Vändpunkten av Leena Lehtolainen

För någon vecka sedan eller så skrev jag några rader om denna bok. Jag hade precis börjat läsa och var så glatt överraskad.

Hur gick det? Jo, det höll minsann hela boken ut!

Leena skriver rappt och enkelt. Inga konstiga nödlösningar och storyn flyter på. Karaktärerna målas upp precis lagom mycket för den plats de tar i historien.

En annan sak som tilltalar mig är att huvudpersonen och problemlösaren, Maria Kallios privatliv beskrivs endast i de saker som faktiskt har med ”saken att göra”.

Leena berättar bara de delar som förberättelsen framåt! Åh vad jag tycker det är skönt att slippa en massa onödig utfyllnad! Tack!!

Jag får en känsla av att fallet om den mördade Juha Merivaara i Espoo faktiskt skulle kunnat vara hämtat ur verkligheten. Det är också något som tilltalar mig. Inte alltför ”fancy” utan enkelt och rakt i sin trasslighet.

Vem ger NU ut Leenas böcker, när inte Bonniers gör det längre?

Jag vill läsa fler, och min finska är sådääääär…

Detta inlägg är publicerat under Allmänt av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.