Röd täckmantel

Röd täckmantel är mitt första möte med Christopher Reich.

Jag var på väg att lägga undan boken efter ca 10 sidor eftersom skidolyckor inte är min melodi. Men jag är glad att jag höll ut. Det skulle visa sig att det här nog är den mest spännande intrig jag råkat ut för bland nya böcker i år.

Jonathan Ransom och hans fru Emma är inblandade i stora världsfrågor och jag vänder blad efter blad. Kanske inte den mest ultimata boken att läsa på en båt i kanaler där jag förväntas sköta linor i slussarna, kånka runt megafendrar för att inte slå i andra båtar eller flodbankar eller helt enkelt bara byta av rorsman någon timme eller två. Boken är svår att lägga ifrån sig, men nu är den slut och jag har fått ”läsförbud” fram till Luxemburgsgränsen. Där ska vi ligga stilla ett par dagar så då är det fritt fram igen!

Segla lugnt!

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.