Maend som hader kvinder – En teateruppsättning på Nørrebro Teater i Köpenhamn

Med höga förväntningar tog jag plats i en fullsatt salong för att under närmare tre timmar se den pjäs som bygger på Stieg Larssons första bok i Milleniumtrilogin.

.

Män som hatar kvinnor

Med viss förvåning insåg jag snart att pjäsen visserligen följde handlingen i boken, men ändå inte. I Stieg Larssons roman är det ändå ett brott som är huvudhandlingen medan kvinnoförtrycket smyger sig in i undertexter och som en känsla.. Så inte i pjäsen.

Här har regissören fokuserat på kvinnoförtryck helt och hållet. Det är mycket tydligt skildrat och lämnar inget åt egna funderingar. Rått, till och med. Intressant i och för sig, men inte det jag förväntat mig på långa vägar.

.

Skådespelarna

Skådespelarinsatserna var mycket starka. Signe Egholm Olsen som gestaltade Lisbeth Salander var som jag ser det en betydligt mer trovärdig Lisbeth än Noomi Rapace, som helt enkel är för vacker och välvårdad, trots försöken att dölja just detta.

Signe drog ett tungt lass och med den äran.

.

Se den!

Är ni i Köpenhamn och har en kväll över – se pjäsen! Den ställer många frågor på sin spets och pockar på eftertanke. Men förvänta dig inte första delen av Milleniumtrilogin!

Detta inlägg är publicerat under Teater av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

2 svar på ”Maend som hader kvinder – En teateruppsättning på Nørrebro Teater i Köpenhamn

Kommentarer är stängda.