Norske Jo Nesbø, i mitt tycke en av de absolut skickligaste kriminalförfattarna genom tiderna har gjort det igen! Jag gillar verkligen hans hjälte, Harry Hole på Oslopolisen. I Snömannen får Harry ett anonymt brev från signaturen Snömannen, som snart kopplas ihop med ett antal försvunna kvinnor. Kvinnor som försvunnit samma dag som den första snön fallit. Historien börjar med att en liten gosse ser ut genom fönstret och ser en riktigt otäck stirrande snögubbe som ser ut att titta direkt på honom. Morgonen därpå har gossens mamma försvunnit. Runt halsen på snögubben sitter mammans skära favoritsjal.

Ska Harry Hole och hans kollegor få tag i denna seriemördare innan fler offer faller? Villovägarna är många, och mördaren ovanligt fasansfull.

Nesbø har en förmåga att beskriva miljöer på ett krypande, vidrigt målande sätt, och om ni kan och orkar, läs den på norska! Det är ingen kritik mot Per Olaisen som gjort ett alldeles utmärkt översättningsjobb, utan för att Jos beskrivningar är så speciella.