakprov på filmerna. Gillar hur Hitchcock ofta låter en Voice-over eller huvudrollsinnehavare (ofta James Stewart) ”berätta” om filmen i trailerna. Notera också att Hitchcocks filmer nästan alltid baseras på litterära verk. En del av filmerna finns också i fullformat på Youtube om inte SVTs tider passar.

 

Mannen som visste för mycket (1956) – Visas fredag 31 juli 21.45

Hitchcock spelade in den här filmen redan 1934 men han gjorde en del ändringar. Hitchcocks favorit James Stewart  har återigen huvudrollen ihop med Doris Day. Titeln kommer från G.K Chesterton titel till en samling noveller men intrigen har ingenting med någon av novellerna i boken att göra.

 

 

En studie i brott (Vertigo 1958) – Visas fredag 7 augusti 21.45

En av mina favoriter av Hitchcock. Baserad på en fransk kriminalroman från 1954 av Pierre Boileau och Pierre Ayraud.

 

 

Hitchcock (2012) – Visas fredag 14 augusti 21.45
Psycho (1960) – Visas fredag 14 augusti 23.25

Hitchcock-sommaren avslutas med en dramafilm om Hitchcock, med Anthony Hopkins och Helen Mirren i huvudrollerna, följt av Hitchcocks mest kända film – Psycho som är baserad på en spänningsroman av Robert Bloch från 1959. Fortfarande läskig med ett av världens mest läskiga och kända ljud i duschscenen…

 

 

 

Repet (1948) – Redan visats

Filmen är baserad på en pjäs av Patrick Hamilton som i sin tur löst baserade pjäsen på ett verkligt mordfall Leopold & Loeb, två unga män som 1924 mördade än 14-årig pojke ”Det perfekta brottet” för att visa deras överlägsna intelligens. Inte min favorit-Hitchcock men obehagligt tema och mördare.

 

 

Fönstret åt gården (Rear Window 1954) – Redan visats

Baserad på en novell av Cornell Woolrich 1942. Idag känns inte filmen superspännande men det är många filmer som i efterhand har tagit efter temat. Bakgården är spektakulär eftersom Hitchcock lät bygga hela bakgården som en gigantisk kuliss med tre sidor där skådespelare agerar ”live” samtidigt. Grace Kelly visar upp ett antal vackra kreationer i filmen och man förstår hur hon kunde bli en filmikon. Det mesta av ljudet, inklusive musiken. Soundtracket innehåller en rad kända 50-talslåtar som t.ex varianter av That´s amore och Mona Lisa.

 

 

Frenzy (1972) – Redan visats

En av Hitchocks sista filmer och en av 3 som utspelar sig i England. Jag föredrar filmerna fram till 60-talet. 70-talet passar på något sätt inte Hitchcocks anda… gillar den gammeldagsa känslan. Många kritiker däremot tycker att den här är en av de bästa av Hitcocks filmer. Baserad på romanen Goodbye Piccadilly, Farewell Leicester Square av Arthur La Bern.

 

 

Sommartips: Anna

Mord är ingen Barnlek av  Alan Bradley

Det här är en riktig liten pralin till deckare full med arketypiska karaktärer, teatrala vändningar, listiga fällor, kemikaliska gifter och en ung mycket vetgirig och intelligent flicka som bland annat löser mord. Det här är en deckare för alla oss som älskar Agatha Christie och Dorothy Sayers i allmänhet och mord i den engelska landsbygdsmiljön under efterkrigstiden i synnerhet. Observera att detta är inte en deckare för barn, tvärtom, men den har glimten i ögat även i de obehagligaste ögonblicken och vid ett flertal gånger skrattade jag till högt. Det här är en riktig feel – good – deckare! 

 

Fågelmannen av Mo Hayder

Fågelmannen var den första boken jag läste av Mo Hayder. Jag hittade den av ren slump på biblioteket och tänkte att jag kunde ge den en chans eftersom det var en kvinnlig, engelsk deckarförfattareoch det brukar ofta vara en bra kombiation. Egentligen så är det otroligt att jag gav Hayder en ny chans efter den här boken för första intrycket var väldigt kluvet. Fågelmannen är nämligen väldigt blodig och väldigt grafisk. Nästan så en får lägga ifrån sig boken ibland för att det blir bara för mycket. Så jag vill utfärda en sorts varning först, ungefär som det görs på tv innan ett extra blodigt avsnitt av en deckare visas: ”Vi vill varna känsliga tittare för scener som kan verka störande.”

Handligen

Ett antal kvinnor hittas mördade ppå ett skrotupplag i närheten av Milleniedomen i London. Morden är ovanligt grymma och Londonpolisen inser snart att de har att göra med en extremt vriden seriemördare som lämnar en alldeles särskild signatur: en liten, levande fågel insydd i offrets bröstkorg.

Jack Caffery är hjälten som ska lösa fallet. En kriminalkommissarie plågad av sin brors försvinnande i barndomen. En gåta han fortfarande försöker lösa samtidigt som mannen, en dömd pedofil, som misstänks för broderns försvinnande fortfarande bor i huset intill.

Lite tankar

Fågelmannen är första boken om Jack Caffery men den ingår inte i The Walking Man-serien. Den gavs först ut av B. Wahlströms 2001 i Sverige och de gav även ut Trädens Tystnad och Tokyo. Men sedan så försvann Mo Hayder från den svenska marknaden tills Modernista plockade upp henne och började ge ut hennes nya böcker men även hennes äldre i en ny översättning. Roligt, tycker jag.

Men åter till det grafiska och sexuella våldet som återges i boken. Jag är fortfarande kluven till det. Normalt sett så blir jag för illa berörd av för grafiskt sexuellt våld i böcker. Oftast gör det att jag får avsmak för boken istället för att få en spännande läsupplevelse. Millenietrilogin är ett sådant exempel. Det räckte med den hemska våldtäkten på Lisbeth Salander i början av första delen för att jag skulle få total avsmak för böckerna. Jag klarade helt enkelt inte av det. Kanske är jag för känslig ändå?