DEN SOM GRÄVER EN GRAV (Sér grefur gröf) av Yrsa Sigurðardóttir

Egentligen hade jag tänkt mig en ordentlig recension av romanen, men när jag nu läst färdigt den känner jag att det blir svårt. 

Finns det ingen story?

Jodå. Den är bara lite svåridentifierad.

Ingen problemlösare?

Joo, visst finns det en sådan. En advokat vid namn Póra Gudmundsdóttir, och så hennes sidekick, tyske beundraren Matthew.

Löser de inte brottet?  

Nähäää du, det får du själv ta reda på! Men så mycket kan jag säga att ordspråket ”även en blind höna hittar korn ibland” är det jag främst kommer att tänka på när jag följer Pora i jakt på den skyldige.

 

Om vi tänker oss Harry Hole, Colombo och Tom Barnaby som prickskyttar med pistol, så använder Pora hagelgevär i kulspruteversion. Jag blir rent snurrig av att följa henne runt i berättelsen.

Mitt huvud klarar inte av att huvudpersonen jagar skuggor kors och tvärs utan ens en aldrig så liten och väldold röd tråd. Inget av mötena och samtalen hon för med tänkbara misstänkta tar historien framåt.

Den stampar på första steget hela boken igenom.

 

Miljöerna är inte beskrivna till någon reda, inte ens jag som varit på ön och i trakterna där romanen utspelar sig får en känsla av närvaro.

Karaktärerna är så stereotypa att jag funderar på om det kan vara karikatyrer, och är det i så fall med avsikt?

 

Det är allt tur att smaken är som baken! För jämvikt i fallet Yrsa Sigurðardóttir läs också Veronicas inlägg i debatten.

 

Och framför allt – läs själv och bilda dig en egen uppfattning! Fast om jag varit du hade jag gått till biblioteket och lånat boken…

 

 

Detta inlägg är publicerat under Böcker av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

1 svar på ”DEN SOM GRÄVER EN GRAV (Sér grefur gröf) av Yrsa Sigurðardóttir

  1. Jag tycker att det är roligt att vi har såna olika åsikter om Yrsa. Det ger lite nyanser och sånt är alltid bra 🙂

Kommentarer är stängda.