1222 över havet – av Anne Holt

Holts styrka är absolut hennes personbeskrivningar, något som hon utnyttjar med den säkerhet som tillkommer den erfarne och rutinerade författaren.

 

Historien förmedlar inte bara spänning och iskalla rysningar, utan dessutom sipprar författarinnans genuina skrivarglädje ut genom varje por.

 

Anne Holt har haft roligt. Hon har varit lite busig och lekt med sin genre. Bra gjort!

 

Att låta huvudpersonen, Wilhelmsen, framträda i jag-form tvingar fram en slags intimitet som fullständigt drar in mig som läsare detta slutna-rum-mysterium.

 

Fröken Wilhelmsen är dessutom mer än lovligt kantig i humöret när hon och hennes medpassagerare sitter insnöade på det isolerade hotellet utan att kunna ta sig vidare till det mål de var och en haft. Holt beskriver mycket levande den spända atmosfären och hur instängdheten påverkar dem på olika sätt. Stämningen är understundom så tjock att det nästan går att ta på den. Och jag som läsare känner det lika tydligt som vore jag på plats. Alla misstänker sin nästa, jag sneglar på dig, du sneglar på honom i hörnet. Att lägga ifrån sig boken innan den är slut vore som att vända alla de andra passagerarna, och därmed starkt misstänkta, ryggen!

 

Det är något som bör undvikas om man vill slippa en ond bråd död. Vilket några av passagerarna tyvärr fått uppleva.

 

Jag kan med tydlighet se det snötäckta olyckståget framför mig, jag hör rutorna som skallrar och hör knakandet i det helt insnöade hotellet. Inte nog med det, jag känner kylan in i märg och ben samtidigt som jag totalt glömmer att det är en påhittad historia och att jag själv varken behöver vara rädd för att frysa ihjäl, eller att bli nästa offer!

 

Vad slags kriminalroman är det här då? Tja, en inte alls speciellt klassisk pusseldeckare. Tänk dig att Agatha Christie skrivit skräckromaner på samma sätt som hon löst gåtor av det mindre bloddrypande slaget? Ett slags pusselshorror? Finns det?

 

Tummen upp, Anne Holt!

 

Och tilläggas bör att detta var mitt första allvarliga försök att lyssna på en ljudbok. Jag har alltid haft mycket svårt att koncentrera mig när jag lyssnar, men det kan jag säga var INGA som helst problem med 1222 över havet!

 

Detta inlägg är publicerat under Böcker och märkt , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

1 svar på ”1222 över havet – av Anne Holt

Kommentarer är stängda.