Egentligen hade jag tänkt mig en ordentlig recension av romanen, men när jag nu läst färdigt den känner jag att det blir svårt. 

Finns det ingen story?

Jodå. Den är bara lite svåridentifierad.

Ingen problemlösare?

Joo, visst finns det en sådan. En advokat vid namn Póra Gudmundsdóttir, och så hennes sidekick, tyske beundraren Matthew.

Löser de inte brottet?  

Nähäää du, det får du själv ta reda på! Men så mycket kan jag säga att ordspråket ”även en blind höna hittar korn ibland” är det jag främst kommer att tänka på när jag följer Pora i jakt på den skyldige.

Om vi tänker oss Harry Hole, Colombo och Tom Barnaby som prickskyttar med pistol, så använder Pora hagelgevär i kulspruteversion. Jag blir rent snurrig av att följa henne runt i berättelsen.

Mitt huvud klarar inte av att huvudpersonen jagar skuggor kors och tvärs utan ens en aldrig så liten och väldold röd tråd. Inget av mötena och samtalen hon för med tänkbara misstänkta tar historien framåt.

Den stampar på första steget hela boken igenom.

Miljöerna är inte beskrivna till någon reda, inte ens jag som varit på ön och i trakterna där romanen utspelar sig får en känsla av närvaro.

Karaktärerna är så stereotypa att jag funderar på om det kan vara karikatyrer, och är det i så fall med avsikt?

Det är allt tur att smaken är som baken! För jämvikt i fallet Yrsa Sigurðardóttir läs också Veronicas inlägg i debatten.

Och framför allt – läs själv och bilda dig en egen uppfattning! Fast om jag varit du hade jag gått till biblioteket och lånat boken…

Det är oerhört roligt att hitta nya författare och böcker som är helt annorlunda från det man normalt sett brukar läsa. Just precis så är det med Mörk Jord av Belinda Bauer. Men egentligen borde jag skämmas litegrann för på omslaget till boken så står det med stora bokstäver ”Vinnare av The Golden Dagger 2010”. Så den har ju uppmärksammats av deckarälskare- det är bara jag som helt missat det.

Handlingen

12 åriga Steven har en ganska udda hobby, eller kanske kan man kalla det besatthet; han gräver nämligen dagligen på den snåriga Exmoorheden. Vad gräver han efter? Svaret är mycket sorgligt. När Stevens mamma var liten så försvann hennes bror Billy. En kort tid efteråt arresteras och åtalas Arnold Avery för att ha varit inblandad i en rad unga pojkars försvinnande. En av Billys gympaskor återfinns i Averys bil och det antas att han också har fallit offer för Avery.

Sedan Billy försvunnit så har Stevens mormor envist väntat vid fönstret i hennes hus, stirrandes ut på vägen. För Steven så blir tanken på att finna Billys kropp en besatthet. En sorts frälsning kanske. För hittar han bara kroppen så blir familjen hel igen. Detta leder honom till ett mycket modigt men också väldigt farligt beslut; han skriver ett brev till Arnold Avery som sitter inlåst på livstid. En mycket obehaglig lek har inletts.

Mina intryck

Det här är en mycket annorlunda bok, som jag skrev ovan. Det är inte den sedvanliga mordgåtan som ska lösas, vi har redan offret och mördaren, utan något helt annat. Jag läste den med ett växande obehag eftersom jag visste att något skulle hända. Spänningen byggs liksom långsamt upp genom kapitlen och jag gillar det. Det är annorlunda och himla bra!