Lagt lik ligger

Vad läser man på Långfredagen? Funderade lite på att ge mig på Duma Key av Stephen King, men så kom Stefan från Terrorhuset på visit och VIPS var den boken historia… SÅ…Vad haver vi annars? Ann Rosmans Fyrvaktarens Dotter längtar jag efter, men nej, den skulle Lotta på Forma Books fixa till nästa vecka, så jag måste ha något till dess. Flickorna i Vilette? Eller, nja.. kanske inte ändå… Våndan avbröts av en påskmiddag för grannarna och en hemflytt av dottern tillbaka efter ett halvår i egen lya. Och vips löste sig hela problemet! Lådorna med mina böcker som halkade med henne i höstas kom tillbaka… Alfred Hitchcocks Lagt lik ligger trillade ur en överfull låda rakt ner i rabatt med vårlökar

Hur mycket tydligare kan det blir?

Detta inlägg är publicerat under Böcker och märkt , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.