Vad läser ni för deckare i påsk?
Själv har jag just börjat läsa Sofie Sarenbrants senaste deckare ”Vila i frid”.
Författararkiv: Erica
Deckarspelet
Nicogame lanserar i april ett nytt spel som är ett måste för alla deckarälskare, ett quiz där den som vet mest om deckare vinner.
Quizet består av totalt 480 frågor fördelat på 6 kategorier: böcker, TV, film, riktiga händelser, brott & blandat och mordgåtan.
Jag blev särskilt förtjust i den sista kategorin, mordgåtan. Ett exempel:
”En äldre dam blir rånad. Hon försvarar sig genom att spraya försvarsspray i rånarens ansikte. Damen ser att rånaren försvinner in i en trappuppgång. Det finns bara en ingång till trapphuset och rånaren kommer inte ut igen. I två av lägenheterna lyser det, i de övriga är ingen hemma. Polisen förhör de boende i dessa två lägenheter. Herr Johansson är en medelålders blind man med ekonomiska problem. I den andra lägenheten bor en familj med tre barn. Efter förhöret blir Johansson medtagen till polisstationen, varför?”
Spartanska regler tilltalar mig
Jag uppskattar att slippa spendera 30 minuter med att läsa och försöka förstå spelreglerna. Här är det närmast intuitivt, men vill man så kan man läsa de få reglerna på under 3 minuter.
Den spelare som ”har det värsta brottet på sitt register” börjar med att slå tärningen för att få veta vilken kategori han eller hon ska svara på. En medspelare läser sedan frågan och rätt svar ger en poäng och rätten att slå tärningen igen. Vid fel svar går turen över till näste spelare. Ja, det är reglerna i korthet men några små tillägg finns förståss.
Vinnaren är den som först får ihop 15 poäng och svarat rätt på minst en fråga ur varje kategori. Man kan dock välja att sikta högre upp i den så kallade ”ligan”. Om man skrapat ihop 1-10 poäng spelar man i samma liga som Jacques Clouseau, 11-15 poäng = Ture Sventon, vid 16-20 poäng är man på samma nivå som Kurt Wallander, 21-50 poäng ger samma rang som Chief Inspector Barnaby, och 51 poäng eller mer ger stjärnstatus som självaste Sherlock Holmes.
Enkelt?
Nja, jag får erkänna att jag gick bet på ganska många frågor. Någon som inte är intresserad av deckare och mysterier bör kanske inte välja att spendera fredagskvällen med detta spel, men jag tror att samtliga av Deckarhusets läsare skulle uppskatta en quiz night av detta slag. Man får dock passa sig, har man utgett sig för att vara deckarspecialist kan det bli ett pinsamt slut på historien då man får titulera sig Jacques Clouseau…
Förena nytta med nöje
Bokhyllan behövde struktureras och jag behövde få lite pysseltid.
Jag kan se i mörkret av Karin Fossum
Riktor suger in mig i sitt förvridna sinne
Med en lugn samtalston berättar Riktor om sitt liv. Hur han trivs som bäst sittande på en bänk i parken Mester där han kan betrakta de andra parkbesökarna i tysthet. Hur han alltid levt ensam. Hur han upplever det som att det myllrar av insekter i hans huvud då solen går ner och hur han nattetid hemsöks av en långtradare som med sin brummande dieselmotor parkerar vid hans säng. Hur han kan se i mörkret. Hur han arbetar som sjuksköterska på ett sjukhem där han ska ta hand om de äldre som bor där, men där han istället brukar roa sig med att plåga de som inte kan säga ifrån. Hur han sticker sprutan i madrassen istället för i patienten och häller ut medicinen i vasken. Det är sådant som får honom att må bra.
Av en slump får Riktor kontakt med en alkoholiserad man, Arnfinn, som också brukar spendera tid i parken. En märklig relation växer fram och Riktor menar sig ha fått sin första vän, även om vänskapen är villkorad av att han bjuder på en sup eller tio. Riktor blir dock riktigt besviken på Arnfinn en dag och kan inte hålla tillbaks sin ilska över vännens svek vilket resulterar i att Arnfinn hamnar nedgrävd i Riktors trädgård.
Obehagligt och förtrollande
Det är med en besk smak i munnen som jag lägger boken ifrån mig. Jag är helt tagen. Det känns som om jag varit instängd i en galen människas sinne, jag håller andan medan Riktor med stort lugn beskriver sina vidriga handlingar som om de vore de naturligaste i världen. Boken har ett lugnt tempo och Fossum tar sig tid att återge detaljer i omgivningar, tankar och handlingar. Det här var min första kontakt med Karin Fossum, men definitivt inte den sista.
Bokrea på dekis?
Så var det dags för årets bokrea, som av någon anledning har varit synnerligen anonym. Endast en annons i brevlådan, inget speciellt ”förpepp” och väl på plats i butiken kunde jag vandra helt fritt utan konkurrens av vilt stirrande bokälskare. Jag minns min barndoms bokreor som något av en folkfest med inslag av slagfält, men nu tycks det tryckta ordet vara hotat på allvar. Eller är det bara jag som inte varit tillräckligt uppmärksam? Mi verkar ha haft samma upplevelse som jag.
Själv blir jag tvungen att presentera det ynkligaste rearesultatet någonsin, endast 7 st böcker!
Nyårslöften är till för att brytas
På nyårsafton avgav jag några löften:
Jag skulle inte äta godis, jag skulle träna mer och äta hälsosamt men än viktigare så lovade jag att innan årets bokrea ha läst två böcker från förra årets bokrea. Om jag inte lyckades med det sistnämnda skulle jag straffa mig själv genom att inte få köpa några nya böcker vid årets rea.
Några löften brutna
Det tog två dagar innan jag kom på mig själv med fingrarna i godisskålen, gymkortet är uppsagt och ikväll ska vi äta pizza.
Dock kommer jag att få köpa böcker vid årets bokrea! Jag läste ut ”De kinesiska sylmorden” för flera veckor sedan och med 4 dagar kvar till reastart har jag ca 70 sidor kvar av ”Panik”. Jag kommer att hinna!
Onda avsikter
Vardag byts mot mardröm
Efter år av barnlängtan adopterar Jack och Melissa en liten dotter, Angelina. Några månader senare hör adoptionsbyrån av sig och berättar att Angelinas biologiske pappa vill ha tillbaks flickan. Det visar sig att pappan, en tonårskille, aldrig frånsagt sig faderskapet och att han har rätten på sin sida. Barnets farfar är dessutom en högt uppsatt domare i staden. Jack och Melissa tvingas förtvivlade titta på medan Angelina tas ifrån dem. Och värst av allt är att de kan känna att pappan bär på en inneboende ondska. Hans intresse för flickan är minimalt. Varför är han då så angelägen om att få tillbaks henne?
C.J. Box har lyckats igen
Liksom i ”De samvetslösa” har författaren använt sig av läsarens förväntade förfäran inför tanken på barn som far illa, och även här görs det med lyckat resultat. Box bjuder på spänning på en hög nivå och håller intresset uppe genom hela berättelsen. Jag ser fram emot att hitta fler böcker signerade C.J. Box i handeln.