Syndafallet – Ruth Rendell

Den första av hitteböckerna på årets sommarfärd på Europas kanaler.

Man får vara glad om man hittar böcker på ett språk man behärskar, när man är ute med båten.  Det är sällsynt att hitta något på svenska och givetvis tackar man inte nej till norska båten S/Y Lykkes förslag att byta Syndafallet på svenska, mot den färdiglästa

Noget for noget, av  Anna Grue på danska. Vi bytte böckerna med hjälp av fiskehov i väntan på att det skulle bli vår tur att slussa igenom Trier. Alla sätt är bra utom de dåliga!

Syndafallet klingade bekant, men beggers can´t be choosers som man säger på bästa skolfranska J

 

Att väcka kommissarie Wexford, som jag kopplar ihop med sent 70-tal, till liv igen var trevligt. Rendells fängslande sätt att knåpa ihop pusseldeckare och hennes förmåga att bygga intriger har absolut inte legat av sig sedan dess. Syndafallet kom ut 2002 på engelska och på svenska 2004.

 

Syndafallet utspelar sig som vanligt i Sussex. Vädret spelar innevånarna i Kingsmarkham har bekymmer med regnvädret som får vattennivåerna att stiga ohejdat. Man staplar sandsäckar för att stoppa vattnet, man bär upp sina ägodelar först från källaren till markplan, och sedan a därifrån vidare till andra våningen, efterhand som vattnet kryper närmare.

 

Wexford får i det läget ett samtal från en upprörd kvinna som envist hävdar att hennes två tonåriga barn och deras barnvakt drunknat i ovädret. Han ställer sig tveksam men åker givetvis genast ut för att undersöka saken.

Något är fel, det inser kommissarien, och dykare skickas ut för att finkamma tänkbara områden.

 

Samtidigt hittar en godsägare ett kvinnolik i en bil på sina marker. Hänger dessa händelser ihop, och i så fall hur?

 

I just Syndafallet för utredningen kommissarie Wexford ända till Sverige och Uppsala, vilket är skoj.

 

Känner du dig nostalgisk, så ta tag i en gammal Wexforddeckare, Ruth Rendell är en garanti för att du inte blir besviken!

Syndafallet har nu lämnats vidare till  M/Y Cassandra, från  Kristianstad, som vi träffade på i Yahthafen Fallersleben  mellan Wolfsburg och Hannover, och där pensionerad herr och fru glatt välkomnade ny litteratur på sin väg mot Paris.

Detta inlägg är publicerat under Allmänt av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.