En person har hört av sig till Deckarhuset med ett litet deckarbekymmer som någon av er läsare kanske kan hjälpa till med. Två kollegor har engagerat hela sin arbetsplats, och nu oss, för att få reda på författare och titel till en bok de båda har läst. Ingen av dem kan minnas någonting om själva fallet, men lämnar följande ledtrådar till bokens innehåll:

Den var översatt till svenska från engelska och handlade om en manlig, yngre kriminalpolis som egentligen var sjukskriven men ändå engagerade sig i fallet.

En dam, som ansågs ”knasig”, bodde i ett hus där hon hade fönstren öppna så att vilda fåglar kunde flyga in. Hon gav dem mat och namn. Det svenska namnet på en av fåglarna, en koltrast, var förmodligen ”kolnäbben”. Den sjukskrivne polisen blev fascinerad av damen och besökte henne. ”Fågelhuset” var inblandat i fallet, speciellt i upplösningen av detta.

En äldre revisor som arbetade på någon myndighet i stil med Riksrevisionen var inblandad så till vida att han hade kännedom om fallet men dolde det.

Är det någon som känner igen den här beskrivningen så lämna gärna en kommentar.

Mi recenserade Själakistan i början av juli och jag kan inte annat än att hålla med – vilken fantastisk bok!

Kalmar Slott omnämns i boken, vilket jag tycker är extra roligt då jag, liksom huvudpersonen Karin Adler, älskar att tänka mig tillbaka i tiden och undra vilka personer som har varit på samma plats och rört vid samma saker innan mig för länge länge sedan. Har man dessutom varit med på en guidad tur på Kalmar Slott så nickar man igenkännande när vissa fakta kommer fram i boken.

Själakistan har liksom Ann Rosmans debutbok Fyrmästarens dotter en förankring i historien och hon knyter ihop trådarna på ett finurligt sätt. Jag rekommenderar varmt båda böckerna.

Under sommaren kommer jag i 10 delar  gå igenom kriminalromanens (Europeisk och Amerikansk) historia i grova drag från 1600-talet fram till idag. Jag kommer också att ge förslag på böcker, filmer och annat som representerar de olika tidsepokerna och kan vara intressanta att läsa/se/spela.

Del 8 – Den moderna kriminalromanen

När jag talar om den moderna kriminalromanen talar jag om romaner från 2000-talet.  Det finns några grundläggande förändringar i kriminalgenren som har skett från och med slutet av 1990-talet, början av 2000-talet.

1. Fler kvinnliga kriminalförfattare och huvudkaraktärer.
Under pusseldeckarens storhetstid fanns det visserligen en hel del kvinnliga författare men det verkar som om det efter 2:a värlskriget var en svacka på den fronten, givetvis med några undantag som Patricia Highsmith, Dorothy Gilman mm, Kanske beror det på att den hårdkokta detektivromanen och polisromanen skildrade typiskt manliga miljöer. Det ändrades gradvis och när kvinnliga poliser blev allt vanligare blev de allt vanligare i kriminallitteraturen också. På 1980-talet så kom en våg med kvinnliga författare som skrev hårdkokta deckare. Sara Paretsky och Sue Grafton är nog de mest kända (Se intervju med Paretsky här). Numera finns det alltid kvinnor representerade i kriminalromaner även om de inte alltid är huvudkaraktärer. De kvinnliga författarna har gett genren nya perspektiv och inriktningar som har varit nödvändiga för att förändra genren.

I Sverige så får man nog säga att det dröjde till slutet av 1990-talet då Liza Marklunds Sprängaren kom ut på marknaden men därefter exploderade den svenska kriminallitteraturen av kvinnliga deckarförfattare. Det var vältajmat för jag tror att det var många som var trötta på att läsa kriminalromaner där huvudkaraktären var en medelålders polis, frånskild, överarbetad och cynisk. Liza Marklunds karaktär var kvinna, gick i högklackat, och var journalist och ennes böcker handlar lika mycket om en småbarnsmammas vardagsbekymmer som om mord. Marklund banade väg för alla de andra kvinnliga författarna som stod i startgroparna som t.ex. Helene Tursten, Anna Jansson m.fl.

