Våga Vägra DussinDeckarna

Jag tror att jag lider av någon slags höstdepression. Ja, ingen vanlig simpel  meningen med livet depression, utan en akut släng av Varför Bara DussinDeckare.

Hur kommer det sig att man i nästan alla bokaffärer (förlåt, bokaffärskedjefilialer, menar jag förstås) hittar ett i stort sett identiskt sortiment? Inga udda deckare här inte. Tänk om omsättningen skulle sjunka.
Har du läst Tyskungen? Gillade du den? Ja, varför inte? Men, handen på hjärtat, innebär det verkligen att du vill läsa en likadan till? När det gäller flera av våra mest populära deckarförfattare idag, var de första böckerna bäst. Efterföljarna visar på plotter som är näst intill avprickningsbara om du jämför med föregångaren eller uppföljaren. Ett slags ”varför ändra på ett vinnande koncept”-princip.  Jag känner stor sorg.

Nu är det höst. Döden finns runt omkring oss i vardagen. Löven som faller döda mot marken, blommor som vissnar ner. Det blir mörkare för var dag, solen orkar inte heller hålla skenet uppe… Min favoritårstid, faktiskt. Jag får lov att känna mig lite låg, leta i hyllorna efter något smaskigt mord eller ett trassligt mysterium och bara låta mig dras med.

Personligen är jag svag för pusseldeckare. Nördigt och omodernt? Ja, kanske.
Finska pusseldeckare, mina vänner! Har ni läst någon sådan på senare tid? Nej. Jag tänkte väl det. Annars är det väl rimligt att tänka sig att något mörkare och dystrare än skogarna i norra Finland är svårslaget? Den mörka skogen dystra sus, ni vet. Ett mord i bastumiljö? Inte skära, bara rispa.. Ja, ni förstår hur jag menar.
Kristina och Ove Paul, ett finskt hobbyförfattarpar, har tillsammans, i bastun, skrivit tre pusseldeckare. Det hela skedde på 80- och 90-talet. De, precis som många andra amatörförfattare, skrev och samlade i byrålådan. I början av 2000-talet tog herr och fru Paul sig dock i kragen och såg till att vi alla fick möjlighet att njuta av alstren i bokform.
Det handlar om klassiska mysterier där läsaren får en rimlig chans att lura ut vem som är den skyldige, innan det avslöjas i den obligatoriska konfrontationen i slutet. Inte trendigt. Inte våldsamt. Men understundom underbar läsning.
Inte måste man följa trenderna, väl? Pusseldeckare skall vara ärliga och ledtrådarna fiffigt inbäddade.
Det finns läsare till deckare där inte ett enda skott avlossas, inte en enda blodig kniv dyker upp eller ens en ynklig bomb briserar.
Överraska mig Camilla Läckberg, jag ber!

Detta inlägg är publicerat under Allmänt och märkt , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

5 svar på ”Våga Vägra DussinDeckarna

  1. bokaffärskedjefilialer!?… menar du inte ICA Maxi 😉 Jag tror att 99% av allt som läses i Sverige är köpt på en supermarket… sorgligt men sant.

  2. Jag håller med till 100%!!!
    Du slog huvudet på spiken där, var är alla våra gamla mysiga bokhandlar?? Vi får åka till London, där finns de gamla bokhandlarna fortfarande.

  3. Råkade snubbla på det här, och tänkte att det kanske är tillåtet att överraskat tacka för uppmärksamheten och berätta att vi efter de tre första böckerna utkommit med tre till (se webbadressen eller googla). Vi är vår egen förläggare och har just inga möjligheter att sälja till Sverige annat än via nätet.
    I Helsingfors har vi den superba Akademiska Bokhandeln som kanske inte kan betecknas som mysig, men som man hittar det mesta i.
    Höstliga hälsningar från Sarfsalö i den nyländska skärgården i Finska viken.
    Ove & Kristina

  4. Men så trevligt att du hörde av dig, Herr Paul!
    Det gläder mig oerhört. Visst är det trist att det ska vara så svårt att komma ut till den breda publiken. Att synas i vimlet på webben är minst sagt svårt. Och att för oss som inte endast är intresserade av Läckberg är det ett elände att hitta bra deckare. Jag brukar själv botanisera i bokhandlar utomlands när jag har möjlighet, och letar man på originalspråk hittar man! En av era böcker fann jag i en liten butik i Oulu.
    /Mi

  5. Vad mystiskt. Uleåborg! Tror vi finns på biblioteket där, men du måste ha hittat ett antikvariat, dit någon dumpat boken för 1 euro och själv fick du punga ut med 10. Men tack för det.
    Lite mera söderut, i Vasa finns Gros Bokhandel som specialiserar sig på svenska böcker. Den kan vara värd ett besök eller två för dem som vågar sig på finlandssvenska böcker.
    OP

Kommentarer är stängda.