Ingen riktig sommar

Tittar jag ut genom fönstret ser jag människor med bara ben och solglasögon, det är närmare 30 grader varmt inomhus (tack vare tre fönster som släpper in eftermiddagssolen), jag är ständigt sugen på glass och katterna ligger och flämtar vid vattenskålen.

Mycket tyder på att sommaren äntligen vågat sig hit, men en sak fattas. Var är alla brittiska deckare?

Sol och värme kommer alltid att vara förknippat med Barnaby, Poirot, Marple och Dalziel & Pascoe men än så länge har inte TV-tablån matchat vädret. Det är alldeles för mycket sport på TV för min smak just nu och det verkar som att vi får vänta på den riktiga deckarsommaren en stund till. Jag längtar till den 26 juni då TV4 börjar sända ”Kommissarie Thorne: Sömntuta”, baserad på en av mina favoritböcker av Mark Billingham. Fram till dess får jag väl lida mig igenom ändlösa fotbollsmatcher eller spendera kvällen med en bok.

Därför begås de mest kommersiella morden på öar…

Om man vill veta om det faktiskt ÄR på det sättet, ja då får man slå upp sidan 129 i nya numret av FILTER, tidningen för nyfikna.

Där kan man också få veta hur stor sannolikheten är att nästa stora stora deckarförfattare kommer från Södertälje. Det publiceras finfin statistik som leder teorin i bevis!

Anders Jallais verklighetsnära trilogi om det kalla kriget i Sverige

Efter att ha läst Mis intervju med Anders Jallai blev jag nyfiken på böckerna och när jag låg hemma med en förkylning passade jag på att ladda ner dem. Att böckerna bygger på författarens egna erfarenheter och forskning gör att det blir extra spännande. Dessutom är samtliga kursiverade avsnitt i böckerna tagna ur autentiska dokument. Men, som författaren är nog med att påpeka, allting i böckerna är inte sant.

Spionen på FRA

Den första boken, Spionen på FRA, handlar om främst om ubåtskränkningar och spioner inom svensk underrättelsetjänst. Huvudpersonen Anton Modin förlorade sin familj i Estonia katastrofen och hoppade då av sitt uppdrag som säkerhetsagent. Nu, 14 år senare, blir han indragen i en jakt på en sovjetisk ubåt som enligt rykten ska ha sänkts av den svenska marinen på 1980-talet. Det är många som försöker stoppa jakten, men Modin har inget mer att förlora. Han är på jakt efter sanningen.

Det är lite Jan Guillou känsla över boken och jag kommer också att tänka på den f.d. sovjetiska spionen Alexander Zalachenko från Stieg Larssons böcker.

Landsförrädaren

Jallais andra roman, Landsförrädaren, fokuserar på Palme mordet, eller statsminister Paul Olofson som han kallas i boken. Alla riktiga personer har fått fiktiva namn, men det är inte svårt att lista ut vem som är vem. Liksom i den första boken är det Anton Modin och hans vapendragare Bergman, Axman och Nuder som är på jakt efter sanningen. Och precis som i första boken är konspirationsteorier i fokus.

Samma dag som jag läser boken ser är rubriken på Aftonbladet ”GW sågar nya Palme-spåret”. Enligt artikeln argumentarar Persson ”att statsministern mördades av en liten sammanslutning av personer inom polisen eller försvaret.” Med all information Jallai har gör att man verkligen undrar vad som är fakta och vad som är fiktion i boken.

Natoagenten

Den tredje och sista delen, Natoagenten, handlar främst om Estonia-katastrofen. Anton Modin är på jakt efter sanningen om varför fartyget sjönk. Han tänker inte låta någon stå i vägen; han tänker hitta sin familj. 

En hel del frågor får svar, men man undrar ju vad sanningen egentligen är…

Tony Hill och Carol Jordan tillbaka!

.
Hämndens skugga

(The Retribution på engelska) är nr 7 i ordningen och kom ut på svenska nu i vår. Val McDermid är en av Skottlands mest kända kriminalförfattare och serien om Tony Hill och Carol Jordan har, som ni säkert vet, blivit en TV-serie – Mord i sinnet (Wire in the blood). TV-serien utvecklades dock i en egen riktning. Val McDermid har även skrivit två andra serier och ett antal fristående böcker.

Tartan Noir

Val McDermid tillhör genren ”Tartan Noir”, från Skottland, som är en mörk, dyster och ofta samhällskritisk genre. Det finns influenser från Dr. Jekyll and Mr Hyde – det vill säga, man visar på det goda och onda i människan, den amerikanska hårdkokta stilen, korruption och även Sjöwall/Wahlöö. Andra författare som räknas till Tartan-Noir genren är bl a Ian Rankin och Denise Mina.