2. Kriminalserier på TV och kriminalfilmer
Kriminalserier på TV är inget nytt. I ett tidigare avsnitt skrev jag om Dragnetsom visades redan på 50-talet i USA och under årens lopp har det funnits en rad olika kriminalserier men på 1990-talet och framåt så har det blivit en ganska dominerande genre på TV. En anledning är att antalet kanaler har ökat men intresset har onekligen blivit större. Som ni kan se på min TV-sida här på deckarhuset så går det i snitt 15 olika kriminalserier varje kväll och de kommer i alla möjliga varianter, det finns spionserier, rättegångsserier, polisserier, agentserier, klassiska serier som Poirot, psykologiska och experimentella serier som Dexter och så kallade rättstekniska serier som CSI-serierna. Den genre som har marginaliserats en aning när det gäller TV är privatdetektiven. Kriminalfilmen har också blivit stor, speciellt thrillern Det görs också ofta filmer i serieform av redan kända kriminalromaner. Beck, Van Veeteren, Anna Janssons romaner, Helene Turstens romaner och Mari Jungstedts romaner är alla exempel på det.

Industrin kring kriminalserier har blivit så stor att den har skapat egna regler och de som skapar serier experimenterar med form och stil (TV-serier har överlag fått mycket högre status) vilket innebär att många författare numera är inspirerade av kriminalserier. Det märks om inte annat på det ökade antalet visuella actionscener i litteraturen.  

3. Yrkesgrupper och miljöer
En tredje influens är att författarna lägger in allt mer information och kunskap från/om från olika yrkesgrupper. Traditionellt sett så är huvudkaraktärerna i kriminalromaner poliser, agenter/spioner, detektiver, läkare, advokater eller journalister och ger också en inblick i dessa världar. Denna inblick har tidigare varit begränsad. I moderna kriminalromaner så får dessa världar allt större utrymme. Ett utmärkt exempel är Stieg Larssons Millenniumserie, som jag anser är typexemplet på en modern kriminalroman, En av huvudkaraktärerna är journalist och det handlar mycket om tidningen Millennium. Mycket av detta är kopplat till morden men det finns också delar av romanen som överhuvudtaget inte är kopplat till morden eller intrigen. Erika Bergers skildring av hennes arbete på en stor morgontidning är en sådan. Visserligen blir hon trakasserad på s in nya arbetsplats men jag tror att Stieg Larsson också ville skildra livet på en tidning. Larsson var som ni vet själv journalist. Väldigt många moderna kriminalförfattare har också andra yrken. Jens Lapidus är advokat, Tomas Bodström minister, Åsa Nilsonne psykolog, Anna Jansson sjuksköterska, Håkan Nesser lärare osv. Det är nog rätt naturligt att de vill skildra den värld som de är mest bekant med, vilket de kan göra mer fritt när man idag inte är så noga med att följa strikta genreregler.

4. Samhällsaktuella problem
Kriminallitteraturen speglar på många sätt samhällets utveckling och i Sverige är vi kända för att ha kriminalförfattare som skriver samhällskritiska kriminalromaner. Det är en tradition som kommer ända från Sjöwall/Wahlöö på 1960-talet. Det som är nytt är att man tematiserar olika frågor och gör dem stora. Det kan vara frågor som Kvinnomisshandel (Stieg Larsson har det som huvudtema) prostitution, trafficking osv. Det finns till och med författare som använder sig av kriminallitteraturen för att nå ut med olika budskap. Katarina Wennstam och Karin Alfredssonär exempel på sådana även om jag är lite tveksam till om de kan kallas kriminalromaner. Enligt min mening är det ok och bra att använda kriminallitteraturen på detta sätt men det får inte ta över handling och intrig. Då får de hellre skriva en renodlad debattartikel.

5. Blandade kriminalgenrer och Influenser från andra genrer.
Den moderna kriminalromanen bygger mycket på att genrer och stilar luckras upp. Förut fanns det tydliga och klara regler för hur varje kriminalgenre fick utformas (Se kriminalromanens historia del 3 om pusseldeckaren) Idag är så inte fallet. Genrer blandas hejvilt och återigen är Stieg Larsson typexemplet på det. Det finns de som skulle kalla hans tre böcker en pusseldeckare, en polisroman och en spionroman och visst finns det tydliga spår av dessa genrer i respektive roman men inte tillräckligt för att definiera dem till respektive genre. Den mest korrekta benämningen av böcker är att de är kriminalromaner, möjligen en thrillerserie.

