Detta är Helene Turstens 9:e roman om kriminalinspektör Irene Huss som tillhör kategorin deckarhuvudkaraktärer som är fullkomligt normal med villa, vovve, man och två barn (fast numera har hunden dött och barnen är vuxna).

I den här romanen jagas två mördare. Den ena utredningen startar när man hittar ett 20 år gammalt lik inmurat i en skorsten. Fallet hamnar på Irene Huss gamla chef Sven Anderssons bord i cold-case gruppen. Fallet, som blir Sven Anderssons sista i karriären, visar sig ha kopplingar till ett ännu äldre fall från 40-talet med spionanknytning.

Den andra mordutredningen handlar om nät-grooming. Någon chattar med unga flickor och lurar dem till ett möte för att sen våldta och mörda dem. När Helene Tursten var på Örebro universitet hösten 2008 och föreläste så berättade hon hur idén till fallet kom när hon besökte en väninna. När hon kikade in i vänninans dotters rum och hittade henne chattandes framför datorn insåg hon hur oskyddade och sårbara unga kvinnor är i den åldern och bestämde sig då för att ta upp ämnet i boken.

Summa summarum: Jag önskar att det kunde hända något lite mer spännande i Irene Huss liv. Vardagsdramatik i all ära men nog hade jag kunnat undvara delen där Irene Huss mamma dör. Istället hade Tursten kunnat lägga mer krut på de två mordutredningarna som båda hade stort potential men inte fick tillräckligt med utrymme när de skulle samsas i en och samma bok.