Kommentarer till Varför? Varför?!…

Av: Maria

Maria — Sun, 15 Mar 2009 10:47:11 +0000

Joachim – Det var en intressant anledning. Jag fattar den inte alls, men intressant.

Mi – Nej, inte alls. Om jag tänker på de senaste bra första person-böckerna jag läste så är de inte gamla klassiker.

Av: Mi

Mi — Sat, 14 Mar 2009 17:56:05 +0000

Vad spännande med så många olika upplevelser! Dvärgen av Per Lagerkvist hör faktiskt till det jag skulle ha svårt att stå ut med att förlora. Men hörrni, tänker ni på vad som är bra och i första person – är det inte mest gamla klassiker? Har förmågan hos moderna författare att skriva i första person försvunnit kanske?

Av: Johan

Johan — Sat, 14 Mar 2009 15:39:47 +0000

Jag skulle tycka att det var absurt att sätta ett visst perspektiv som bättre än ett annat, men förstapersonsperspektivet är nog definitivt överrepresenterat bland mina favoritböcker. Mager historia? En av de stora poängerna är ju att begränsa läsarens tillgång till information. Men det kan man göra med ett tredjepersonsperspektiv också: det går att hålla sig strikt till en person och bara berätta vad den ser och vet. Eller så kan man växla jagperspektiv, bara man är tydlig med det. Varför? För att många utmärkta böcker skrivs på det sättet.

”Det jag har svårt för är att komma in i en bok där “jag” tänker och gör en massa. Var enda gång “jag” gör eller tänker något som Jag inte skulle göra, så slängs jag ur boken och handlingen.”

Uh … tolkar du jaget som att det skulle vara du? Är inte det lite som att vara i ett samtal, och så snart någon säger ”jag …” och sedan tycker någonting du inte håller med om eller berättar någonting du inte skulle ha gjort, så reser du dig och går därifrån?

//JJ

Av: joachim

joachim — Sat, 14 Mar 2009 14:20:55 +0000

Det jag har svårt för är att komma in i en bok där ”jag” tänker och gör en massa. Var enda gång ”jag” gör eller tänker något som Jag inte skulle göra, så slängs jag ur boken och handlingen.

Av: Erika

Erika — Sat, 14 Mar 2009 13:35:36 +0000

Jag håller iofs med om att berättande i tredje person passar bäst i de flesta fall, men vill bara påpeka att det finns många riktigt bra romaner som är skrivna i jag-form, t.ex. Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, Dvärgen av Pär Lagerkvist och Anteckningar från ett källarhål av Dostojevskij.
Även bland deckare finns några godbitar med detta perspektiv, t.ex. Dolken från Tunis av Agatha Christie, Maria Langs böcker med Puck som huvudperson och berättelserna om Sherlock Holmes som väl berättas ur Watsons perspektiv.

Av: Maria

Maria — Sat, 14 Mar 2009 12:17:49 +0000

”Finns det någon läsare som föredrar detta?!”

Jag föredrar det inte, men jag har verkligen inget emot det heller.

Och det som Mi skriver, att historien blir mager och fattig ur jag-perspektiv, låter jättekonstigt för mig. Så jag kommenterade saken på min blogg.

Av: Arianrhod - litteraturblogg » Berättarperspektiv

Arianrhod - litteraturblogg » Berättarperspektiv — Sat, 14 Mar 2009 12:00:49 +0000

[...] Joachim på Deckarhuset har ett utbrott över författare som skriver i första person. Jag har visserligen fått intrycket att ganska många föredrar tredje person, men jag har nog aldrig hört någon hata första person sådär. Hehe. Själv föredrar jag varken det ena eller det andra och brukar över huvud taget inte reflektera över det, så länge det inte finns något i boken som får mig att tänka att det skulle ha passat bättre med ett annat berättarperspektiv. Men det händer faktiskt inte så ofta. [...]

Av: Mi

Mi — Sat, 14 Mar 2009 08:55:39 +0000

Kan inte tänka mig att varken läsa eller skriva i 1 person. Vi verkar helt eniga. För den som provat att skriva så, är det säkert bekant att det starkt begränsar vad man kan berätta om. Huvudpersonen måste vara med och uppleva ALLT som händer i boken. Det blir en mager historia, men jag skulle tro att många framförallt nya skribenter inbillar sig att det blir mer intressant för läsaren. Kanske har jag fel, ha gärna åsikter om det! Iallafall så är det ju många gånger så att viktiga saker som för historien framåt är saker som problemlösaren inte vet, och som händer parallellt med hans kämpande för att lösa vad det nu kan vara. Allt detta kan inte finnas med om man skriver i 1 person. Det blir som sagt fattigt för läsaren även om författaren känner sig nöjd och smart.

Av: Per

Per — Fri, 13 Mar 2009 17:00:49 +0000

Ja, helt obegripligt för mig med.