Kerstin Ekman?

Idag fick jag lära mig något nytt. Något jag inte visste trots att jag trodde jag hade koll, faktiskt. En av mina favoritförfattare är Kerstin Ekman. Nu skriver hon inte deckare, eller hur? Så tänker vän av ordning, så tänkte jag också.Icke sa Nicke. Kerstin Ekman har skrivit deckare! På 60-talet redan. Jag vet, för jag har sett flera titlar i en god väns bokhylla… Jag vet inte riktigt om det gladde mig eller om jag blev lite besviken. Det är inte hennes genre, känner jag. Eller så är det det, och det bara är jag som är trångsynt och ovillig att ta det till mig. Jag har faktiskt inte läst någon av dem, så det skulle ju kunna vara så att det är PRECIS det hon är allra bäst på. Men. Nje. Jag skulle läsa dem på fel sätt, med fel ingångattityd, med fel inre känsla. Ska läsa en Ekmandeckare, ska inte, ska läsa en Ekmandeckare, ska inte…

Synd inte prästkragarna blommar så här års, så att ett korrekt och pålitligt beslut kan tas.

Detta inlägg är publicerat under Allmänt och märkt , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.