Titta vad jag stötte på när jag gav mig ut i mellandagsreans vimmel av shopping-tokiga människor… Någon som vet något om den?
månadsarkiv: december 2008
Inledningar, alltså…
Jag som så såg fram emot att börja med Reginald Hills A Clubbable Woman – och nu kommer jag inte in i den! Det är en så jobbig känsla, jag blandar ihop karaktärerna, jag glömmer vem som var gift med vem och vilken relation de hade till alla andra och så vidare och det känns som att jag aldrig kommer få ordning på de här storyn… Och ändå känns det inte som att det är Hills fel, snarare jag som är för splittrad! Annars finns det ju författare som man undrar hur de någonsin kunnat bli storsäljare för att inledningarna är så sjukt tråkiga och långdragna: främst tänker jag på Män som hatar kvinnor (som jag i övrigt gillar) och Harry Potter and the Philiosopher’s Stone/Harry Potter och de vises sten (underbara, underbara Harry Potter, tro inget annat än att jag i övrigt äääälskar böckerna!).
Jaja, även denna bok ska jag nog med möda ta mig igenom de första 50-100 sidorna – för att sedan upptäcka en guldgruva (hoppas jag åtminstone.. )!
Mellandagsreans vara eller inte vara…
Så är varuhus och shoppingcentra fyllda till bristningsgränsen av hagalna prylfyndare och missnöjda julklappsmottagare. Suck så otroligt förutsägbart. Hur orkar de? Själv totalvägrar jag alla typer av butiker till efter nyår gott och väl. Tack gode gud för matkällare, som gör seriös livsmedelsbunkring möjlig!
Nåja, EN affär går jag alltid till på annandagen. Min favoritantikvariehandel inne på en liten bakgata i Lund. Erkännes. I år rotade jag med ägarens hjälp fram en liten men naggande god hög kriminalromaner. Stackars luggslitna exemplar som någon sorterat bort. Böcker som inte anses duga längre. Som ingen längre älskar. Då kommer jag, den räddande bokängeln, och samlar ihop de ledsna krakarna, betalar en ynklig summa och får dyrgriparna i en pappkasse från Coop. Jag bär glad och lycklig hem dyrgriparna. Nu ska vi se – hyllplatser…ja. Där har vi ett problem. Som alltid. Maken suckar tungt, men som gift sedan många år med sin bokälskande Hustru kavlar han upp ärmarna och tar tag i saken. Om vi flyttar den där gamla stolen närmare väggen så kanske vi kan stapla några folianter på den och därmed frigöra hyllmeter för de nygamla kartonnagen ? Låter som en plan! Ända tills bokrean börjar i februari – då spricker den igen…
Erica läser Denise Mina
I somras läste jag en bok av Denise Mina, The Dead Hour. Jag tyckte att det var en bra bok, men det kändes hela tiden som om jag missat något.
The Dead Hour ingår i en serie om den unga journalisten Paddy Meehan. Det var en tjej i en liten engelsk bokhandel som rekommenderade mig att läsa den här boken. Hon försäkrade mig om vilken underbar författare Mina är, och sa att det inte spelade någon roll i vilken ordning man läste böckerna.
Nu har jag börjat läsa Blodsarv (The Field of Blood), den första boken om Paddy, och kan konstatera att jag blivit vilseledd. Ok, handlingen är fristående på så sätt att det är nya brott hon trasslar in sig i. Jag inser emellertid att jag missade hela Paddys bakgrund då jag inte läste böckerna i rätt ordning. Nu förstår jag plötsligt varför hon agerar som hon gör…
Det känns som att jag har börjat lära känna Paddy, och jag gillar henne! Hon verkar vara en nyfiken, klumpig och något förvirrad tjej med stora ambitioner och med en förmåga att hamna i trubbel. Jag tycker om Minas sätt att använda språket, hon lyckas verkligen förmedla känslor till läsaren! Så, egentligen hade ju tjejen i bokhandeln rätt… Mina ÄR helt fantastiskt bra!
Återkommer med en utförligare recension när jag läst ut ”Blodsarv”.
Ruth Rendell aka Barbara Vine – Lögnernas labyrint
Under pseudonymen Barbara Vine skriver en av mina absoluta favoritdeckarförfattare, Ruth Rendell, psykologiska spänningsromaner. Lögnernas labyrint, eller ”The Minotaur” på originalspråk, får mig att tänka i banorna – grekisk mytologi – Minotaurus labyrint. Precis som gamla Ruthan tänkt sig, får man anta. Romanerna som skrivs under pseudonymen Barbara Vines handlar alltid om England för många herrans år sedan, samtidigt som berättarjaget utgår från nutid.
I Lögnernas labyrint har Kerstin Kvist från Lund börjat arbeta som sköterska hos den märkliga familjen Cosway i den minst sagt ruggiga herrgården Lydstep Old Hall, i en avkrok på engelska landsbygden. Änkan, mrs Cosway, bor i huset tillsammans med sina tre ogifta döttrar, som alla dansar efter moderns pipa. Det framgår snart att det finnas en fjärde dotter som gift sig till en förmögenhet och därmed tagit sig ur moderns klor. Denna dotter visar helt öppet sitt djupa förakt för sin mor och sina systrar. John, sonen i huset och Kerstins patient, är en inåtvänd och sorglig uppenbarelse i fyrtioårsåldern som trots att han efter faderns död är den rättmätiga ägaren till kråkslottet hålls bedövad och mentalt labil med starka mediciner. John anses på bygden vara schizofren och allmänt galen, något som Kerstin undan för undan börjar ifrågasätta.
Fru Cosway är mycket besviken och arg över sin döde makes testamente och smider till Kerstins förskräckelse planer på att få John inspärrad på mentalsjukhus för gott. Men…
Romanens tema och ledord är helt klart hämndlystnad, avund och galenskap.
Jag kan tänka mig att blodtörstiga, actionberoende deckarläsare möjligen finner historien seg och långdragen. Själv tycker jag att den har allt en god deckare bör!
Julgissel…
Det är julaftons morgon och klockan är 5. Den enda stunden på dagen där en tystnadssökande
boksvulten stackars spillra till juloffer kan söka fristad. Tänk om julen ändå kunde firas på mitt sätt? Hur det skulle se ut? Tja, Take-away indisk curry varje dag. Helt ok till såväl frukost, lunch som middag. Förutsatt att den levereras hem. Jag kan tänka mig att öppna dörren när budet knackar, med där går någon slags gräns, känner jag. Allt annat är arbete. Vidare en Yllepläd i läsfåtöljen, fotpall med fårskinnskudde på och en mugg cacao på det lilla avlastningsbordet i perfekt höjd bredvid fåtöljen. Så ja – nu närmar det sig.
Just det – en deckare också! Förstås. Dream on säger maken. Jaa… kanske det.
Jag har iallafall smugit upp, glaserat skinkan och satt grötris på kokning, och NU är det min tid. Min och Barbara Vines. ( jaja… vän av ordning har rätt, Ruth Rendells, så klart!) Med Lögnernas labyrint under armen, en siameskatt hängande runt halsen som en pälskrage och en kopp te balanserar jag ut i biblioteket, ska just slå mig ner i … Mamma? MAAAMMA! Var finns… Nehej du lille gosse – är man 17 år så kan man själv leta upp tejpen. Men… vad gör LILLEN uppe?… suck… ok ok… jag kommer… Boken får vänta.
Jag återkommer med mina åsikter så snart jag lyckats smyga till mig lite läsro.
God Jul!!!
Vi på Deckarhuset önskar er alla en riktig härlig JUL!!! 🙂