Sennentuntschi (Curse of the Alps)

Detta är en Schweizisk film från 2010 som gränsar mellan ett klassiskt mordmysterium, skräck och övernaturlig thriller. Filmen kryllar av otroligt vackra miljöer och regissören har dessutom en känsla för detaljer!

Handlingen

Storyn är uppbyggd kring en gammal folklore från alperna. Den handlar om ensamma herdar (män) som bygger sig en kvinna av en kvast och andra diverse redskap. Djävulen gör sedan denna ”kvinna” levande. När männen utnyttjat denna ”Sennentuntschi” så hämnas hon genom att mörda dem, flå dem och sedan göra dockor av deras skinn.
Filmen börjar med att en flicka möter en mystisk pojke inne i skogen när hon är ute och plockar svamp med sin mamma. Pojken leder flickan till ett bra svampställe där hon finner ett lik begravet.
Polisen konstaterar att liket är ca 30 år gammalt och i katalog över försvunna personer lyckas flickan peka ut den mystiska pojken hon såg. Han visar sig vara en tonåring som varit försvunnen i 30 år…

Min åsikt

Filmen kan vara lite förvirrande från och till, mycket på grund av att den hoppar en hel del i tiden och det är inte alltid så lätt att veta ”när” i historien en viss scen utspelar sig, vilket troligtvis också är meningen.
Filmen är dock riktigt ruggig och filmskaparna har använt de övernaturliga elementen precis lagom mycket!

Varning

Filmen är väldigt brutal och den innehåller ett antal realistiska våldtäkter.

Detta inlägg är publicerat under Film/Tv av Joachim. Bokmärk permalänken.

Om Joachim

Namn: Joachim

Roll: En av grundarna till Deckarhuset

Ålder: 35

Bor: Stockholm.

Favorit bland deckarförfattare: Oj, svårt att välja. När det kommer till deckare gillar jag främst svenska författare av någon anledning. Stieg Larssons deckare är fantastiska! Läckberg är underhållande. Marklund = sommar för mig och Arne dahl är supercool! Men även utländska författare slinker ned... Agatha Christie är alltid trevlig läsning, Dan Brown är kungen av pageturners och Peter Robinson är grym!

Gillar framför allt denna typ av deckare: Har ingen ”typ” gillar det mesta så länge de inte är skrivna i första person.