Om Kristian

Bor i Stockholm. Pluggar. Jobbar. Läser och har dessutom en förkärlek till talböcker :)

Bokvärldens svar på teves DNA

En liten notering…

Jag har nu spenderat en hel morgon på att försöka hitta ett magiskt recept på hur man skriver den perfekta deckaren (för min medverkan i nanowrimo) självklart har jag inte funnit något sådant. Det är väl bara att inse att det är som med allt annat -det kräver hårt arbete… det ser alltså dessvärre ut som om november kommer bli en månad fylld av blod, svett och tårar.

Vad jag dock tycker mig se är en liten trend när det kommer till deckare i bokform… (Detta är säkert något som ni andra sett sedan länge, men för mig gick det upp ett litet ljus först i morse)… det är ”juridikens” intåg i storyn. För att ta en liten jämförelse med teve… allt sedan CSI började visas finns det inte en deckare med självrespekt som inte har minst ett 5 minuter långt inslag i något coolt labb (som väldigt ofta är ljussatt i blått ljus!?) där DNA tas fram ur ett dammkorn, eller där en liten fluga analyseras, atom för atom, för att sedan visa sig ha ätit av en bit salami som bara säljs i en butik i hela staden. Detta vetenskaps segment verkar ge lite kred till serien även om den produceras i hollywood och inte innehåller en skådis som har en enda rynka.  

I bokform verkar det lite svårare att få till den blåa ljussättningen 😉 så de verkar istället försöka få till lite kred genom att blanda in lite ”riktig” juridik. Läste precis den här artikeln på DN om Michael Connelly (vars böcker jag inte läst på flera år) som även han verkar ha tagit in en jurist i sina deckare som komplement till sin Harry Bosch.

Undrar hur länge det kommer ta innan Erica Falk skiljer sig och istället gifter om sig med en domare och sedan börjar nysta upp en mordgåta genom att analysera förarbeten till en lagtext?

En ”uppstoppad” deckare ;)

Har precis börjat läsa Amberville av ”Tim Davys” (undrar vem det är som står bakom detta namn… är det någon som vet det nu?). Boken blev superhypad när den kom, men sedan blev det ganska tyst om den. Som de flesta säkert redan vet är alla karaktärer i boken gossedjur… eller mjukdjur som de ibland benämns som i boken… och det är verkligen inte guds bästa mjukdjur heller… Det känns lite som att läsa en berättelse om Nalle Puh där Nasse röker på och Tiger knullar runt istället för att hoppa omkring… ursjukt med andra ord… fast lite lockande på samma gång *skratt* återkommer med en fullständig recension när jag läst ut den (men jag känner redan nu efter ca 70 sidor att det finns stor chans att jag kommer tröttna på den och låta halva boken ligga oläst… men vi får se helt enkelt)

Stor razzia mot Läckberg!

Prosapolisen har nu slagit ner hårt mot Camilla Läckberg. DN:s prosapolis hade först åsikter om en av Läckbergs meningar i isprinsessan… de frågade sig om man kunde skriva att ett hus var ensligt och tomt när det innehöll ett badkar och två personer befann sig på plats… Detta var i mitt tycke mest töntigt… jag ser det som en tolkningsfråga… Så kan tex ett hus inte vara tomt om det innehåller vitvaror… eller går just gränsen vid ett badkar? och när det kommer till ensligt…. nja… tittar man lite närmare på de två personerna så visar ju sig en av dessa vara död… nog skulle jag tycka att det var lite ensligt att sitta i ett hus med ett badkar och ett lik.

Sedan hade de lite åsikter om kommatecken… för trist att kommentera.

Till sist något lite roligt…Läckbergs flugor! 🙂  Läckberg har nämligen satt käkar på sina flugor något prosapolisen anser inte finns… när jag läste detta var jag övertygad om att prosapolisen hade rätt och skrattade ganska rejält åt Läckbergs bristande kunskap i fluganatomi… efter ett snabbt besök på wikipedia, nätets mest pålitliga informationskälla 😉 är jag dock inte lika säker enligt dem har flugor en underkäke som täcks av överläppen… någon som vet hur det är?

Hur som helst kan jag knappt vänta på prosapolisens nästa tillslag för roliga läsning får man leta efter 🙂

Klicka här för att läsa Prosapolisen.

Klicka här för att läsa om flugor på Wikipedia

Det började med ett bang!

Sprängaren – Liza Marklund

Jag har läst den här en gång tidigare. Det var dock innan liza marklund blev LIZA MARKLUND och jag måste erkänna att jag inte minns den så där värst mycket. Det jag kommer ihåg tydligast var språket i boken… det är verkligen annorlunda – kort och rakt på ett sätt som bara Marklund kan lyckas med. När det kommer till handling så utspelar den sig i ett alternativt Sverige/Stockholm… (men jag kanske inte behöver dra så där värst mycket om handling här – för finns det överhuvudtaget någon här i landet som inte läst den här boken?) Stockholm har i alla fall fått en nybyggd olympisk arena, Viktoriastadion. På denna stadions ena läktare detonerades en sprängladdning. I attentatet dödas den svenske OS-ambassadören Christna Furhage… Annika Bengtzon från tidningen Kvällspressen tar upp jakten på sanningen.

En kul liten detalj (om man har sett filmen med Helena Bergström) är skildnanden på slutscenerna… i filmen blev den hmmm…. hur kan man säga det snällt…. otroligt ospännande… i boken funkar den dock väldigt bra!

Jessica var långt ifrån sin toppform igår…

Trenden att ta en gammal serie och producera nya avsnitt av den i långfilmsformat kan vara på både gott och ont. Själv tycker jag att de oftast brukar bli ganska lyckat. Mord och inga visor som TV4+ visade igår har flera nyproducerade avsnitt som till och med varit mycket bättre än orginalserien. Avsnittet som visades igår var dock inte ett av dem. Gårdagens avsnitt började bra med ett mystiskt försvinnande från ett tåg… men när Jessica i jakten på sanningen tar sig in på ett militärtområde och blir tagen på bar gärning och sedan tar sig ur knipan genom att skälla ut den militäraledningen så spolas all eventuell realisim ner i toaletten.

Söndagar har blivit en riktig deckardag!

Kanal 9 har sedan länge vigt söndagskvällarna åt Sherlock Holmes (så även ikväll då de visar två avsnitt av Sherlocks Holmes memoarer med start klockan 22:00) Nu verkar även TV4+ ha hoppat på deckartåget på söndagarna då de ikväll visar ett ”nyproducerat” (från 1997) avsnitt av klassika Mord och inga visor!