Mellandagsreans vara eller inte vara…

Så är varuhus och shoppingcentra fyllda till bristningsgränsen av hagalna prylfyndare och missnöjda julklappsmottagare. Suck så otroligt förutsägbart. Hur orkar de? Själv totalvägrar jag alla typer av butiker till efter nyår gott och väl. Tack gode gud för matkällare, som gör seriös livsmedelsbunkring möjlig! 

Nåja, EN affär går jag alltid till på annandagen. Min favoritantikvariehandel inne på en liten bakgata i Lund. Erkännes. I år rotade jag med ägarens hjälp fram en liten men naggande god hög kriminalromaner. Stackars luggslitna exemplar som någon sorterat bort. Böcker som inte anses duga längre. Som ingen längre älskar. Då kommer jag, den räddande bokängeln, och samlar ihop de ledsna krakarna, betalar en ynklig summa och får dyrgriparna i en pappkasse från Coop. Jag bär glad och lycklig hem dyrgriparna. Nu ska vi se – hyllplatser…ja. Där har vi ett problem. Som alltid. Maken suckar tungt, men som gift sedan många år med sin bokälskande Hustru kavlar han upp ärmarna och tar tag i saken. Om vi flyttar den där gamla stolen närmare väggen så kanske vi kan stapla några folianter på den och därmed frigöra hyllmeter för de nygamla kartonnagen ? Låter som en plan! Ända tills bokrean börjar i februari – då spricker den igen…

Detta inlägg är publicerat under Allmänt av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.