Män som hatar kvinnor – På Bio

Det var med viss bävan jag traskade iväg för att se filmen. Pessimismen själv. Boken är alltid bättre, det är min grundinställning till filmatiseringar.Jag var dessutom rätt negativ till castingen av skådespelare till ”Kalle Blomkvist”-karaktären. Micke N är inte min favorit. VAR inte min favorit. Han gjorde en lysande rolltolkning! Bra jobbat! För att inte tala om Noomi Rapace som jag aldrig tidigare sett i någonting. Vidrig roll att behöva göra, men hennes stjärna lyser klar.Castingkillen har gjort ett kanonjobb, över hela rollistan, faktiskt.

Och regissören måste ha en eloge. Filmen är faktiskt bättre än boken, eftersom så mycket privat utfyllnad om Blomkvists liv med damer och sådant inte tagits med. Det var tråkiga bitar i boken, dökött.

Har du inte läst boken missar du egentligen bara en sak – du vet inte att det inte är Lisbeth som grävt fram materialet i slutet, inför Blomkvists revansch. Det framgår inte att det är en del av betalningen från Vanger…

Detta inlägg är publicerat under Film/Tv och märkt , , , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.