Korsförhör på bokmässan

 

Det är nästan det skojigaste jag vet, att lyssna på alla korsförhören! Det är också ett kalasbra tillfälle att få byta några ord med sina favoriter. De flesta dröjer sig gärna kvar efter ”sitt” förhör och pratar gärna med sina läsare.

 

Årets korsförhör äger rum på lördag den 29 september, och här är schemat:

 

10.00 – 10.15 Hans-Olov Öberg och Anders de la Motte

10.15 – 10.30 Ann Rosman och Sofie Sarenbrant

10.30 – 10.45 Olle Lönnaeus och Tomas Eriksson

10.45 – 11.00 Kåre Halldén och Björn Jakobsson

11.00 – 11.15 Tove Alsterdal och Jonas Moström

11.15  – 11.30 Claudia Piñeiro och Peter James

11.30 – 11.45 Kristina Appelqvist och Carin Gerhardsen  
                   
11.45 – 12.00 Elsie Petrén och Anna Jansson

Detta inlägg är publicerat under Okategoriserade av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.