Varför? Varför?!…

Varför får författare för sig att skriva böcker i första person?! Finns det någon läsare som föredrar detta?! För ett tag sedan fick jag ett tips (av en läsare) på en serie deckare som han trodde skulle vara helt i min smak (böckerna om Harry Dresden) Han hade rätt så tillvida att handlingen är HELT i min smak :)… dessvärre är de skrivna i första person… Varför? Varför?! Jag tror inte ens att jag har lyckats ta mig igenom 10 böcker skriva i första person… Men jag har lovat mig själv att ta mig igenom Storm Front (första boken om Harry Dresden) då den i övrigt verkar superb! 

Detta inlägg är publicerat under Allmänt av Joachim. Bokmärk permalänken.

Om Joachim

Namn: Joachim

Roll: En av grundarna till Deckarhuset

Ålder: 35

Bor: Stockholm.

Favorit bland deckarförfattare: Oj, svårt att välja. När det kommer till deckare gillar jag främst svenska författare av någon anledning. Stieg Larssons deckare är fantastiska! Läckberg är underhållande. Marklund = sommar för mig och Arne dahl är supercool! Men även utländska författare slinker ned... Agatha Christie är alltid trevlig läsning, Dan Brown är kungen av pageturners och Peter Robinson är grym!

Gillar framför allt denna typ av deckare: Har ingen ”typ” gillar det mesta så länge de inte är skrivna i första person.

9 svar på ”Varför? Varför?!…

  1. Kan inte tänka mig att varken läsa eller skriva i 1 person. Vi verkar helt eniga. För den som provat att skriva så, är det säkert bekant att det starkt begränsar vad man kan berätta om. Huvudpersonen måste vara med och uppleva ALLT som händer i boken. Det blir en mager historia, men jag skulle tro att många framförallt nya skribenter inbillar sig att det blir mer intressant för läsaren. Kanske har jag fel, ha gärna åsikter om det! Iallafall så är det ju många gånger så att viktiga saker som för historien framåt är saker som problemlösaren inte vet, och som händer parallellt med hans kämpande för att lösa vad det nu kan vara. Allt detta kan inte finnas med om man skriver i 1 person. Det blir som sagt fattigt för läsaren även om författaren känner sig nöjd och smart.

  2. Pingback: Arianrhod - litteraturblogg » Berättarperspektiv

  3. ”Finns det någon läsare som föredrar detta?!”

    Jag föredrar det inte, men jag har verkligen inget emot det heller. 🙂

    Och det som Mi skriver, att historien blir mager och fattig ur jag-perspektiv, låter jättekonstigt för mig. Så jag kommenterade saken på min blogg. 😉

  4. Jag håller iofs med om att berättande i tredje person passar bäst i de flesta fall, men vill bara påpeka att det finns många riktigt bra romaner som är skrivna i jag-form, t.ex. Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, Dvärgen av Pär Lagerkvist och Anteckningar från ett källarhål av Dostojevskij.
    Även bland deckare finns några godbitar med detta perspektiv, t.ex. Dolken från Tunis av Agatha Christie, Maria Langs böcker med Puck som huvudperson och berättelserna om Sherlock Holmes som väl berättas ur Watsons perspektiv.

  5. Det jag har svårt för är att komma in i en bok där ”jag” tänker och gör en massa. Var enda gång ”jag” gör eller tänker något som Jag inte skulle göra, så slängs jag ur boken och handlingen.

  6. Jag skulle tycka att det var absurt att sätta ett visst perspektiv som bättre än ett annat, men förstapersonsperspektivet är nog definitivt överrepresenterat bland mina favoritböcker. Mager historia? En av de stora poängerna är ju att begränsa läsarens tillgång till information. Men det kan man göra med ett tredjepersonsperspektiv också: det går att hålla sig strikt till en person och bara berätta vad den ser och vet. Eller så kan man växla jagperspektiv, bara man är tydlig med det. Varför? För att många utmärkta böcker skrivs på det sättet.

    ”Det jag har svårt för är att komma in i en bok där “jag” tänker och gör en massa. Var enda gång “jag” gör eller tänker något som Jag inte skulle göra, så slängs jag ur boken och handlingen.”

    Uh … tolkar du jaget som att det skulle vara du? Är inte det lite som att vara i ett samtal, och så snart någon säger ”jag …” och sedan tycker någonting du inte håller med om eller berättar någonting du inte skulle ha gjort, så reser du dig och går därifrån?

    //JJ

  7. Vad spännande med så många olika upplevelser! Dvärgen av Per Lagerkvist hör faktiskt till det jag skulle ha svårt att stå ut med att förlora. Men hörrni, tänker ni på vad som är bra och i första person – är det inte mest gamla klassiker? Har förmågan hos moderna författare att skriva i första person försvunnit kanske?

  8. Joachim – Det var en intressant anledning. Jag fattar den inte alls, men intressant. 😉

    Mi – Nej, inte alls. Om jag tänker på de senaste bra första person-böckerna jag läste så är de inte gamla klassiker. 🙂

Kommentarer är stängda.