Bond: Goldfinger av Ian Fleming

 

Trots att jag är ett stort Bond-fan, och har varit det hela min uppväxt så har jag inte läst någon av Ian Flemings romaner om agenten. Jag har haft Goldfinger hemma i bokhyllan i flera år, efter att ha hittat den på loppis, men aldrig läst den av någon anledning. Men så närmade sig 50års jubileet av Bondfilmerna och jag fick för mig att plocka upp boken ändå.

Handlingen

James Bond, agent 007 vid Brittiska Secret Service stöter samman med Auric Goldfinger efter ett uppdrag i Sydamerika. Efter att ha avslöjat hans bluffande vid ett kortspel stjäl Bond hans vackra kvinnliga assistent och åker tillbaks till London. Väl där får han i uppdrag av M att undersöka Goldfingers förehavande. Något är skumt med mannens enorma rikedom, hans juvelerarbutiker runt om i London och hans resor till kontinenten. Smugglar han guld till Indien, där förfrågan är enorm?

Bond kastas in i Goldfingers värld och hans storslagna planer är inte riktigt vad de hade väntat sig. Han planerar en stöt, en kupp som saknar like.

Mina egna tankar

Så, hur många har sett filmen Goldfinger? Om ni inte har det så kanske ni ska hoppa det här stycket eftersom jag kommer att jämföra film och bok litegrann längre ned. Men först så tittar vi lite på boken.

Oj, vart ska jag börja? Låt mig säga så här: den är långt från politisk korrekt och lyckas med att förolämpa judar, koreaner och kvinnor (hetero-, som homo- och bisexuella). Troligtvis fler men jag tappade nästan räkningen. Nog för att det här med politisk korrekthet inte var särskilt stort på slutet av 1950-talet (boken kom först ut 1959). Storyn är helt ok men blir ganska så segdragen i de långa politiska utläggningarna eller hur lång tid det tar innan Bond lyckas klura ut hur Goldfinger fuskar när de spelar golf. Den stora stöten blir väldigt effektfull dock även om det blir lite av en antiklimax.

Skillnaden på filmen och boken? (Spoiler alert)

Ja, det första är ju helt enkelt att Oddjob har fått det fina namnet Fredag, vilket vad jag har förstått är översättarens verk (översätt aldrig namn, snälla). Men han är samma superasiat med nästan övernaturlig styrka och en dödlig hatt.

Bond är också väldigt annorlunda från filmens Bond. Han reflekterar mer och har faktiskt ett samvete trots att han egentligen inte utvecklas under handlingens gång. Men skuldkänslorna finns där, för Vesper (Casino Royale) och för alla de han dödat. Han är inte heller den självklara kvinnotjusaren. Faktum är han inte alls lyckas lika bra med kvinnorna i boken som han gör i filmen.

Bonds tjej i denna film är ju först Jill Masterson, som de flesta känner igen som hon som blir mördad genom att bli täckt av en guldfärg. Den scenen finns inte med i boken utan han får höra det senare av Jills syster att hon dog en långsam död efter att ha blivit täckt i guldfärg av Goldfinger. Men den huvudsakliga ”bondbruden” är ju Pussy Galore (vilket låter som ett namn som platsar i en vuxenfilm). Hennes roll är mycket olik den i filmen. I filmen har hon ett sorts tjejgäng och de är ansvariga för att spraya ”sömngasen” över Fort Knox med sina flygplan. Hon är inte heller särskilt förtjust i Bond, eller ja, inte till en början i alla fall. I boken leder hon en kriminell grupp av lesbiska kvinnor som har extraknäckt om cirkusartister. Bond är attraherad av henne men har egentligen ögonen mest på Tilly, Jills syster som han råkat snubbla över på sin jakt efter Goldfinger. Men Tilly är inte alls intresserad av Bond trots att han gör sitt bästa att beskydda henne. Men givetvis så får Bond till med Pussy (gud vad det tar emot att skriva det) i slutet eftersom hon egentligen inte är lesbisk: hon har bara ”aldrig träffat en man förr”….

 

Detta inlägg är publicerat under En bok av Veronica. Bokmärk permalänken.

Om Veronica

Namn: Veronica

Roll: Bloggskribent

Ålder: 32

Om mig: För närvarande student. Har precis avklarat tre terminer engelska och nu är det svenska som gäller. Har siktet inställt på på Uppsalas översättarutbildning och hoppas på att en dag kunna översätta lite litteratur (gärna deckare då förstås). Förutom att läsa deckare (och skräck) så tittar jag gärna på film även om jag märker att min smak blir mer och mer särpräglad för varje år.Tycker även om att pyssla med mina krukväxter och mina naglar (men inte samtidigt). Har även en liten personlig blogg som är tillägnad nagellack.

Gillar framför allt denna typ av deckare: Faktum är att jag tycker om de flesta typer av deckare men förmodligen helst de som får mig att tänka och gärna ha en liten skruv. Jag tycker om att bli förvånad när jag läser. Favoriterna är Mo Hayder, Belinda Bauer och Andrew Taylor. Men jag ser även fram emot nya böcker av Elizabeth George, Minette Walters (nu var det allt bra länge sedan!) och Val McDermid.