Los hombres que no amaban a las mujeres

Publicerat av

Vilken härlig men konstig känsla att hitta svenska deckarförfattare i skyltfönstren och i hyllorna i bokhandlarna här i Spanien! Folk sitter på metron och läser Stieg Larssons ”Los hombres que no amaban a las mujeres” eller Åsa Larssons “Aurora Boreal”. Till och med i den spanska Glamour och Vogue är det annonser för våra duktiga författare!

Det verkar inte precis drälla av spanska deckare, och det är svårt att få tag i utländska författare på engelska eller tyska här. Lite frustrerande kan jag tycka.

Jag som inte läst Solstorm funderade allvarligt på att inhandla en spansk version, men ångrade mig. Dels för att jag alltid vill läsa på originalspråk, men också för att den gick lös på närmare EUR 35! LITE för mycket, med tanke på att jag skulle fått läsa den med ordlistan under kudden. Nope – det fick vara.

Kollade några till spanska dubbade avsnitt av NCIS istället…

Detta inlägg är publicerat under Allmänt, Böcker av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.



Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.