Anckarström och kungamordet av Ernst Brunner

 

Jag läste den här boken för ganska länge sedan men det är något väldigt statiskt över historiska romaner, speciellt när de på något vis kretsar kring en mordhistoria där man redan vet vem mördaren är.

 

Boken inleds med den fruktansvärda avrättningen av förrädaren och mördaren Jacob Johan Ankarström. Han själv ansåg sig ha räddat fäderneslandet men det var en åsikt som ingen verkade dela. Verkade är det bärande ordet. En statskupp planeras sällan ensam och det gör den inte heller i denna historia. Men som så ofta måste någon ta straffet. Vid den här tiden var Gustav den III mycket illa omtyckt och på grund av kungens långsamma och utdragna dödsakt vände opinionen till hans fördel. Eftersom Anckarström skrivits ned som århundradets- (varför inte årtusendets?) bov av den gustavianska samtiden och eftervärlden är boken ett upprättande och rättfärdigande av Anckarströms motiv. Och ska man välja sida i den här mordhistorien är man villig att ställa sig på mördarens. Som deckare betraktat är den ganska långsam med utförliga och ingående historiska inslag, ett stort plus, om man som jag, även har ett enormt historiskt intresse. Står man ut med all faktaredovisning innehåller boken alla komponenter för en spännande mordhistoria; kärlek, svek, mord, Maskeradbal på Operan, intriganta möten, hemlighetsmakeri och förräderi.