Författarna blandar inte bara kriminalgenrerna med varandra de blandar även in annan litteratur och realism. Ta till exempel Johan Theorins Ölandssvit. De är inte bara kriminalromaner, de är skildringar av olika personers öden och har mytiska inslag. Maria Küchen har experimenterat och blandat in chick lit i sina romaner och har en helt okonventionell huvudkaraktär för en kriminalroman. Åsa Schwarz blandar in mysticism och har en huvudkaraktär som påminner om Lisbeth Salander. Jag har tidigare nämnt att Liza Marklunds böcker lika mycket handlar om en småbarnsförälder som en mordintrig. Camilla Läckbergs romaner innehåller också en hel del blöjbyten och äktenskapsproblem.

6. Fler huvudkaraktärer och parallella intriger.
Slutligen, i moderna kriminalromaner blir det allt vanligare att man följer flera huvudkaraktärer och spår. Johan Theorinär mästare på att väva ihop människoöden från en annan tidsperiod med karaktärer från nutiden. Stieg Larsson har två stora huvudkaraktärer och en rad andra karaktärer som man får följa på olika sidospår. Lars Kepler har också ett flertal stora karaktärer vars tankar och handlingar vi får följa. På många sätt är det som i TV-serier där man ofta får följa olika personer och klipper mellan dem. Men det finns också kopplingar till den episka romanen där man kan få följa en person eller familj i flera generationer. Detta hade inte varit möjligt om inte reglerna för de olika genrerna hade luckrats upp.

Sammanfattning:
* Det finns fler kvinnliga kriminalförfattare och kvinnliga huvudkaraktärer.
* Kriminallitteraturen har påverkat kriminalserier på TV och film, men de påverkar också  kriminallitteraturen
* Man kan se en ökad skildring av olika yrkesgrupper, kanske därför att många författare utövar ett annat yrke än författarskapet.
* Kriminalgenrernas regler har luckrats upp och ger större frihet till författaren.
* Många kriminalförfattare använder sig av samhällsaktuella teman som till exempel pedofili, eller kvinnomisshandel.
* Det är ofta flera huvudkaraktärer och sidointriger i handlingen.
* Huvudkaraktärena skiljer sig ofta från den typiska huvudkaraktären i kriminalromaner.
* Man ser mer visuellt våld i kriminalromaner som lika gärna skulle passat i en film eller TV-serie.
* Man blandar kriminalgenrerna och blandar in andra genrer och vardagsrealism  i romanerna (till exempel ”vanlig” skönlitteratur”).

Några exempel på svenska moderna kriminalförfattare:
Stieg Larsson – Använder sig av alla moderna grepp jag nämnt ovan och är typexemplet på en svensk modern kriminalförfattare.
Lars Kepler – Här följer vi flera karaktärer och det finns mängder av scener som skulle passa lika bra i en TV-serie
Åsa Schwarz- Blandar in mysticism och har också en okonventionell karaktär.
Katarina Wennstam – Skriver böcker som framförallt handlar om samhällsaktuella problem
Maria Küchen – Har en högst ovanlig karaktär och blandar in chick lit i sina romaner.
Johan Theorin - Hans böcker är en blandning av skönlitteratur och kriminallitteratur, man får följa olika karaktärer och paralella intriger.

Nu är semestern slut. För min egen del blev det väldigt mycket Sherlock sommaren 2010 (Har bland annat gjort ett besökt till Reichenbach Falls, men mer om det i ett senare inlägg).

När jag kom hem blev jag överraskad med ett paket med diverse Sherlock Holmes filmer och serier En av dessa serier var tre avsnitt/tv-filmer av brittiska ”Sherlock” från 2010. Detta är en ”reimagined” eller uppdaterad Sherlock Holmes som utspelar sig i nutid. Sherlock använder bland annat sin iPhone mobil (rättelse: i avsnitt tre är det en iPhone, men den tillhör inte honom) flitigt för att slå upp saker och Dr Watson har en blogg… På papper tycker jag själv att det låter lite B-igt, men det är det verkligen inte!

Benedict Cumberbatch som spelar Holmes gör en helt otrolig tolkning av vår kära detektiv och Martin Freemans Dr. Watson känns även den fräsch och ny (även om hans prestation lätt glöms bort i skuggan av Cumberbatchs intensiva porträtt av Holmes).

.

