Inblick Varg Gyllander

Vi hälsar Varg Gyllander välkommen till Deckarhuset. Gyllander är deckarförfattare men arbetar också heltid som Rikspolisens pressekreterare. Vi fick en inblick i hur hans arbete hos polisen ser ut.

Du är pressekreterare för rikspolisen, vad exakt innebär det att vara pressekreterare?
Rikskriminalpolisen skiljer sig från andra polismyndigheter på så vis att vi inte har någon presstalesman, det vill säga en person som svarar på alla möjliga frågor som ställs till polisen. Vi har bestämt att det i första hand är våra experter på exempelvis: människohandel, gängbrottslighet, gärningsmannaprofilering, mordutredningar, terrorbekämpning, gisslanförhandlare, undercoveragenter och så vidare som uttalar sig. Och chefer förstås. Mitt jobb är att se till att det finns personer som kan svara när journalister har frågor. Men att vara pressekreterare är mycket mer än så. Jag ansvarar också för mediastrategier, mediaträning, att ta fram underlag för intervjuer och presskonferenser och har ett ansvar att följa vad som skrivs och sägs om Rikskriminalpolisen. Och det är mycket.

Hur ser en vanlig dag på jobbet ut för dig? Hur är arbetstiderna?
Det bästa med det här jobbet att det enda jag kan vara säker på när jag går till kontoret i kvarteret Kronoberg på Kungsholmen i Stockholm att jag inte har en aning om hur dagen ska sluta. I många fall vet jag i och för sig i förväg om vi till exempel gör att nationellt barnporrtillslag eller mot illegal näthandel med droger men det är svårt att avgöra hur stor medialt intresset blir. Man kan säga att nyheter är som vilka råvaror som helst. Det är konkurrensen för dagen som avgör dess värde. Åter till din fråga. Jag börjar hemma med att läsa tidningarna och på vägen till jobbet (på cykel) lyssnar jag på nyheterna på radion. Vid nio träffas hela kommunikationsavdelningen för Rikspolisstyrelsen, där jag ingår, för att stämma av vad som är på gång, om vi ska agera på några uppgifter i media eller om vi ska förbereda oss på något som vi vet kommer att få stort genomslag. I teorin jobbar jag kontorstid men i praktiken nästan alltid.

Du började ju som kriminalreporter, har du alltid varit intresserad av att arbeta med brottsfall eller blev det bara så?
Det är en ren slump. När jag började som reporter på Norrköping Tidningar råkade det vara så att kriminalreportern slutade (eller tröttnade) och nyhetschefen undrade om jag ville prova ett tag. Det är femton år sedan och jag har sedan dess i stort sett inte sysslat med annat än kriminalitet. Indirekt alltså. Mina specialintressen har med åren blivit: Kriminalpolisarbete, kriminalteknik, kriminalpolitik och kriminalvård.

Arbetade du med det spektakulära rånet i höstas när de tog sig in genom taket och flydde med helikopter? Kan du berätta om arbetssituationen det dygnet i så fall?
Ungefär vid halv sex den morgonen ringde telefonen. Det var faktiskt en internationell nyhetsbyrå som var snabbast. Efter det samtalet slutade inte telefonen ringa på tre veckor. Man brukar säga att en mediastorm aldrig håller på mer än i en vecka men många samverkande faktorer gjorde att just denna händelse började leva ett eget liv. Och fortsatte alltså under mycket längre tid än så. Jag och mina kolleger jobbade nästan dygnet runt med att ta fram fakta och svara på alla möjliga frågor som inte rörde själva utredningen. Redan dag två bestämde vi på Rikskriminalen nämligen att lägga locket på. Ordentligt. Vi skruvade åt alla bultar hårt för att minska risken för läckage om själva utredningen. Och även om det utifrån inte sett så ut kan jag med stor säkerhet säga att nästan ingen information, som inte vi ville släppa ut, har kommit ut.

Kan du berätta om någon annan stressande situation/utredning som du har varit med om.
Det är svårt att peka ut enskilda händelser. Varje gång ett spektakulärt rån, ett uppmärksammat spaningsmord, ett nationellt tillslag eller att det plötsligt hittas massa glas i kycklingar så ökar pulsen och arbetsbördan. Det paradoxala med den här typen av arbete är att det som för enskilda är en tragedi kan vara det som höjer motivationen och ökar lusten att gå till jobbet för andra. Jag tror det gäller de flesta polisanställda, brandmän och alla andra som jobbar med katastrofliknande händelser.

Du som har som jobb att ha koll på polisutredningen vem anser du är den bästa mordutredaren i Sverige?
Det finns säkert många bra mordutredare runt om i landet. Men jag är ganska säker på att de mest rutinerade och vana utredarna finns på riksmordkommissionen som finns hos oss. Ett namn? Då är det nog Dag Andersson på just riksmordkommissonen som får min röst.

Har du tips på någon annan person inom polisen som du tycker vi ska göra en inblick hos?
Ja, chefen för tekniska rotelns fältsektion på länskriminalen i Stockholm, Sonny Björk. Jag tror att han har ett av Sveriges mest intressanta polisjobb.

Du skriver ju också deckare, Efter att ha läst lite om dig så förstod jag att du började du skriva via en skrivarkurs. Får man fråga vad det var för kurs?
När jag var pappaledig med min äldsta son kände jag ett stort behov av att träffa lite vuxna människor (förutom min fru förstås) och av en slump hittade jag en annons om en krimskrivarkurs på Folkuniversitetet. Så det hoppade jag på. Jag tror att det var tio kvällar. Vi skrev och kritiserade varandra. Det var roligt och lärorikt. Framför allt handlade det om att lära sig hantverket. Vår lärare var Sören Bondeson. Jag visste inte vem han var då men har senare förstått att väldigt många framgångrika deckarförfattare har startat hos honom. Åsa Larsson och Jens Lapidius till exempel.

Du har ju ett heltidsjobb (minst), skriver deckare och har en familj. I mina ögon verkar det rätt mycket . När, hur ofta och hur länge skriver du när du väl skriver?
Jag har hittat mitt eget ”skrivarfönster”. Mellan nio och elva på kvällarna. När andra ser på TV skriver jag deckare. Ibland tar jag paus på några veckor men när jag väl är igång så skriver jag nästan varje kväll. Det blir en till två sidor åt gången. Jag tror på den japanska filosofin: Kaizen. Det är bättre med många små (enkla) steg för att nå sitt mål, än få långa (jobbiga) kliv.

Tittar du på någon kriminalserie och i så fall vilken/vilka?
Jag väljer noga på vad jag ska lägga min dyrbara tid. Och då blir det CSI NY.

Vad läser du just nu?
Min favoritförfattare Arnaldur Indridason som skriver deckare som utspelar sig på Island. Just nu läser jag hans senaste,Vinterstaden. Den är tyvärr inte en av hans bästa. Kvinna i grönt är däremot en höjdare.

Vill man veta mer om Varg Gyllander kan man gå in på hans hemsida www.varggyllander.se där hittar man bl.a. intervjuer och en liten film där han visar sin skrivarlya.

1 Kommentar

  1. Det är mycket vinter nu. Det är inte Vinterstaden som är Arnaldurs senaste som jag svarade i intervjun. Det är inte ens den jag läser. Frostnätter ska det vara.
    Varg

    Anmäl!

    06 januari 2010 15:47