Mons Kallentoft – Vårlik

I julhelgen hann jag med att läsa några av de böcker jag under en tid haft på bordet i läshörnan.

Bl a  den fjärde boken  i serien med kriminalinspektör Malin Fors i huvudrollen.  Jag talar om Vårlik av Mons Kallentoft.  Deckaren som har Linköping som skådeplats.  

Malin Fors hör av någon anledning både levandes och dödas röster. Detta vet kollegorna förstås inte något om. De tycker mest att hon är knepig, lynnig men kompetent och med en rackarns intuition.

 

I övrigt är Malin Fors en rätt stereotypt tecknad personlighet, en Know It All –dam med en nypa mänsklighet som strössel ovanpå.

 

Brottet som begås i ”Vårlik” är inte heller bara ett personligt brott, det tycks ligga något i det som angår det allmänna, som kanske till och med har rötter i ett slags uråldrig, mytologisk ondska. Den som man hittar i Dantes ”Inferno”, de grekiska myterna, ja själva mörkrets hjärta.

 

”Vårlik” är en roman om ren och skär ondska.  Lite väl övertydligt predikas gohet och ondska och trycks ner i halsen på mig som läsare. Ändå fortsätter jag läsa. Storyn är spännande och Malin och hennes kollegor kämpar för att vinna striden. Det goda mot det onda.

En bomb smäller i centrala Linköping. Bitar av små barn sprids över brottsplatsen och frågorna haglar. Vilka är barnen? Varför mördar någon barn? ÄR det barnen som är måltavlorna i denna tragiska historia eller är det Finansfolket och marknaden som ska sättas på plats?

 

Vem eller vilka är det som pratar direkt in i Malins huvud. Hur hänger det de berättar ihop med det hon ser framför sig? Det saknas helt klart pusselbitar som varken brottsplats, vittnen eller rösterna tycks vilja eller kunna ge polisen.

 

Det är ett synnerligen obehagligt scenario Kallentoft målar upp. Inget för den kräsmagade direkt.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag tror det är helt otänkbart att något liknande skulle kunna hända. Vi som bor i och runt t ex Malmö, har sett och hört alldeles för mycket för att tvivla. Ondskan i dess renaste form finns. Tyvärr.

 

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Okategoriserade och märkt , , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

1 svar på ”Mons Kallentoft – Vårlik

  1. Själv har jag bott tio år i Linköping, och jag har väldigt svårt att känna igen det svarta Linköping som Kallentoft målar upp. Det är lite som natt och dag, och som linköpingsbo har man alltid levt under känslan av att ”sånt händer inte här.” Men som du säger, ondskan har gjort sitt intrång, och jag hoppas innerligt att det ordnar upp sig för er därnere.

Kommentarer är stängda.