Problemet med ”Gömdagate”…

Det verkar onekligen som om Liza Marklund har blivit 2009 års Carola…eller? Det vill säga en ”drottning” som nu ska halshuggas till varje pris. Är jag den enda som tycker hela den här soppan har blåsts upp i alldeles för stora proportioner?

Läste den här artikeln på DN.se där en förlagschef och en förläggare kommenterar var de tycker gränsen går för att få kalla en bok ” en sann historia”. Intressant, men den för knappast debatten vidare.

Pirat Förlaget har tidigare sagt att det hade varit bättre om de hade använt sig av formuleringen ”baserad på en sann historia”. Själv tycker jag ingen av formuleringarna är bra. Istället skulle det enligt mig ha stått ”Mias sanning” eller ”Mias version av historien”.  Svårt att hävda att en bok är ”sann” när en av parterna i konflikten boken handlar om får hälften av bokens intäkter (om jag nu inte misstolkat Liza Marklunds inlägg på Newsmill).

Gömdagate handlar dock inte om sanningen. Vad som är sant eller falskt är alltid en bedömningsfråga.

Gömdagate verkar istället handla om att krossa Marklund (helst hela Pirat förlaget)…

…undrar om Marklund klarar av att komma tillbaka till toppen efter allt det här? Vi får väl vänta till dess att hon kommer ut med en ny deckare för att få svaret… Eller så kan hon alltid skriva ”Sanningen om Mia, sanningen om Gömda – historien som är baserad på en sann historia som är en sann historia som är en sann historia.”  Liza verkar ju redan nu ha hittat lite osanningar i Monica Antonssons bok.

Den som lever får se.

Detta inlägg är publicerat under Allmänt av Joachim. Bokmärk permalänken.

Om Joachim

Namn: Joachim

Roll: En av grundarna till Deckarhuset

Ålder: 35

Bor: Stockholm.

Favorit bland deckarförfattare: Oj, svårt att välja. När det kommer till deckare gillar jag främst svenska författare av någon anledning. Stieg Larssons deckare är fantastiska! Läckberg är underhållande. Marklund = sommar för mig och Arne dahl är supercool! Men även utländska författare slinker ned... Agatha Christie är alltid trevlig läsning, Dan Brown är kungen av pageturners och Peter Robinson är grym!

Gillar framför allt denna typ av deckare: Har ingen ”typ” gillar det mesta så länge de inte är skrivna i första person.

4 svar på ”Problemet med ”Gömdagate”…

  1. låter som ett mediatrick av Antonsson. Den svenska avundsjukan, kanske? Har vi hört NÅGOT från ”Mia” ???

  2. I det här fallet tror jag personligen att Antonsson har rätt med mycket av det hon skrivit i sin bok. Men det rättfärdigar inte drevet mot Marklund.

    Ingen normalt funtad människa kan väl ändå ha trott att en bok skriven i nära samarbete med endast en part av en konflikt kan vara 100% sann!?

    Ingen förtjänar att bli misshandlad, men även ett offer för en misshandel kan ljuga och vara en svin i övrigt (Jag menar inte att detta gäller bokens Mia… jag säger bara att möjligheten finns… Att hon blivit misshandlad och vunnit i en rättegång betyder inte att allt hon säger är sant.)

    Jag tycker Marklund gjorde ett misstag när hon satte sitt namn på den här boken. Om hon ville hjälpa Mia att berätta SIN sanning så skulle hon kunnat fungera som en mentor för henne istället.

    Men det är som sagt bara min åsikt.

  3. Liza chattade på Expressen idag. Där skrev hon bl.a. att hon just nu arbetar på en ny roman och att hon skrev första sidan igår… Ska vi gissa att det blir en deckare som kommer innehålla en häxjakt på Annika B. ?

  4. Pingback: Deckarhuset.se » Syndiga svenska lurendrejare?

Kommentarer är stängda.