Theodor Kallifatides

I den tredje boken med kriminalkommissarie Kristina Vendel vid Huddingepolisens rotel 6, har Vendel själv blivit ett offer.

Handlingen utspelas i Stockholm och Huddinge och det inträffar relativt tätt inpå vartannat ett antal mord i området som verkar hänga ihop. Hänger seriemorden ihop med det brott hon själv utsatts för?

Kollegerna på Huddinge-polisen undrar vad den oroliga blicken i ögonen kommer av. Vendel håller sig på sin kant. Hon tänker inte anförtro någon att hon är en vandrande brottsplats. Hon ruvar på hämnd.
De mord som begås i undre världen kräver hennes koncentration och hennes egna bekymmer får stå tillbaka. Fler och fler mord begås och det visar sig snart att spåren som rotel 6 undan för undan hittar, leder misstankarna mot något så ovanligt som en kvinnlig seriemördare.

Kristina Vendels personliga problem förenklar knappast utredningsarbetet och kollegorna undrar hela tiden var det för henne karaktäristiska smittande skrattet tagit vägen. Ingen begriper vad som hänt.

Är Theodor Kallifatides deckarförfattare? Jag kan tänka mig att de flesta deckarfantaster inte har en aning om att så är fallet. Hans sätt att angripa kriminalförfattandet är helt annorlunda från de flesta andras. Jag skulle vilja säga att han tillhör min favoritgrupp, pusseldeckarförfattarna. Kallifatides fantastiska språk som vi vant oss vid som rikt, rakt, stiligt och fullt av känslor, skiljer sig markant från andra deckarförfattares. Han skriver helt enkelt otroligt väl.

Samtidigt som Kallifatides deckare är tämligen okända här i Sverige, så har han gjort succé utomlands, bland annat i Tyskland.

”I hennes blick” är min tredje Kallifatidesdeckare. Njutbart välskriven. Ska jag vara helt ärlig så visste jag inte att han skrev deckare när min far gav mig den första av dem i present för snart 10 år sedan! Nu vill jag alltid ha en Kallifatides i närheten, för språket ger mig hopp. Hopp om att svenska kriminalförfattare till slut ska inse att det enda sättet att höja statusen på genren är att skriva väl! Som Kallifatides och Nesser.

Detta inlägg är publicerat under Böcker och märkt , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.