Francesca

42293457_10156230158868113_4281825301664628736_n

Det är inte alltid man är lika nyfiken på uppföljaren till en debut men den här såg jag fram emot att få läsa! Huvudpersonen Charline (Charlie) Lager är samma som i debuten. Hon är en trasig kvinna med många problem men trots sitt missbruk. som innefattar både alkohol, tabletter och sex, är hon en duktig polisutredare. Missbruket härstammar från Charlies uppväxt i Gullspång med en mamma som kort och gott inte var lämplig som mamma. En hel del avslöjades i förra boken men det finns gott om hemligheter kvar i det förflutna satt nysta i.

 

När Charlie återvänder till sin hemort för att hjälpa sin krisande vän Susanne stöter hon på ett gammalt fall. Tonårsflickan  Francesca försvann 20 år tidigare och Charlie frågar sig varför ingen nämnde det här fallet i samband med Annabelle-fallet. Det undrar jag också det hade varit snyggt om det hintades om det i Annabelle men jag kan ju ha missat det? Kanske är det för att flickan var från en ”fin” familj och inte riktigt hörde hemma i samhället. Eller så visste inte Lina att det skulle bli en bok nr två när hon skrev Annabelle? Helt klart är det något jag kommer fråga i vår kommande intervju med Lina, håll utkik efter den!

 

Charlie börjar självklart nysta i fallet som lades ner som ”flicka troligen försvunnen frivilligt”. Samtidigt plågas hon av minnen från sin mamma och barndom men hon har också vaga minnesbilder av något som har med Francesca att göra men vad? Invånarna som laddar för den årliga skördefesten är inte odelat förtjusta i Charlies grävande och någon eller några går långt för att förhindra ett avslöjande.

 

Lina är en riktigt bra författare och en mästare på att skildra karaktärer på djupet men så är Lina också utbildad lärare i psykologi så intresset för det mänskliga psyket har nog funnits där ett tag. Många kallar hennes stil suggestiv, själv tror jag att jag kallade hennes stil poetiskt när jag skrev om Annabelle. Att läsa boken under ett strömavbrott kändes helt rätt! Trots bra stämning och ett driv som gjorde att jag slukade boken fort finns det ett par saker som kändes lite väl uppenbara storymässigt. Hade jag fått den där aha-upplevelsen som man alltid strävar efter när det gäller mysterium hade den här boken varit i absoluta toppklass. Nu håller den ”bara” toppklass. Som tur är har Lina bäddat för nya hemligheter och avslöjanden i en tredje bok för en sak är klar! Det känns inte som varken vi eller Lina är färdiga med Charlie Lager.

 

Fundering….

Som jag påpekat tidigare verkar det vara en trend att skildra småstad kontra storstad och Lina göra det bra och med stor kärlek till sin hembygd och folket i den, inget snack om det. Ändå kan jag känna att småorter och framför allt bruksorter skildras lite väl dystert rent generellt i deckare. Visst gör deckartemat sitt till men ändå… alla kan väl inte längta bort från den lilla orten för att bosätta sig i Stockholm, eller? Ska väl påpeka att jag själv är uppvuxen i en förort till Göteborg så jag kanske är ute och cyklar….

 

 

Kommentering avstängd