Dynamisk duo

Carol Jordan leder ett specialteam som specialiserar sig på svåra fall, oftast seriemördare. Till hjälp tar de, om ekonomin tillåter, in profileraren Tony Hill som är expert på att förstå hur seriemördare agerar. Carol och Tony är båda svåra människor att komma nära. Tony har svårt för det sociala spelet och i sin roll som tuff yrkeskvinna tar Carol på sig en proffessionell mask på bekostnad av sitt privata jag. Trots deras olikheter har  Carol och Tony något speciellt tillsammans. I den här boken planerar de båda att lämna Bradfield för att bosätta sig i det stora hus Tony ärvde i förra boken.

Seriemördaren från ”Under ingrodda ärr”

I den här bokens rymmer den karismatiske TV-stjärnan och seriemördaren Jacko Vance från fängelset. Efter år av noggrann planering och uppbyggt hämndbegär ligger Tony och Carol högt på hans hämndlista då de var de som satte dit honom….

Inget för den nervsvaga

Val McDermids böcker handlar om seriemördare, groteska mord som beskrivs väldigt detaljerat och alltid är det någon i teamet som råkar illa ut. Jag gillar hennes böcker och TV-serien, men man vill inte läsa flera på raken får då kan det bli lite tjatigt med allt blod.

Böckerna i serien

Det finns idag 7 böcker i serien om Tony och Carol. Den första boken ”The Mermaids singing” blev utsedd till Storbrittaniens bästa kriminalroman 1995. Personligen tycker jag att man kunde ha hittat på bättre titlar på svenska…

.
Sjöjungfrun sjöng sin sång – The Mermaids Singing
Under ingrodda ärr – The Wire in the blood
Den sista frestelsen – The Last Temptation
Andras plåga – The Torments of Others
Med gift i blodet – Beneath the bleeding
I mördarens nät – Fever of the Bone
Hämndens skugga – The Retribution

Lättjan är svår…

Så här i sommartid. Solstolen får ersätta den saknade hängmattan. Har flera år i rad önskat mig två rejäla äppelträd i trädgården, mellan vilka en dylik kunnat installeras. Har jag fått några? Nix.  Baden-Baden får alltså duga.  

Hushållsarbete och djupa allvarliga tankar om lösningar på världsproblemen får stå tillbaka och jag lyssnar på Varg Gyllanders ”Ingen jord den andra lik” och orkar möjligen vicka lite på stortån då och då.   

Boken är lite långdragen i början, och jag misstänker att jag slumrade till lite här och var, men nu har det tagit sig, och jag sover INTE. Månne jag hinner höra klart boken innan familjen kommer och stör, framemot eftermiddagen? Håll tummarna!

Intervju med Michael Simon

Hej Michael Simon och välkommen till Deckarhuset! Skulle du vilja presentera dig för de av våra läsare som inte är bekant med dina böcker?

Jag är författare. Mestadels deckarförfattare. Ibland en skådespelare. Tidigare akademiker. Och jag börjar aldrig en intervju i Sverige utan att nämna er hjältemodiga räddning av tusentals danska judar från de nazistiska förföljelserna i slutet av 1943. Tack för det.

När insåg du först att du ville bli författare?

Jag har skrivit korta saker sedan jag var ett barn. Essäer, korta pjäser. Min bror och jag skrev en pjäs som producerades i New York. En litterär agent mötte oss och kände doften av pengar. Hon övertygade oss att thrillers var vägen till berömmelse, rikedom, och det mest viktiga av allt, odödlighet.

Var det deckar-, eller kriminalgenren som intresserade dig mest?

Jag har alltid varit intresserad av både deckare och kriminal fiktion. Skillnaden är, så vitt jag kan säga, är att huvudpersonen antingen är detektiv (kriminalpolis red.anm.) eller kriminell. I mina thrillers är min huvudkaraktär en kriminalpolis, men det finns flera karaktärer, olika perspektiv, som i en film. Många av dessa karaktärer är kriminella. Det som är spännande är inte ”Vem gjorde det?” utan ”Vad kommer att hända härnäst?”.

Läser du mycket och vilka sorts böcker föredrar du? Har du några favoritförfattare?

Jag har en benägenhet att läsa sådant jag inte ska. Litterär fiktion när jag skriver kriminalfiktion. Några av mina favoritförfattare, utan någon innebörders ordning: Grace Paley, Vladimir Nabokov, Raymond Chandler, Dashiell Hammett, William Kennedy, Richard Russo, David Sedaris, Damon Runyon. Jag skulle kunna fortsätta. Jag föredrar nog det jag kallar ”lättare litterär fiktion”. Värd att läsa om, med lite humor.

