Intervju med Jonas Moström

Jonas Moström, välkommen till Deckarhuset!

Tack! Jag ser fram mot ett spännande besök.

.

Hur föddes idén att skriva deckare, när man är läkare?

Som läkare träffar man många människor och fattar svåra beslut. Att skriva blir ett sätt att bearbeta det man upplever. Att det blev deckare beror delvis på att liv och död är påtagliga ingredienser i båda yrkena. Dessutom älskar jag spänningen i en riktigt nagelbitande historia.

.

Hur ser dina kollegor på ditt författande?

Många är imponerade och läser mina böcker med stor nyfikenhet – särskilt de senaste två som tar upp aktuella ämnen inom sjukvården, som aktiv dödshjälp och alternativmedicin.

.

Har du någon förebild i ditt författande?

Förebilder varierar från dag till dag och bok till bok, men några favoriter är Dennis Lehane (Patient 67), Åke Edwardson (Himlen är en plats på jorden) och Karin Fossum (Älskade Poona)

.

Vilken var den första boken du kan minnas att du läst själv?

Hattstugan av Elsa Beskow. Dramatisk med både eldsvåda, barnaga och lyckligt slut.

.

Låt oss säga att du går till bokhandeln, vilka hyllor tittar du på, och hur väljer du bok?

Tittar givetvis alltid på nyutgivna kriminalromaner, men även självbiografier och psykologiska böcker intresserar. Väljer gör jag när jag läst baksidestexten och skummat några rader på måfå i boken.

.

Skriva böcker och leva med småbarn – i mitt huvud som fd småbarnsmamma och heltidsarbetande går det bara inte ihop. Berätta hemligheten…

Det gäller att prioritera. Jag ser inte så mycket på teve och gör ofta två saker samtidigt: typ borstar tänderna och städar upp efter barnen. Dessutom jobbar jag bara 60% som läkare.

.

Får din fru läsa över axeln på dig när du sitter och skriver?

Nej, absolut inte. Då är det bara jag och texten. Men när det första utkastet är klart brukar jag läsa boken högt för min fru. Hon är min strängaste kritiker.

.

Du har skrivit några böcker nu om Erik och Johan, svetsas de mer och mer samman, eller tror du de kommer att tröttna på varandra?

De kommer att hålla ihop. Johan har ju bara en enda riktig vän och skulle bli väldigt ensam utan Erik. Särskilt med tanke på att han har svårt med relationer till kvinnor.

.

Om du skulle låta Johan lösa nästa brott med en annan författares litterära problemlösare, vem skulle Johan vilja jobba med då?

Mons Kallentofts hjältinna Malin Forss. Hon och Johan skulle sannolikt ha ett explosivt och givande samarbete. Båda är begåvade mordutredare och väldigt ensamma personer som söker bekräftelse på olika sätt.

.

Låt oss säga att du skulle skriva nästa bok ihop med en annan författare, vem skulle det då vara?

Karin Alvtegen. Hennes psykologiska problemställningar fascinerar mig.

.

Vill du berätta om din upplevelse av att komma ut med debutboken och om det är skillnad när det sedan handlar om bok 2, 3, 4… ?

Första boken är som det första barnet: unik. Även om man tycker om alla böcker lika mycket och på olika sätt är överraskningsmomentet och nyhetens behag klart mindre vid femte boken.

.

Till slut – vad kan du berätta om ditt nuvarande skrivprojekt?

Jag håller på med bok nummer sex i sviten om Johan Axberg och Erik Jensen. Det som är nytt är att jag har en historisk parallellhistoria. Den utspelar sig i Sundsvall 1888, året då hela staden brann ned. Och jag kan avslöja att detta har en koppling till en pyroman i nutid …

.

Våra läsare är mycket nyfikna på att lära känna våra duktiga svenska författare, så tusen tack för att du tog dig tid att prata med oss!

Tack, det är alltid lika trevlig att svara på frågor och få chansen att fundera på vad det är man håller på med!

Detta inlägg är publicerat under Intervjuer av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.