Reginald Hill

Har precis hämtat ut ett nytt bokpaket och den här gången bestämde jag mig för att pröva Reginald Hill, en av Ericas favoritförfattare. Har läst något av honom för evigheter sedan, men minns inte mycket.. Valet blev därför A Clubbable Woman från 1970 som jag tror (hoppas!) är hans första i serien om Dalziel and Pascoe. Vill sätta igång nuuuuuuuuu men håller just nu på med två icke-deckare (japp, jag vågade! 😉 ) så det får väl vänta några dagar till då – tur att det är jul och man har lite mer lästid än annars.. 🙂 Återkommer med längre rapport när den är utläst!

Nu har även jag lärt känna Lisbeth

Måste erkänna att den faktiskt var väldigt bra… Jag var väl nästan sist i hela Sverige med att läsa denna så jag drar inget av handlingen. Istället skulle jag vilja lufta lite synpunkter… Det första som slog mig var att jag tyckte att Stieg Larsson bitvis kändes som en manlig version av Camilla Läckberg. Båda skriver väldigt berättande och jag tyckte till och med att deras språk var likartat (nu kommer säkert någon att bli upprörd.. men men…).

Larsson verkade dessutom vara väldigt kär i tekniska detaljer. Om jag skulle låssas att detta blogginlägg var skrivet av Larsson själv skulle jag någonstans vara tvungen att peta in i texten att detta inlägg skrevs tidigt en morgon på en Apple Macbook pro Intel Core Duo 2.16 Ghz med 17″ skräm, 2 gig i ram och med en 320 gig black scorpion hårddisk som nyligen hade inhandlats på Webhallen i Stockholm…

…Visserligen tycker även jag att tekniska detaljer är väldigt kul, en nackdel är dock att dessa bitar får boken att åldras väldigt snabbt. Tekniska specifikationerna på en värsting dator från 2002 är inte särskilt upphetsande  idag…

Tillsist vill jag bara säga att boken inte hade varit något att ens höja ena ögonbrynet över om det inte hade varit för Lisbeth Salander! Hon måste utan tvekan vara deckarvärldens nya superstar! Vilken karaktär!?  🙂

Skumtimmen filmatiseras

Johan Theorins deckare Skumtimmen och Nattfåk kan nu räknas in bland de böcker som även blir film. Enligt filmnyheterna.se är det produktionsbolaget Fundament Film som ska se till att det totalt blir fyra filmer, baserade på Theorins böcker. De två sista är ännu inte skrivna, men projektet går redan nu under namnet Ölandskvartetten.

Det ska bli riktigt intressant hur dessa filmer kommer att bli. Öland känns som en intressant och ny plats att få följa med till (precis som i böckerna) och jag hoppas att den stämning som Johan Theorin lyckas skapa med Ölands karga landskap kommer att komma till sin rätt i filmerna. Det ska även bli intressant att se vilka skådespelare som får gestalta böckernas personer och karaktärer. Barometern.se uppger att Rolf Lassgård är tillfrågad för en roll, så vi får väl se om det blir idel kända ansikten eller om vi kan hoppas på några nya förmågor.

Filmatisering av Skumtimmen beräknas ha premiär hösten 2010.

Midsomer Life

Handlingen centreras kring en tidning och ett hotell i byn, och avsnittet är medelbra i mitt tycke. En rolig detalj för en engelsk deckare var att det förekommer ett äkta rallarslagsmål där även våra hjältar dras in! Inte helt tippat.. 🙂

En sak som slog mig när jag såg det här avsnittet var dock vilken liten roll som ges till Barnabys sidekick (som nu är Ben Jones (Jason Hughes), tidigare har det ju varit Gavin Troy (Daniel Casey) och Dan Scott (John Hopkins)) jämfört med exempelvis i Morse – Lewis (den fantastiske Kevin Whatley) är ju där i princip lika viktig som Morse för handlingen. Jag kan tycka att Barnaby är lite för självgod och dryg, och skulle därför gärna se att Jones fick en mer framträdande roll för att väga upp det hela lite (dessutom är han ju så söt på sitt lite truliga sätt.. 🙂 )

Sjöjungfrun…

Sjöjungfrun av Camilla Läckberg. 

Klart en av Läckbergs bästa böcker så här långt. Som vanligt finns lösningen till ett nutida brott att hämta i det förgångna. Denna gång får vi bakgrundshistorien till en karaktär som vi redan tidigare har stött på i Fjällbacka (om ni har läst Tyskungen och sedan tittar på titeln på den här boken så borde ni kunna lista ut vem det rör sig om).

Lite om handlingen:

Efter ungefär halva boken trodde jag att jag hade listat ut hela handlingen, jag hade fel 🙂 Det tog mig hela 2/3 av boken innan jag förstått att jag tänkt fel i en detalj (Tack för den överraskningen Läckberg! Nästa gång kan du väl låta oss suga ännu mer på karamellen och se till så att vi hålls på sträckbänken enda till sista sidan!)

Det finns även väldigt mycket förskuggning för en särskild incident i den här boken… jag älskar… jag menar ÄLSKAR förskuggning… men i det här fallet blev det lite väl övertydligt (men dock ändå godkänt)

Illamående och yrsel

Jag mår illa och är yr, överväger att kräkas i papperskorgen.

Varför?
Jag har precis lämnat över en novell som jag skrivit till en kollega. Han ska läsa sen återkomma med vad han tyckte. Jag tycker verkligen att detta är jobbigt. Men om jag någongång ska få ihop den där deckaren jag knåpar på så måste ju andra få läsa.

Jag skriver inte för byrålådan, jag skriver för att jag vill bli utgiven. Vissa säger att det är som att släppa iväg sitt barn till någon annan. Men vet inte om det stämmer på mig. Jag har mina barn på förskolan, inte mår jag såhär då heller. Jag vet att de har det bra där. Men min text, kommer den att ha det bra i händerna på någon med hårt granskande blick?

När släpper illamåendet och yrseln?
Författare! Mår ni såhär när ni lämnat ifrån er en text?

Toodiloo

Vinterstaden…

Precis hemkommen från en långhelg på Island (ett helt OTROLIGT vackert land). Men det är inte bara vacker natur som islänningarna kan vara stolta över… tydligen är även Nordens bästa deckarförfattare islänning!?Jag har dock inte läst något av Arnaldur Indriðason (jag måste till och med erkänna att jag inte hade hört talas om honom innan jag kom till flygplatsen i Keflavik… där går det däremot inte att missa herr Indriðason… varenda liten affär på flygplatsen hade minst en affisch på honom 😉 )

Sitter nu med ett exemplar av Vinterstaden (som dessvärre inte verkar vara den första av hans böcker, men den enda titeln jag kunde få tag på på svenska) i min hand och jag återkommer snart med en recension