Pyromanium

Här har vi en lite annorlunda dansk spänningsroman. Kanske skulle jag inte kalla den kriminalroman, men nog är den spännande. Och udda.

Författar/illustratörsparet Leo och Sussi har totat ihop en berättelse som handlar om Brödraskapet, de goda, och om Gralls, de onda, som kämpar för att få tag i ämnet pyromanium, alltså inte kryptonit, som Stålmannen ☺

Det är upp till Leon, en blyg ”shape shifter” och Pauline, som är datanörd och kan hacka vilka koder som helst, att få fatt i ämnet först. Jag som läsare hakar på och hänger med från Paris och ut till Andromedagalaxen. En nervpirrande jakt och kamp mellan Brödraskapet och Gralls som slutar med att… Nope! Det får du läsa om själv!

Ja, det är lite Star Trek och lite Stålmannen och massor av humor och spänning.

Annorlunda, men roligt!

Ok, de första 2-3 kapitlen var lite sega, men sedan tog det fart vill jag lova!

Jag gillar blandningen av vardag och den udda tydliga fantasyvärlden som smygs in här och där tills man inte tänker på det längre. Slugt, Leo!

Det här är min första bekantskap med Leo och Sussi, och jag måste säga att det lovar gott! Och – by the way – kolla omslaget noga! Jisses – det berättar faktiskt en del av storyn även om det ser lite naivt ut i första anblicken.

Boken jag läst är skriven på danska. Jag är tveksam om det finns på svenska eller engelska, men boken är väl värt att ta tag i sin slumrande danska för!

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.