Intervju med Anna Lihammer

foto: Johanna Jeansson

Anna Lihammer är fil. dr i Historisk arkeologi. I januari 2014 debuterade Lihammer som skönlitterär författare med den historiska kriminalromanen Medan mörkret faller. Den blev kritikerrosad och prisbelönt som Årets bästa deckardebut av Svenska Deckarakademin. Sedan mars 2015 är hon aktuell med uppföljaren Än skyddar natten. 

 

Välkommen Anna Lihammer!

Du är både författare och är arkeolog. Vad är det som har gjort att du har valt att kombinera dessa två yrkesområden?

Jag tror att nyfikenheten är roten till båda sakerna. Både i mitt arbete som arkeolog och i mitt skrivande drivs jag av nyfikenhet. Av att vilja veta mer, av att vilja förstå, av att hitta oväntade kopplingar mellan olika saker.

 

Hur började din författarkarriär?

Allt började faktiskt med en populärvetenskaplig bok om arkeologi – Arkeologiska upptäckter i Sverige – som handlar om spännande arkeologiska fynd. Men efter ännu en fackbok, den gången om vikingatiden, fick jag lust att skriva något annat…

 

Tror du att din bakgrund som arkeolog har påverkat dig att skriva just en historisk detektivroman?

Ja, det tror jag. Kanske har det också påverkat mitt sätt att skriva i stort, eller i varje fall hur jag skapar en berättelse. Jag brukar beskriva arkeologi som ett sätt att se på världen. Ett sätt där man sätter samman fragment och materiella lämningar till en berättelse om det som en gång varit.

 

Sedan är ju deckare en genre som ofta utmärks av väldigt bra miljöskildringar, något som också liknar arkeologin på sitt sätt.

 

 I en mening – Hur skulle du sälja in/beskriva dina deckare för någon som aldrig hört talas om dem?

Kanske kan man säga att de handlar om vad man är beredd att göra för att nå sina mål i en värld som slits sönder, men också om vad man är beredd att göra för varandra. 

 

 Huvudpersonen Carl Hell är ganska speciell. Kan du berätta lite om honom och hur gick det till när du skapade karaktären?

Carl försöker vara en god människa. Han är det nog också, men samtidigt är han en ganska sluten och tystlåten person och omgivningen inser inte alltid hans goda avsikter.

 

Carl och Maria Gustavsson arbetar tillsammans, därför att han vill det. Egentligen har han aldrig frågat henne vad hon vill, vilket nog kan tänkas vara ganska tidstypiskt. Maria tycker att han gett henne oväntade möjligheter, men deras förhållande till varandra är inte precis skavfritt. Tvärtom.

 

 Vad är det som fascinerar dig speciellt med tiden som dina båda böcker utspelar sig i?

Den stora frågan som jag ställer mig när jag ser på 1930-talet är: Hur kunde det gå så här? Och hur var det att leva i en samhällsutveckling präglad av växande nazism och krigshot?  

 

 Hur väl känner du till miljöerna i böckerna i verkligheten?

Jag har besökt de flesta miljöer som böckerna berättar om (de som finns på riktigt). Stockholm, Uppsala, Berlin, Torshälla… En del av dem känner jag kanske till bättre än de andra.

 

 Hur lång tid tog det dig att slutföra dina böcker och hur mycket av den tiden var research och hur mycket var skrivtid?

Det är egentligen väldigt svårt att säga hur lång tid det tagit. Själva skrivandet tog kanske inte så jättelång tid, men då hade jag å andra sidan funderat på dem ganska länge. Som arkeolog har jag arbetat en hel del med lämningar från den tiden, bland annat med flyktingläger för människor som flydde till Sverige undan andra världskrigets fasor, med medeltida stadskvarter som bombats sönder i Tyskland och med lämningar efter människor som institutionaliserats på vad som på den tiden kallades ”sinnessjukhus”.

 

 Jag upplever din bok som en slags uppgörelse med normer under en tid, som med våra ögon mätt, är ganska förlegad, hur förhöll du dig till t.ex. synen på sterilisering, könsdiskriminering osv? Hade du ett behov av att förklara sådana företeelser för en modern läsare?

Jag tror det är svårt att föreställa sig hur det var att leva i trettiotalets samhälle. Hur annorlunda det var, inte minst när det gällde de personliga möjligheterna.

 

De flesta människor hade inte den typ av val vi har idag utan kön, samhällsklass, rasbiologiska föreställningar dikterade villkoren för ens liv.

 

Däremot tror jag det går att föreställa sig hur det skulle vara att utsättas för ett sådant förtryck. Att inte själv kunna välja vem man vill vara utan bli sorterad av andra. Och i en samhällsutveckling där den sorteringen plötsligt får förödande och förfärliga konsekvenser för ens liv.

 

 Titeln: Medan mörkret faller kan man tolka närmast som en metaforisk beskrivning av boken, hur tänkte du själv när du valde titeln?

För mig anspelar tiden på hur mörkret föll över Europa. Hur det var att leva i den utvecklingen, vad man valde att se och vad man valde att blunda för.

 

 Har du några författarförebilder, och i så fall varför?

Jag tycker om t ex Christopher Isherwood, som i sina böcker lyckas kombinera en distans med en närvaro som är så påtaglig.

 

Hans berättelser om det sena tjugotalets och det tidiga trettiotalets Berlin – samlade i Berlin Stories – är fantastiska.

 

 Jag är alltid nyfiken på författares arbetsplats. Hur ser den ut?

Dels så antecknar jag mycket för hand, gärna vandrande kring i de miljöer som boken ska handla om. När jag skriver gör jag det allra helst uppkrupen i soffan med datorn i knät.

 

 Vad är roligast med skrivandet? Tänka ut en intrig, bygga karaktärer, skapa miljöer, eller annat?

Jag tycker nog om allting. Det är fantastiskt att tänka ut intrigen och skapa karaktärerna, men sedan allt eftersom skrivandet går framåt så är det som om de får ett eget liv och bryter sig ut ur de roller som jag gett dem. Inte sällan blir resultatet något helt annat än det jag tänkte mig från början. 

 

 Vad läser du själv för böcker?

Jag läser väldigt blandat. Facklitteratur, skönlitteratur och de flesta genrer. Tycker nog att det är själva variationen som är det roliga.

 

 Vad betyder recensioner (av dina böcker) för dig?

Det är så klart roligt med positiva recensioner. Men det är framför allt spännande att läsa hur andra uppfattat det man skrivit. Har jag lyckats förmedla vad jag ville ha sagt? Har man gjort egna berättelser/bilder utifrån det skrivna och hur skiljer sig dem från mina egna? Vad kan jag lära mig?

 

 Vad har du för tips till våra läsare med författardrömmar?

Mitt tips är att våga.

 

 Vi väntar med spänning på din nästa bok och måste fråga om det är planerat att bli fler historiska deckare med Carl Hell och Maria Gustavsson i framtiden?

Just nu håller jag på med en tredje del i samma serie som Medan mörkret faller och Än skyddar natten.

 

Stort tack för att du tog dig tid och lycka till med dina kommande projekt!

 

1 Kommentar

  1. Måste få tid att läsa hennes böcker snart!

    Anmäl!

    10 juli 2015 19:15