Tips på allhelgonaläsning!

Vad tror ni om Johan Theorin? Både Skumtimmen och hans nya roman Nattfåk är lysande ruggiga deckare, med tydlig dragning åt spökhistoriehållet. Har du inte läst någon av dem, gör det! Som rabiat motståndare till serier är jag lite reserverad mot att Gerlof Davidsson dyker upp igen. Kunde han inte ha fått hålla sig till Skumtimmen? Men – jag låter det passera. För den här gången. Theorin skriver omväxlande och intressant. Han är skicklig på att levandegöra miljöerna och förmedlar både skräcken och sorgen i handlingen mycket trovärdigt. Inte alls konstigt att hans debut Skumtimmen emottagits med öppna armar. I ett 15-tal länder, dessutom. Äntligen en författare i genren som vågar sticka ut! Bra jobbat Johan! Men du – låt Gerlof saligen somna in efter Nattfåk! Kanske, kanske kan jag tycka att någon annan från Nattfåk, som inte varit med i Skumtimmen, kan få lov att följa med in i nästa roman. Som en röd tråd, men ändå inte, om du förstår hur jag menar. Ett slags karaktärsstafett? Jag är villig att kompromissa, om du är, Johan!

Detta inlägg är publicerat under Allmänt och märkt , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.