Tv-tips i vintermörkret

Finns det tre månader tråkigare än januari, februari och mars? För att lysa upp vintermörkret något tänkte jag därför tipsa om ett par utmärka tv-serier!

 

 

1) Tredje säsongen av BBC:s Sherlock

Tre nya avsnitt även denna säsong. Dessutom har skaparna till serien redan hintat om att det blir en säsong 4 och 5!

Avsnitten har redan visats i Storbritannien, men vi i Sverige får vänta ett par veckor till, skandal! Ja, om man inte råkar sitta på en ip-adress från Storbritannien förstås, då går de nämligen att streama serien från nätet.

 

2) Britterna är verkligen bäst när det kommer till deckarserier! Nu i början av januari släpptes 6:e säsongen av Marple på DVD. Tre mycket bra avsnitt Caribbean Mystery, Greenshaws Folly och Endless Night.

 

3) Mer brittiskt! Denna gång i form av The Bletchley Circle. Denna series första säsong (bestående av tre avsnitt) från 2012 har tydligen gått på SVT i början av 2013. Vilket jag helt missade.

I Storbritannien har säsong två precis startat, om och i så fall när den visas i Sverige vet jag inte.

Handlingen: Fyra kvinnor som under kriget varit betydelsefulla analytiker har svårt att anpassa sig till vardagslivet i 50-talets England. I smyg börjar de därför använda sina skarpa sinnen för få fast en seriemördare som polisen inte lyckats gripa.

 

4) True Detective

Ny HBO serie som tydligen ska vara något utöver det vanliga. När detta publiceras har seriens första avsnitt visats men jag har själv endast sett ett 15 minuter långt klipp och kan därför inte avgöra om allt förhandsprat endast är hajp. Men jag håller tummarna att den kommer leva upp till de nu högt ställda förväntningarna.

 

 

Intervju med Emelie Schepp

Foto: Eva Lindblad

Emelie, välkommen till Deckarhuset! För de läsare som inte vet vem du är än, kan du berätta lite om dig själv?

Jag är född och uppvuxen i Motala och bor numera utanför Norrköping med min familj. I flera år har jag arbetat som projektledare inom reklambranschen. I år (2013) har jag debuterat med kriminalromanen Märkta för livet och tack vare bokens stora framgånger med över 30 000 sålda böcker på 6 månader rankas jag som en av Sveriges främsta egenutgivare.

Hur började din författarkarriär? Och varför valde du att publicera Märkta för livet på ett eget förlag?

Hösten 2011 kom jag till en punkt då jag ville skriva mer än bara reklamtexter och journalistiska texter. Jag hittade en annons om en helgkurs i hur man skriver filmmanus och bestämde mig för att delta. I två dagar, i Örebro, fick jag lära mig om karaktärer och vändpunkter. Jag blev så inspirerad att jag efter kursen skrev två manus som jag skickade in till olika produktionsbolag. Men kort därefter läste jag en artikel om Peter Dalle i Dagens Industri där han påtalade hur svårt det är att få finansieringsstöd i Sverige. Jag minns att jag tänkte att ”om inte han får stöd för att producera sina filmer, hur ska då jag kunna få det?”. Att slå igenom med filmmanus är oerhört svårt, särskilt om du inte har någon dokumenterad erfarenhet i filmbranschen. Och för varje extra scen i en film, desto dyrare bli filmen att producera.

Jag tänkte om. Jag tänkte nytt. Och jag tänkte bok. För i en bok kunde jag skriva hur många scener jag ville, utan att boken skulle kosta mer. Då bestämde jag mig. Jag skulle bli författare.

När jag hade skrivit klart mitt första utkast skickade jag iväg det till de förlag som gav ut just kriminalromaner. Efter tre månader var det ett förlag som inte hade svarat och jag fått ett par refuseringar samt ett erbjudande om utgivning till hösten 2014. Jag tog då mod till mig och ringde till förlaget som inte hade svarat. Jag frågade försiktigt om de hade haft möjlighet att granska mitt manus men fick ett nej till svar och med förklaringen att de tyvärr inte hade någon som läste manus för tillfället. Jag tackade för samtalet, lade på luren och funderade över svaret jag nyss hade fått. Jag ansåg det märkligt att ett av Sveriges största förlag inte hade någon som granskade manus. Så jag började funderade fram och tillbaka. Sannolikheten att de skulle tacka ja var mikroskopisk. Sannolikheten att de skulle tacka nej var däremot enormt stor. Och vad skulle jag göra om de tackade nej? Jag hade visserligen redan ett erbjudande om utgivning, men hösten 2014 kändes så långt fram. En evighet. Och jag ville ju inte vänta. Jag ville ge ut min bok nu. Jag bestämde mig för att ge det stora förlaget mer tid till att svara, men samtidigt bestämde jag mig också för att ta reda på alternativa vägar att ge ut en bok. Så jag granskade allt om egenutgivning. Jag googlade, läste bloggar, artiklar, inlägg och allt annat som jag kom över om ämnet. Jag förstod att det fanns många egenutgivare därute, författare som hade tröttnat på de stora förlagen, författare som hade fått så många refuseringar att egenutgivning var den enda vägen och så författare som aldrig ens kontaktat de stora förlagen. Jag upptäckte en helt ny värld av entreprenörer. Och det kändes lockande att välja samma väg som de hade gjort.

