Strindbergs stjärna av Jan Wallentin

Jag hade hört så mycket (dåligt) om den här boken att jag var tvungen att läsa den. Så hur var den? Ja, jag tyckte inte alls att den var så dålig som många sa att den skulle vara, men den var  inte särskilt bra heller.

.

Handlingen

Ett lik hittas av en ensam amatördykare djupt nere i ett gammalt vattenfyllt gruvhål. Detta fynd blir upptakten på en historia som innehåller allt från en mystisk stiftelse, nazistiska experiment och ett magiskt instrument som visar ingången till ”underjorden”…

Jag gissar att författaren försökt förankra de övernaturliga elementen i historien genom att blanda in verkliga personer och händelser från andra världskriget… Eller så ville han kanske piffa upp nazisthistorien med lite magi?! Hur som helst fungerade inte blandningen särskilt bra. Resultatet blir en förvirrad handling som det nästan är omöjligt att få något grepp om.

Någon jämförde Strindbergs stjärna med Dan Browns böcker, jag håller inte med. Strindbergs stjärna är mer som en plot tagen från en Tomb Raider film…

.

Inte enbart dålig

Den har dock sina stunder. Själv gillade jag sättet huvudpersonerna flyr ut ur landet på skarpt! Hur de bar sig åt tänker jag dock inte avslöja 🙂

.

Summering

Gillar man som jag historier med övernaturliga inslag (i stil med Arkiv X, Fringe) så är denna bok läsvärd, om än väldigt knappt. I annat fall gör man nog rätt i att låta denna ligga.

Detta inlägg är publicerat under Böcker av Joachim. Bokmärk permalänken.

Om Joachim

Namn: Joachim

Roll: En av grundarna till Deckarhuset

Ålder: 35

Bor: Stockholm.

Favorit bland deckarförfattare: Oj, svårt att välja. När det kommer till deckare gillar jag främst svenska författare av någon anledning. Stieg Larssons deckare är fantastiska! Läckberg är underhållande. Marklund = sommar för mig och Arne dahl är supercool! Men även utländska författare slinker ned... Agatha Christie är alltid trevlig läsning, Dan Brown är kungen av pageturners och Peter Robinson är grym!

Gillar framför allt denna typ av deckare: Har ingen ”typ” gillar det mesta så länge de inte är skrivna i första person.

2 svar på ”Strindbergs stjärna av Jan Wallentin

  1. Ojojoj, vilket dilemma… Att läsa eller icke läsa, det är frågan.
    Jag struntade i tomten och gick och lånade den här boken på biblioteket istället (ljudbok). Ska ev. sätta igång idag… kanske…

Kommentarer är stängda.