Erik Maria Bark bryter sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera. Varför? För att han är lika övertygad som Kommissarie Joona Linna om att de brutala morden på en alldeles vanlig familj kan lösas, och den försvunna systern räddas, om bara minnen i det undermedvetna hos den överlevande sonen kan grävas fram. Men var det rätt väg? Har den räcka vidrigheter som följer i hypnosens fotspår kunnat undvikas? Var det Eriks fel, det som sedan hände?
Hypnotisören är utan tvekan en klass för sig! Kul att få en bok i händerna som gör att jag missar busshållplatsen därhemma flera gånger… Historien är driven, den är klar och enkel utan trassliga trådar som inte hänger ihop. Såväl miljöer, personligheterna och språket är lysande. Det kan aldrig vara en debutant som åstadkommit detta, väl? Namnet Kepler är det kanske första gången författaren använder, men …? Ibland får jag fatt i en bok som när jag lägger ihop den efter sista sidan, skickar tanken ”åh, tänk om jag ändå hade haft den här läsupplevelsen kvar”. Hypnotisören var en sådan bok.
Och i efterskott hittade jag information på nätet om vem Lars Kepler är – sök och du skall finna…
Ååå vad jag vill läsa den nu!!!
och jag är avundsjuk för att du har den kvar… Jag hoppas träffa
”Kepler” på bokmässan på lördag.
Så du ska också dit? Kul! kanske kan vi ses över en fika? Jag ska gå med min mamma men jag funderar på att gå dit själv och bara spana efter deckarförfattare osv 10-12. Går du själv så kan vi ju göra sällskap ett tag om du vill. Mitt nr är 0702520740
Kom till E00:12 och fråga efter mig om du hinner! Det är
El Colegio Escandinavo (skandinaviska skolan) de Madrid, där jag arbetar på lördag.
Pingback: Deckarhuset.se » På Deckarhuset i mars 2010…