När ytterligare tre månader hade gått tog jag mod till mig igen och ringde upp det stora förlaget som jag väntade svar ifrån. Hade de möjligtvis haft möjlighet att läsa igenom mitt manus nu? Nej. Inte nu heller. Och de hade fortfarande ingen som läste manus. Jag tackade för samtalet och tog beslutet. Jag skulle gå min egen väg. Jag skulle bli egenutgivare.

Kan du berätta lite mer om hur det fungerar att ge ut en bok på ett eget förlag? Fördelar? Nackdelar?

Att ge ut på eget förlag kräver oerhört mycket engagemang, vilja och tid. Man måste göra alla steg på egen hand. Som egenutgivare ska du inte bara skriva en bok, du ska också driva ett förlag och vara din egen marknadsavdelning, PR-byrå och agera distributionsbolag. Tack vare det har du kontroll på alla delar i utgivningen. Det krävs dock att man måste jobba hårt, hela tiden. Men så är det också fantastiskt roligt att nå framgång på egen hand.

Har du mötts av skepsis på grund av att boken är utgiven på eget förlag? (Jag måste erkänna att jag själv var skeptisk, men som tur väl är fick jag inte reda på det förrän jag hade läst boken, och i det här fallet hade min skepsis varit helt obefogad!)

Nej, det har jag inte gjort. Jag bestämde mig tidigt för att paketera boken så professionellt som möjligt, min bok skulle inte på något sätt skvallra om att den var utgiven på eget förlag. Men det som är avgörande för läsarna, oavsett om du ger ut på eget eller traditionellt förlag, är textens kvalitet. En väl genomarbetad text är A och O.

Hur lång tid tog det dig att slutföra boken och hur mycket av den tiden var research och hur mycket var skrivtid?

Jag har räknat ut att det har tagit ungefär ett år från att jag började fundera på att skriva en bok till att den fanns i handeln. Själva skrivandet tog lite mer än ett halvår och jag utförde all research under tiden som jag skrev.

Huvudpersonen Jana Berzelius har minst sagt en ovanlig bakgrund. Kan du berätta lite om henne och hur gick det till när du skapade karaktären?

Jag hade en grundidé – jag ville skapa en stark kvinnlig karaktär som var spännande och lite udda. Men det var först när jag läste en artikel i Aftonbladet som hela historien klickade. Ämnet i artikeln rörde barnsoldater och jag började fundera på hur det skulle kunna se ut om det fanns unga soldater här. I Sverige. I dag. Så jag skissade på temat, ändrade och fantiserade tills jag kände att jag var nöjd. Alla tankar sammanfattades i en synopsis och när jag hade alla stora händelser klara för mig började jag skriva. Från början till slutet.

Om (eller när) Märkta för livet filmatiseras, vilka skådespelare skulle du vilja se i huvudrollerna?

Jag skulle vilja se Angelina Jolie som Jana Berzelius och Michael Vartan som Henrik Levin.

Du har en blogg, Facebook sida och är även en flitig Instagram och Twitter-användare, hur viktigt är det att nå sina läsare via sociala medier? Vad är för och nackdelarna med sociala medier?

Sociala medier är oslagbart när det gäller marknadsföring. Det är också ett ovärderligt sätt att nå nya läsare och interagera med sin målgrupp. Tack vare sociala medier kommer man nära sina läsare, vilket är en stor fördel. En nackdel är att sociala medier hela tiden kräver aktivitet. Det går inte att ta paus på ett par veckor, det gäller att ständigt uppdatera alla konton.

Vad har du för tips till våra läsare med författardrömmar?

För det första – Vill du skriva en bok måste du skriva en bok, det vill säga du måste sätta dig framför datorn och jobba kontinuerligt. Avsätt en timme i veckan, två eller fler beroende på vad som passar dig. För det andra – Gör en synopsis, skriv en sammanfattning av boken. Skriv ner hur du vill att berättelsen ska börja och sluta, vilka karaktärer som ska vara med, markera de stora avgörande händelserna och vändpunkterna. En väl genomarbetad synopsis fungerar som mall och ram när du väl börjar skriva. Ett perfekt hjälpmedel helt enkelt.

Har du några författarförebilder? I så fall, vilka? Och varför?

Mina förebilder är Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril som skriver under pseudonymen Lars Kepler. De är skickliga på att skapa spänning. En annan förebild är Hans Rosenfelt. Jag gillar hans förmåga att kunna skriva manus till både böcker och teve-serier.

Har du något nytt skrivprojekt på gång? (Kan du i så fall berätta lite om det?)

Jag skriver just nu på uppföljaren till Märkta för livet där Jana Berzelius tvingas stå inför nya utmaningar.

 

Tusen tack för att du tog dig tid att svara på våra frågor. Lycka till med ditt nuvarande projekt!

