Intervju med Theodor Kallifatides

Hur kom sig egentligen din första  kriminalroman?

Det var väl en önskan om att bryta en vana, göra något nytt. Helt enkelt hänga med i samhället och skriva samtida litteratur som speglar det Sverige jag lever i. En modern litteraturform helt enkel. Det var en utmaning för mig.

Om man betänker vad du annars skriver, vilken skillnad är det i själva hantverket?

Ja visst är det skillnad, framförallt för att handlingen måste drivas framåt i en hastighet som jag inte är van vid. Språket måste lättas upp och göras mer lättillgängligt och modernt och jag måste skriva om saker jag inte kan utan och innan.

Kriminalromanens status i litteraturen är fortfarande inget vidare, vad kan du som författare göra för att påverka synen hos förståsigpåarna?

Det är inte rimligt att det ska uppfattas på det sättet. Det är sorgligt. Det är mycket i den gamla så kallade fina litteraturen som är egentligen är kriminalhistorier, Brott och Straff till exempel. En ung student behöver pengar, han mördar en procenterska lider svårt av dåligt samvete, polisen utreder och till slut erkänner studenten brottet. Det är kanske så att dessa förståsigpåare inte har förstått skillnaden mellan en kriminalroman och den så kallade kiosklitteraturen som vart vanlig på 50-talet?

Läs mer…

Detta inlägg är publicerat under Allmänt av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.