På Bokmässan i Örebro i höstas stötte jag på representanter från Massolits förlag och fick då några recensionsexemplar. Bland annat de två första böckerna i Stefan Tegelfalks thrillertrilogi. Den tredje har inte kommit ut ännu. 

Modern kriminallitteratur

Det som slog mig först när jag läste böckerna är att de känns väldigt moderna. Vad kännetecknar då en ”modern” kriminalroman? Jo det finns en del typiska inslag som man kan hålla utkik efter.

1. Spänning och högt tempo är A och O 

2. Man följer olika personers synvinklar och har flera huvudpersoner varav minst en är en kvinna. 

3. Böckerna berör högst aktuella ämnen och vinkeln är alltid politiskt korrekt. Det är ingen tvekan om vad som är rätt och fel. I det här fallet handlar det bland annat om islamofobi. 

4. Böckerna är oftast inte fristående utan är till exempel trilogier. Skriver man inte ut att det är en trilogi från början så finns i alla fall öppningar i karaktärernas privatliv och/eller i själva uppklarandet som lockar till en uppföljare. 

5. Boken tillhör inte alltid någon tydlig undergenre som till exempel polisroman, spionroman osv. Istället kan det finnas andra genrer som blandas in som till exempel chick lit, ”vanliga romaner” eller övernaturliga inslag.  

 
Handling 

I den första romanen (Vredens tid) så tappar till synes helt normala personer greppet och begår fruktansvärda våldsbrott. Kommissarie Gröhn och hans unga praktikant Jonna De Brugge tar hand om fallet som blir mer och mer absurt. Vad är det som får dessa människor att begå dessa avskyvärda brott? Den andra romanen (Nirvanaprojektet) tar vid ungefär där den andra slutade, med ungefär samma karaktärer men intrigen blir mer komplicerad och utredningen större.   

Sköna karaktärer

Det jag gillade främst med de här böckerna är karaktärerna. Vi får följa flera personer och det är ingen tvekan om vilka som är hjältar och vilka som är skurkar. Ett par av karaktärerna (kommissarien och hans praktikant) känns vid första anblick som stereotyper men något gjorde dem mer intressanta än i dussindeckaren. Jag kan inte förklara vad det var men jag kunde leva mig in i karaktärerna och gillade dem skarpt. Jonna tyckte jag påminde lite om Dexters syster (TV-serien). 

 
Slutligen 

Jag gillade böckerna och sträckläste dem i raskt takt. Nu väntar jag bara på den tredje och avslutande delen.