Recension: ”Rosemarys baby” av Ira Levin

Filmatiseringen av Ira Levins kritikerrosade skräckklassiker Rosemarys baby såg jag för ett par år sedan – och nyligen läste jag att boken ska bli tv-serie! Naturligtvis blev jag tvungen att läsa boken, men att den till och med skulle vara bättre än Polanskis välgjorda och riktigt läskiga filmatisering från 1968 var jag inte förberedd på.

 

HANDLING

 

Historien börjar ganska idylliskt, med ett ungt nygift par som lyckas få drömlägenheten i det höga huset Bramford på Manhattan. Rosemarys make är en hårt kämpande skådespelare med fler motgångar än medgångar, hon själv en lite naiv och försiktig flicka från en stängt katolsk familj. Att Rosemarys vän Hutch varnar dem för att flytta till det eftertraktade Bramford hindrar dem inte – trots att han berättar om ett flertal underliga händelser som skett i huset. Människor har dött i konstiga olyckor och husets övriga hyresgäster har bestått av allt från två spädbarnsätande äldre damer till djävulsdyrkare som gått till historien. Trots imponerande eldstäder och vackra franska fönster börjar det nya livet i lägenheten inte vidare bra. Olyckor inträffar, men det är först när Rosemary under mystiska omständigheter blir gravid som de verkliga underligheterna börjar. Vad är det för fester som grannarna verkar ha? Vad finns i garderoben, förutom linnehanddukar? Och vad är det egentligen i skyddsamuletten Rosemary får av den hjälpsamma lilla tanten i lägenheten intill?

 

MELLAN IDYLL OCH OBEHAG

 

Jag kan, för första gången på länge, säga att boken jag läst är bland de mest intressanta och givande läsupplevelserna jag någonsin haft. Det är en bok jag lär minnas och förmodligen läsa om. Språket är enkelt och lättillgängligt, nästan lite hemtrevligt – intressant nog balanserar både språk och intrig mellan idyll och obehag. Det är tydligt att detta gjorts medvetet för att skapa kontrast mellan den från början så lyckliga tillvaron och bokens (underbara) skräckinslag. Som läsare är jag ingen lättskrämd person, men till och med jag tyckte att det här var lite obehagligt. Trots att Rosemarys beteende visar en delvis flydd kvinnoroll (boken är skriven 1967), har jag efter ett tag lätt att identifiera mig med henne och dialogerna känns trovärdiga. Och vem har inte letat lägenhet med ljus och lykta och suktat efter sekelskiftets lockande charm (skyldig) – när man väl får tillfälle tackar man knappast nej på grund av några diffusa rykten…

Det hade inte jag heller gjort.

Berättelsen har faktiskt en ganska tydlig Twin-Peaks-stämning. Boken har även en rad intressanta teman som vävs in i intrigen; religion och tabu, vad människor är beredda att göra för att nå framgång, föräldraskapets kraft… Berättelsen känns dessutom både modern och nutida, även om det märks att den är skriven för ett tag sedan: de ser filmer med Humphrey Bogart, lämnar kläder på ”kemiska tvätten” och över lag känns allt väldigt 60-tal. Otroligt stämningsfullt.

Alla bör omedelbart läsa Rosemarys baby. Läs den långsamt, som jag, för att inte missa ett enda ord.

Härligt att jag lyckades komma över ett ex med ett bokomslag som förmedlar bokens 60-talsstämning också: den ska nu få stå prydnad ovanpå min antika spegel, här i det gamla sekelskifteshuset som vi flyttade in i för ett tag sedan…

Återkommer med info om tv-serien, som NBC  börjar spelas in just i detta nu…

/Kriss

Lite blandat

Möte i Stockholm

Vi på Deckarhuset bor ju på lite olika ställen i Sverige (en i USA) men vi lyckades få till ett litet möte med några av oss under julledigheten. Jag träffade Joachim och Anna, vårt senaste tillskott till Deckarhuset, som båda bor i Stockholm och Linda som var på besök från USA. På ett café satt vi och snackade och smidde planer inför 2014. Trevligt!

Bokcirkel?

Jag är lite inne på att vi ska göra lite bokcirklar. Helst fysisk. Jag skulle gärna hålla i en men jag vet inte om det är några av er som bor i Örebro eller i trakten som skulle vara intresserade? Kanske kan vi göra en här på sidan. Vi har provat ett par gånger tidigare och använt oss av en tillfällig chat-funktion. Vad tror ni? Är ni intresserade? Har vi några läsare i Örebrotrakten? Ska vi prova en här på huset?

Just nu

Inviger jag läsåret 2014 med tre  kriminalhistoriska deckare. En ”vanlig” bok av Alex Grecian som heter The Yard, om just Scotland Yard på 1880-talet. Sen läser jag Nicola Upsons Two for Sorrow (e-bok) som handlar om en kvinnlig deckarförfattare på 1930-talet. Sist men inte minst lyssnar jag på Jaqueline Winspers första bok om privatdetektiven Maisie Dobbs, också 1930-tal. Jag har läst flera andra av Winspears böcker men inte den första. På löpbandet ser jag på Sherlock säsong 1 i väntan på säsong 3.