Vad sjutton…

Jaha ja, nu har det alltså blivit både omröstning och utmaning av mitt inlägg om översatta deckare, och jag känner – återigen – att jag måste förklara mig (eftersom det inte är jag som gjort vare sig omröstning eller utmaning).

Alltså: Alla andra får göra precis hur de vill, jag lägger (faktiskt) ingen värdering i vad och hur andra väljer att läsa sina deckare. För mig, personligen, är det en mycket bättre upplevelse att läsa engelskspråkiga deckare på engelska för jag vet vad jag får. Är språket dåligt är det för att författaren har ett (i mitt tycke) dåligt språk, och jag behöver inte läsa denne igen.

En dålig, översatt bok är svårare: Är det en det en dålig översättning eller en dålig bok? Är det värt att läsa en bok till av samma författare med annan översättare? Min engelska är hyfsad nog att läsa romaner på engelska, och därför gör jag det. Det är dessutom ett bra sätt att hålla lite liv i engelskan, som jag inte använder så mycket till vardags annars. Böcker skrivna på andra språk läser jag oftast översatta till svenska (inte till engelska), så det är alltså inte en protest mot svenska språket eller så.

Jag är inte alls säker på att jag skulle klara ett test på vilken text som är original och vilken som är översatt, och jag tycker inte heller det är intressant. Jag tycker att omröstningen är lite underlig, när vi ”En gång för alla ska ta reda på vad som gäller”  – för vem? Allt jag sa var att jag inte gillar det, och det vet vi redan: Det behöver vi inte ta reda på.

Ja, jag är lite irriterad idag.. 😉

Detta inlägg är publicerat under Allmänt av Jessica. Bokmärk permalänken.

Om Jessica

Namn: Jessica

Roll: En av grundarna till Deckarhuset

Ålder: 29

Om mig: Pluggar, jobbar och bor i Stockholm.

Favorit bland deckarförfattare: Bara en? Får nog bli Elizabeth George i så fall.

Gillar framför allt denna typ av deckare: Engelska deckare.

12 svar på ”Vad sjutton…

  1. Jag förstod inte riktigt, du gillar inte översättningar från engelska till svenska, men du ser heller ingen skillnad på en översatt text och en med svenska som original språk?

  2. Jag förstod det inte heller helt, men det hade jag aldrig vågat säga om du inte hade sagt det först 😉

  3. Jag menar att om jag läser en text som är översatt till svenska, och den har ett dåligt språk med konstiga meningar, så tänker jag ofta att det beror på översättningen.

    Om jag läser en engelsk eller svensk originaltext och den har dåligt språk tänker jag att författaren har ett dåligt språk och att jag inte vill läsa den författaren något mer.

    Jag VET ju inte att det beror på översättaren i det första fallet, men eftersom jag så ofta tänker det under läsandets gång, stör det mig ju i min läsupplevelse och jag blir irriterad och mitt fokus flyttas från historien och jag vet inte vad jag egentligen tycker om författaren (vad är dennes fel och vad är översättarens fel? Är det värt att läsa något mer av samma författare?).

    För mig handlar det om en helhetsupplevelse, och när Jocke då ska visa offentligt att jag har fel och att allt är snobbism från min sida så blir jag arg, det erkänner jag. Jag har aldrig sagt att alla översättningar är dåliga eller att jag alltid vet vad som är en översättning eller inte.

    Allt jag har sagt är att jag väljer att läsa på engelska när det är originalspråket för att jag många gånger irriterat mig på dåliga översättningar. Flera av de böcker jag läst på engelska har säkert jättefina översättningar men varför chansa när det stör mig så mycket? Och varför är det en så stor grej att jag gör det?

  4. Jessica, jag är helt på din sida i denna (uppenbart) glödheta fråga. Kan skriva under på i stort sett alla punkter i ditt ”försvar”… med den skillnaden att jag inte är lika bra på engelska som du är, men jag uppskattar lika fullt orginalspråket och dess nyanser. Tycker inte att det är någon snobbism. Valet av språk är enbart min ensak. Jag använder det även som ett sätt att hålla liv i engelskan (annars är det endast TVn som utbildar mig i det engelska språket, vilket jag tycker är ganska trist).

