Blodig deckaruppföljare passande till Halloween

1793 av Niklas Natt och dag slog ned som en bomb 2017 och kammad hem flera priser. Bland annat Svenska Deckarakademins pris för årets bästa svenska deckardebut. Den var välskriven, historiskt väl förankrad och framför allt väldigt realistisk på ett rått och blodigt sätt och definitivt inget för den som gillar mysdeckare. Förväntningarna har varit stora på uppföljaren som kom nu i höst.

1794

Uppföljaren går i helt samma anda som första boken. Av huvudpersonerna i 1793 återfinner vi 2. Den enarmade f.d. soldaten Cardell som hamnat lite i en depression efter att förlorat sin kompanjon Cecil Winge. I Cecils ställe får vi stifta bekantskap med hans yngre bror Emil som är en dröm att analysera för den som gillar psykologi. Anna-Stina återkommer också men drabbas åter igen av misär efter några fina år som krogdotter.

 

Storyn i boken går ut på att en änka ber Cardell om hjälp med att förstå vad som hände med hennes dotter som dog under mystiska omständigheter på sin bröllopsnatt. Parallellt med Cardells och Emils sökande får vi följa en ung adelsmans berättelse om hur han blev förälskad i en kvinna från fel klass skickades iväg av sin far till Saint-Barthélemy och där fick uppleva slaverihandeln.

 

Det är mycket som är magstarkt i den här boken, även för mig som är härdad när det gäller blodiga deckare.  Jag har lite svårt att köpa det oerhörda och exceptionella våldet i boken. Det finns en otäck lust i det som gör mig obekväm. Men det finns även stycken där man förstår vad som händer (mycket otäcka saker) men man slipper det ordagrant. Det är minst lika otäckt och mer skonsamt för den som har lätt att få bilder i huvudet man helst vill slippa.

 

3 anledningar till att läsa boken

Trots det uppskruvade våldet så är det här en mycket bra bok av flera anledningar

Språket
Niklas Natt och Dag som skildrar Stockholm och Saint-Barthélemy så man tror att man är där, vilket man önskar att man inte vore…

Historiken
Det är uppenbart att Niklas Natt och Dag har lagt ner oerhört mycket tid på att göra research för att sen levandegöra den för oss som läsare. Slavhandeln på ön var något jag visste (långt bak i minnet från någon historialektion) men att få det till sig på det här sättet…

Karaktärerna
Man vill veta vad som händer med karaktärerna i boken. Man sugs in i deras levnadsöden som man vet hela tiden siktar mot katastrofen (Stackars unga naiva adelsman) men man kan ändå inte låta bli att hoppas att de ska få någon lindring eller lyckligt slut. Det sägs ju att hoppet är det sista som överger än…

 

Se fram emot är kanske fel ordval men jag kommer definitivt att läsa 1795 när den kommer. Beroende på hur mycket blod och skräck man gillar kan man hoppas på att den kommer ut lagom till Halloween 2021.

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , , , , av Sara. Bokmärk permalänken.

Om Sara

Om mig: Jag är i 40-års åldern och kommer ursprungligen från Göteborg men bor utanför Örebro med familj. Till vardags arbetar jag som Kultursekreterare i Hallsbergs kommun Har läst litteraturvetenskap och filmvetenskap med fokus på kriminallitteratur/filmer. Gillar: Det mesta när det gäller kriminallitteratur kriminalserier och kriminalfilmer men det jag efterlyser är en modern deckare som är stilistiskt vacker, spännande, intressanta karaktärer och ett mord som är så magnifik uttänkt att man sitter och gapar av förundran när allt avslöjas. Väntar fortfarande på ”Den”. Roll: På Deckarhuset lägger jag upp recensioner intervjuer och lite annat blandat. Jag har även hållt ett par föreläsningar om kriminallitteratur för deckarhusets räkning. Favorit: (Bok) Givetvis svårt att välja men Jussi Adler Olsens och Leif GW Perssons böcker (med Bäckström) får mig att skratta. Andra favoriter är Anders de la Motte, Malin Persson Giolito och Ingrid Hedström men har också en stor kärlek till historiska deckare som Maisie Dobbs serien och Niklas Natt och dags 1793. När det gäller kriminalfilmer och kriminalserier gillar jag bl a klassiska Hitchcock-filmer, 7en, Vidocque och serier skapade av Lynda La Plante.