”Ett hem utan böcker är som en kropp utan själ…”

var det någon som sa. Det är så sant som det är sagt. Igår uppmanade min älskade make mig att slita ut en bit av min själ ur min kropp.

Älskling, en av bokhyllorna i hallen ser ut att rasa ihop, sa han

Tok heller, sa jag, och knölade in en bok till…

Krasch… Hyllan rasade och mina älsklingar låg huller om buller. Helt obekvämt hade de det bland skor, väskor och soppåsen som inte gått ut själv än trots att jag väntat. Siamesfröken Candy fick ett inbundet ex av Luftslottet som sprängdes i huvudet. Hon ylade åt mig och såg mycket förnärmad ut. Som om det var mitt fel att hon satt under just den och inte Tio små negerpojkar i pocketupplaga!

Kan du inte rensa lite, föreslog maken försynt

Vilken bra idé, sa jag.

Medan maken mycket hjälpsamt satte tillbaka hyllplanet som gett upp och förstärkte med klotsar undertill, sorterade jag mina värdefulla ägodelar. En i spara högen, en till i sparahögen. En i omöjligtattslägahögen, en till i sparahögen… Ja – jag tror ni fattar konceptet, mina vänner. En i slängahögen. JAPP, det är helt sant! Ett gammalt gulnat exemplar av Lommabladet från juni 2007. Gud vet hur det hamnat i bokhyllan, men det var naturligtvis därför den rasade ihop!

Jag visste det! Det var inte böckernas fel. Det var reklamskräpet!

Detta inlägg är publicerat under Allmänt av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.