Skyfall – recension

 

Årets bästa actionfilm

Skyfall är den överlägset bästa Bondfilmen i hela den 23 filmer långa serien! Jössös vad skönt det känns att kunna skriva det!

Jag har varit ett Bondfan sedan jag var liten och såg min första Bondfilm med min pappa. Jag kommer faktiskt inte ihåg vilken film det var (mer än att Sean Connery spelade Bond i den) för de nästkommande dagarna såg jag resten av serien. Jag fastnade med andra ord väldigt tidigt på kroken.

Så som jag ser det är de första 20 filmerna klassiska Bond och de 3 senaste en välbehövlig nytolkning (lite som de gjort med Batman och Star Trek). När Casino Royale kom kändes det som om filmskaparna var på rätt väg men inte riktigt nådde enda fram. Det räckte dock för att jag skulle ha skyhöga förväntningar på uppföljaren Quantum of Solace. Men oj vad jag blev besviken! QoS är enligt mig den sämsta filmen i hela serien och om jag minns rätt sa jag uppgivet att ”Bond är död” när jag lämnade biosalongen den gången…

Men allt är förlåtet! Skyfall är som en Bondfilm SKA vara – och lite till!

 

Handlingen

Storyn i Skyfall är bland de absolut bästa i hela Bond-serien. Självklart innehåller den massor av actionscener, men den här gången har storyn dessutom mycket mer hjärta än vad vi är vana vid i en Bondfilm. Sedan skadar det inte att filmen är kryddad med massor av blinkningar till den gamla klassiska Bond!

 

Bond

Jag har tidigare tyckt att Daniel Craig har varit en okej Bond. I den här filmen händer det dock något – han går från att vara okej till helt LYSANDE!

Craigs Bond lyckas med konststycket att vara supermacho, sårbar, övermänsklig och mänsklig – på samma gång.

 

M

Judi Dench har alltid varit strålande som M, hon var enligt mig till exempel den enda ljusglimten i förra filmen, Quantum of Solace. I Skyfall har hennes karaktär fått en mycket större roll och Dench slösar inte bort detta tillfälle utan hon fortsätter att briljera!

 

Bondskurkarna

Få har väl missat att Ola Rapace har en roll som skurken Patrice i Skyfall. Han gör en helt okej insats även om han faktiskt inte har en enda replik.

Den stora skurkstjärnan i Skyfall är Javier Bardem som gör en lysande tolkning av den aningen sinnessjuke Bondskurken Silva.

 

Q

Karaktären Q är numer en ung datanörd. Ben Whishaw som spelar Q är en bra skådis, men här kommer en av filmens svagheter… allt som rör datorer i filmen är minst sagt dåligt. Filmen kretsar bitvis kring ”hacking” och det känns som om de gjort research genom att titta på några avsnitt av en dålig tv-serie.

 

Övriga karaktärer/skådisar

De övriga skådisar/karaktärerna är alla i toppklass, med ett undantag. ”Bondbruden” Severine känns aningen daterad, hon skulle kunna vara hämtad från en Bondfilm från 60-talet. Lite tråkigt.

 

Måste tillägga…

Jag måste även tillägga att Skyfall inte bara är en bra film, den är helt otroligt vacker också. Fotot i filmen är bland det bästa jag sett. Wow! Adeles Bond låt är bland de bästa (om inte DEN bästa) och sist men inte minst, vi ger ju inte sifferbetyg här på Deckarhuset, men om vi hade gjort det hade det blivit full pott! För trots en del svagheter är Skyfall ändå det bästa jag sett på bio på väldigt länge.

 

Kommer upp på biodukarna fredagen den 26 oktober!

Detta inlägg är publicerat under Film/Tv av Joachim. Bokmärk permalänken.

Om Joachim

Namn: Joachim

Roll: En av grundarna till Deckarhuset

Ålder: 35

Bor: Stockholm.

Favorit bland deckarförfattare: Oj, svårt att välja. När det kommer till deckare gillar jag främst svenska författare av någon anledning. Stieg Larssons deckare är fantastiska! Läckberg är underhållande. Marklund = sommar för mig och Arne dahl är supercool! Men även utländska författare slinker ned... Agatha Christie är alltid trevlig läsning, Dan Brown är kungen av pageturners och Peter Robinson är grym!

Gillar framför allt denna typ av deckare: Har ingen ”typ” gillar det mesta så länge de inte är skrivna i första person.