Skuggorna ruva…

skuggornaruvaDet känns lite fel att läsa den här boken nu i september… Boken utspelar sig i smällkalla Norrland med minus 30 grader i december. Jag har knappt hunnit vänja mig vid att det är höst och har ingen lust att bli påmind om mörkare tider. Ni ser ju själva, omslaget passar inte till vår gröna gräsmatta! Nåja, läsvärd är den helt klart och man kan ju alltid bunkra upp och spara den lagom tills lucia.

 

Jonas Moström har ju skrivit ganska många böcker och de flesta av dem med polisen Johan Axberg. De senaste fyra  (det här är den femte) böckerna har han haft lite fokus på en annan karaktär – Nathalie Svensson – en kvinnlig läkare/psykolog som precis som Johan Axberg ingår i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp. Jag gillar Johan men kan identifiera mig lite mer med Nathalie som jag gillar skarpt!  Annars kan jag tycka de andra karaktärerna i gruppen är lite klichéartade. Den stela rättsläkaren, den tuffa kvinnliga polisen, datageniet osv. De funkar  men känns inte så nyskapande.

 

Den här gången hamnar gruppen i jämtländska Svartviken, en håla i Norrlands inland. En tonårstjej har försvunnit på väg till sin egen kröning som ortens Lucia och det är något hon inte skulle ha missat för allt i världen.  På en liten ort känner alla alla och det verkar som om någon tog lagen i egna händer när flickans lärare, känd för att tafsa på tjejerna, hittas mördad någon dag efter försvinnandet. Till detta lägger vi två skilda föräldrar, en asylsökande pojkvän, en försmådd ex-pojkvän, flickans ärkerival i klassen, en karriärdriven journalist, byns ufo och en lokal polis som håller sina vänner bakom ryggen.

 

Det här är trivsam (om man nu kan kalla läsning om mord för trivsam) läsning för stunden. Det är lagom spännande och man påminns om den ibland otäcka dynamiken och hierarkin i en klass. Att vara tonåring är inte alltid en dans på rosor. Man kan ha tur eller otur med sin klass och sin roll i den. Det kan vara grupperingar, avundsjuka och stenhård konkurrens. Sen tillkommer lite rasism på det som givetvis är obehagligt. Annars är det alltid lika trevligt att följa Johan och Nathalie. Trots att Johan har sin flickvän där hemma kan jag inte låta bli att hoppas att de ska få till det under bokens gång.

 

Stort plus för de snygga omslagsbilderna som varit de senaste fem böckerna! Intervju med Jonas är på gång!

 

 

 

Kommentering avstängd