  5. Jessica, du har helt rätt. Det är ”personligt” vad man gillar och inte gillar. Jag har samma åsikt som du när det gäller att läsa översättningar eller originalspråk. I originalet kan jag bedömma författaren, det kan jag inte i en översättning. Jag bara önskar jag kunde läsa fler språk! Och nej, det är inte snobbigt att läsa originalspråk, det är en fördel att kunna göra det, alla kan inte, men vi som kan – ska vi låta bli för att det annars blir orättvist? Åter igen den svenska käpphästen om att rättvisa betyder ”samma för alla”. Kalla det snobbigt om det är så det känns, det dör jag inte av 🙂

  6. *Asgarv* Snudd på förtal från Jessicas sida! 😉
    Vet inte var snobbismen kommer ifrån? Det är fortfarande inte jag som kallade det för svennepretto att läsa på engelska. Det enda jag har sagt är att jag undviker att läsa på engelska offentligt (för i mitt huvud ser det ut som om man försöker vara lite ”märkvärdig”, jag är troligen lite färgad av för många forum som diskuterat detta). Det betyder i mitt huvud att det är jag som är fjompig och inte att de som läser på engelska på tunnelbanan är snobbiga.

    När J och jag diskuterade översättningar var min ståndpunkt att jag många gånger inte tror det går att se att en bok är översatt. Det vidhåller jag fortfarande. Varför? Jo, för jag har testat mig själv. (sedan jag för hiskligt många år sedan, på teve, såg cheferna för de stora bryggerierna testa sina egna bordsvatten utan att kunna urskilja sina egna produkter, har jag alltid gjort blindtester på mig själv. Jag vet tex att jag kan skilja på Pepsi och Coca-cola och att jag inte kan skilja på min tidigare favoritwhisky och en mycket billigare variant)

    Sedan finns det självklart dåliga översättningar också. Men jag tror att det finns många fördomar mot översättningar som helt saknar grund.

    Var kom hela diskussionen om att det inte skulle vara okej att inte gilla översättningar ifrån?!!!

    Ingen har väl någonsin påstått att det inte skulle vara okej?! eller? Måste ha missat något för den verkar bara har dykt upp av sig själv någonstans på vägen?

    Jag bara påstått att det många gånger inte går att särskilja en text som är översatt till svenska från en text som är skriven på svenska. Det är allt.

  7. Va, vilken konstig diskussion?! Klart att alla kan läsa på det språk de själva vill läsa på, det finns väl inget rätt eller fel där?

    Själv har jag tyska som modersmål men har t ex läst alla mina Mankell deckare på svenska. Nu har jag tröttnat enormt på just Mankell, så det kanske är ett dåligt exempel om jag säger att jag inte skulle läsa någon kommande Mankell på tyska, för jag kommer förmodligen inte läsa någon på svenska heller , men ni förstår vad jag menar… Jag har inte för avsikt att läsa någon annan svensk författare på tyska heller och frågar er: Varför skulle jag göra det när jag faktiskt kan läsa originalspråket??

    När jag läste Engelska på universitetet hade jag även en kurs i översättning. Min professor där lyckades verkligen övertyga hela klassen om att översättning inte var ett hantverk utan en konst. Vi fick lära oss att man som översättare naturligtvis alltid måste hålla sig till språket, ska översätta det i ett annat språk på ett så objektivt sätt som möjligt. Vi övade oss i att inte ”färga” översättningen genom vår egen stil, våra egna referensramar och lingvistiska preferenser.

    Jag säger inte att det är omöjligt att göra detta, men man måste bli oerhört erfaren och duktig som översättare för att lyckas med det, och det är inte säkert att alla översättare som finns där ute kan påstås vara det.

    Så varför riskera att ha otur och få tag på en översättning som inte lyckas hålla måttet, som inte är lika briljant som författarens original när man ändå har lyxen att kunna läsa texten som den var menad? Jag förstår verligen inte vad som ska vara pretentiöst med det!

    Är det inte dags för jante att gå och lägga sig? Jag tycker nog det…

    Gute Nacht!

  8. Tycker att det låter mer och mer som rena fördomar. I första inlägget handlade det om det ”dåliga språket” som det dock inte gick att särskilja i ett blindtest? Nu är det istället en rädsla för att översättningen kan vara sämre?

    Jag vill inte sitta här och försvara översättningar (det är ingen homogen grupp), men jag gillar inte fördomar!

    Det är helt okej att inte gilla översättningar, men skyll det bara inte på det dåliga språket om du i samma mening säger att de inte går att särskilja.

    Att böcker alltid är bättre i originalspråk är i mitt tycke en myt som särskilt författare gillar att odla.

