Deckarhuset 1år: Mi

Vad är det roligaste du har varit med om under Deckarhusets första år?

Det måste jag nog säga var de filosofiska diskussionerna med Theodor Kallifatides om vad som egentligen är kriminalromaner och – Fast det är klart, telefonsamtalet från Karin Slaughter var inte heller så dumt.

Vad är det sjukaste du varit med om?

En fikastund hemma hos Jean Bolinder där vi lekte kurragömma och Jean försvann ur ett låst rum!

Har du stiftat någon ny deckarbekantskap som du troligen inte skulle ha upptäckt om det inte hade varit för Deckarhuset?

I min hopplösa okunnighet hade jag helt missat att Kerstin Ekman en gång skrivit deckare.

Vad tror du kommer hända med Deckarhuset under dess andra år i ”livet”?

Vår röst har uppmärksammat av flera förlag redan nu, och det kommer säkert att sprida sig. Det skulle vara trevligt om vi haft en engelskspråkig variant, eftersom det enligt en Karin Slaughter saknas en bra motsvarande sida t ex i USA. Kan det vara så, verkligen? I så fall ligger världen för våra fötter 🙂

Detta inlägg är publicerat under Allmänt av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.