Från vad jag förstått så har du arbetat som en övervakare (”parole officer” red.anm.) i Texas. Tror du att det har inspirerat dig?

Jag var en frivårdsinspektör (”probation officer” red.anm.) vilket är likt övervakare med skillnad att klienterna inte varit i häkte eller fängelse än. Det var mitt första möte med brottsbekämpning. (Min akademiska bakgrund var inom teater och litteratur.) Så när min första agent föreslog att jag skulle skriva thrillers så tittade jag tillbaks på min korta tid som F.I. och tänkte att jag skulle skriva kriminalthrillers.

Dina fyra böcker om Reles utspelar sig i slutet av 1980 eller tidigare 1990-talet. Hur kommer det sig att du valde just denna tidsperiod?

Med hänvisning till din förra fråga: Jag började skriva den första boken, DIRTY SALLY, i New York under, tror jag, tidiga 1998. Jag bestämde mig för att förlägga tid och plats där jag började arbeta som frivårdsinspektör: Austin, Texas. Tidiga september, 1988.

En av mina absoluta favoritkaraktärer från Sweet Virginia (jag tror hon är med i Dirty Sally också men eftersom jag inte kan hitta boken så kan jag inte säga helt säkert) är den kvinnliga ”yrkesmördaren” Anything, Debbie Kubasik, främst för att hon inte liknar någon annan femme fatale som vanligen figurerar i litteraturen. Hur fann du inspirationen?

Du kan vara den första som frågar mig om Anything. Tack för att du frågade. Hon är en av mina favoritkaraktärer. Hon verkar inte ha några anknytningar. Hon är sexuellt förförisk, men inte på det traditionella sättet. (Hon är kort och knubbig.) Och hon har en ovanlig moraluppsättning.

Jag var på en inspelningsplats för en independent film i Austin 1987. En kvinna som arbetade där gav mig sitt visitkort. Det visade bara hennes namn, telefonnummer och orden ”Jag är inte stolt.” Hon menade att hon inte var för stolt eller egoistisk för att acceptera olika typer av jobb som andra kanske tycker är förödmjukande. Hon tänkte att detta var ett bra sätt att ta sig in i filmbranschen. Jag tror jag kom att tänka på henne när jag skapade Anything, vars visitkort var en lapp med ordet ”anything” klottrat över ett telefonnummer. Fastän i det senare fallet så betyder ”anything” vanligtvis att tömma någons lungor på luft.

Eftersom vi pratar om sina karaktärer. Jag skulle vilja veta inspirationen bakom Dan Reles och James Torbett.

Huvudkaraktärer är alltid svårt. De måste vara övertygande, mångfacetterande, och dynamiska. Med Dan, så startade jag med en enkel karaktär, sen så tillförde jag och ändrade: ”Längre. Lägg på 34 kg muskler. Tänk om han tränade som en boxare? Varför? Hans pappa var en boxare. Och sen då? Hans pappa boxades för maffian, var tvungen till en läggmatch, och blev sen en genomdrivare för maffian. Men hans mor då? Han har inte någon. Varför? Hon stack.” Och så vidare. Fortsätt att ställa frågor och besvara dem tills du har en karaktär du tror på.

Torbett började som en av flera bifigurer. Det är ok att låna vissa karaktärsdrag från olika personer till en karaktär, men inte en hel personlighet. Fysiskt sett så gestaltade jag honom efter den Afrikan Amerikanska skådespelaren Joe Morton, som den svenska publiken kanske inte känner till. Och åter igen började jag ställa frågor. Eftersom han är runt 39 1988, så växte han upp i ett segregerat Texas under 1950- och 1960-talet. Polisen var inte vänner med Afrikan Amerikaner då, eller för den delen, säger många, inte heller 1988. Så det är en daglig kamp för honom.

Dina böcker håller ett högt tempo och jag har märkt att så fort jag börjar läsa dem så har jag svårt att sluta eftersom det är nonstop action. Föredrar du att skriva böcker med det tempot?

Ett högt tempo hört till det som definierar thrillers. Jag följer reglerna till ett särskilt spel.

Eftersom dina böcker är actionspäckade, tror du att någon av dem kommer att filmatiseras i framtiden?

Jag hoppas verkligen det. Det är självklart att filmer har influerat litteraturen. Thrillers är filmiska, speciellt mina.

Och på tal om framtiden: hur ser framtiden ut för dig?

Jag håller på att avsluta min senaste bok, i en annan genre. Mer om det när det blir aktuellt.