    ”På originalspråk kommer man ”närmare” författaren och dennes konst. ”
    Okej, detta kan jag köpa. Vad jag inte kan köpa är att detta automatiskt skulle vara bättre, jag tror nämligen som killen ovan att de flesta inte märker någon skillnad.

  9. Simone: Alla får självklart läsa på vilket språk de vill (om någon gillar att läsa böcker som är skrivna på svenska och sedan översatta till arabiska för att efter det bli översatta till engelska så får de självklart göra det! Och om någon vill prova på att läsa italienska böcker på originalspråk så får de göra det också! Ingen har någonsin påstått något annat (vad jag kan se iaf)…

    Det är snarare meningar som…

    ”Så varför riskera att ha otur och få tag på en översättning som inte lyckas hålla måttet, som inte är lika briljant som författarens original när man ändå har lyxen att kunna läsa texten som den var menad?”

    …som jag har lite svårt för. Jag tror vi överskattar vår förmåga att upptäcka nyanser… Det finns något ”romantiskt” över meningar som ”att kunna läsa en text som författaren har ämnat den…” men det betyder inte att man i ett blindtest kan upptäcka denna ”bättre” text.

    Lika lite som jag kan urskilja en förfalskning av tex Mona Lisa (om den är gjord av en konstnär) lika lite kan jag upptäcka en översättning (om den är gjord av en riktig översättare)

    Sedan finns det självklart jättedåliga översättningar också! Har man som argument att man inte gillar översättningar för att man är rädd för att råka ut för en dålig översättning så okej (Lite synd att dra alla över en kant bara).

    Det var dock inte så den här diskussionen började… den började med påståendet att känslan i språket var sämre i översättningar – min replik på detta var att då jag själv i ett blindtest inte kan särskilja dessa så trodde jag inte på det.
    Jag föreslog då en utmaning 🙂 För bara för att jag inte kan se en skillnad så betyder inte det att andra inte kan göra det! Då kom den här diskussionen upp istället!? Nu var det inte ett språket det handlade om längre utan snarare risken för att man skulle råka ut för en dålig översättning.

  10. Är det inte lite hårt att säga att man har fördomar om översättningar bara för att man inte skulle kunna plocka ut en översatt text? Givetvis beror detta helt på vilka texterna i testet är. Det finns ju jättebra översatta texter och riktigt dåliga originaltexter (i mitt första inlägg nämnde jag till exempel Sagan om ringen – den skulle jag aldrig kunna säga var en översättning om jag inte visste, det är jättefint språk men på sina ställen inte helt lik det Tolkien faktiskt skrev, och där kommer man in på problemet som Simone beskrev).

    Jag har råkat ut dels för dåliga översättningar där jag inte skulle ha minsta problem att peka ut att det är en översatt text och dels översatta böcker där jag inte vet om det är en dålig översättning eller en dålig bok – där skulle jag förmodligen inte kunna säga med säkerhet att det är en översättning i ett blindtest, men det gör ju inte min läsupplevelse bättre?

    Så för att summera tycker jag det finns flera risker med översatta texter:

    1. De kan vara riktigt dåliga.
    2. De kan vara sanna mot originaltexten men originaltexten är dålig (och då vet jag inte att originaltexten är dålig).
    3. De kan vara bra och originaltexten är bra, men översättningen är inte sann mot originaltexten (och således inte författarens egentliga verk).

  11. Jag kan hålla med om att man kommer ”närmare” författaren om man läser på originalspråk, om detta är ändamålet med ens läsande så är det förstås bra. Men jag håller inte med om att läsupplevelsen automatiskt blir bättre för att man kommer ”närmare” författaren. Denna ”närhet” uppkommer (enligt mig) endast av vetskapen av att man läser på originalspråk och är inte ett fysiskt fenomen som går att mäta eller isolera (med andra ord tror jag att samma känsla skulle uppkomma vid läsandet av en översatt bok om man trodde att man läste den på originalspråk)

    Jag skulle vilja lägga till en punkt bland Jessicas 3 och det är punkt 1B) De kan upplevas som bättre än originalet.

    Min summering blir väl att en bok kan upplevas både bättre och sämre i översatt format.

    Sedan finns det (enligt mig) en aspekt som inte tagits upp och det är skillnaden på olika språk. Att man kan föredra att tex läsa en viss typ av böcker på ett särskilt språk tex engelska. Det kan jag förstå. Det har dock inget med översättningar att göra.

  12. Pingback: Chick Lit-huset » Tara Road (filmen)

Kommentarer är stängda.