Första fallet/avsnittet: A Study in Pink

Löst baserad på A Study in Scarlet, ett helt okej avsnitt även om detta är det svagaste av de tre filmerna. Ett antal personer hittas döda på underliga platser och det verkar som om de alla har begått självmord genom att ta gift…

.

Någon svensk kanal måste ta in denna serie omgående!

Som en del i Stockholms kulturfestival anordnades idag världens längsta bokbord längs Drottninggatan. En helt fantastisk upplevelse, oavsett om man är på jakt efter deckare (som jag) eller klassiker (som pojkvännen). Vi var där på utsatt tid kl. 11 och trodde att vi skulle få gå och titta obehindrat bland böckerna. Så blev det inte. Det var fler än vi som fått den ljusa idén att spendera en gråmulen söndag bland boklådorna. Drottninggatan har aldrig känts så här lång, och trängseln kan väl närmast liknas vid öppningsdagen av bokrean. Efter närmare 3 timmar och 26 inhandlade böcker gav vi upp, trots att vi endast hunnit med ENA sidan av bokbordet! Dessutom fick jag just veta att vi missade att gå ner och titta på Stadsbibliotekets utförsäljning nere på plattan…

En sommardeckare. Lilla Hjärtat handlar om en kvinna som kidnappar och byter ut sitt eget barn för att rädda det från farmodern, som dödat sin första svärdotter för att få kontroll över sonen och sonsonen. Alice som den unga kvinnan heter, har smitt planer under längre tid, och lagt ut subtila spår som hon förväntar sig att polisen ska hitta och följa och på så sätt sy in svärmodern för mordet på makens första fru, och därmed lämna henne själv och dottern i fred.

Polisen verkar dock inte speciellt intresserade. Ett kidnappat barn, fast inget barn fattas? Inte förrän Alice låter sig själv och barnet försvinna börjar polisen vakna till och undra över vad som sker.

Storyn är lite rörig, jag har svårt att hålla entusiasmen uppe mest på grund av blandningen av nästan troliga händelser och helt overkliga där trådarna på något sätt hänger lösa i historien. Jag funderar ibland på var vissa trådar kommit från, och på andra ställen, vart de tog vägen. Det är spännande trots allt, och jag hade ett visst utbyte

av att läsa boken, även om den borde rensats upp innan den gått i tryck.

På söndag säljer Kjell E. Genberg sin produktion på Drottninggatan i Stockholm där Värlens Längsta Bokbord ska stå under några timmar. Hans plats är i närheten av Restaurang Rydberg och ingången till Centralbadet!

Tidigare om Kjell E. Genberg på Deckarhuset:

Intervju med Kjell E. Genberg…

En kvinna mördas i en park bakom polisens högkvarter på Kungsholmen i Stockholm. Kommissarie Hake blir som vanligt ansvarig för mordutredningen och denna gång får han förutom sin chef tampas med en kvinnlig polis från norrland. Att en kvinnlig domare i Högsta Domstolen visar sig vara inblandad försvårar utredningen ytterligare.

Kungsholmsmorden är Lars Bill Lundholms tredje deckare som utspelar sig i Stockholm. I varje bok kommer turen till en ny stadsdel. Om du tyckte om Lundholms första böcker är det en läsvärd bok, men förvänta dig inte några överraskningar.

Intervju med Lars Bill Lundholm

Vi på Deckarhuset hälsar den danska kriminalförfattaren Michael Katz Krefeld välkommen till denna intervju. Krefeld är aktuell med Peter Pans hemlighet som är hans andra kriminalroman om den danska läkaren Maja Holm. Läs recensionen här!

Michael, kan du ge oss lite bakgrundsinformation om dig själv? Ålder, var du bor osv.

Jag har alltid varit intresserad av intrigstyrda berättelser och kriminalgenren är en sådan genre. Det gäller både på film och i litteratur. Hitchcook, Orson Wells, Scorsese, och Brian De Palma är stora förebilder. Bland filmmanusförfattare är Towne (Chinatown) Richard Price, (Sea of Love), Joe Eszterhaz (Basic Instinct) förebilder. När det gäller kriminalförfattare är jag speciellt förtjust i författare som Cormac McCarthy, Michael Connelly, Elmore Leonard, och såklart James Ellroy. 

Din huvudkaraktär är en kvinna. Jag har alltid varit fascinerad över hur man kan sätta sig in i huvudet på en person av motsatt kön och få denne person att bli trovärdig. Hur gör du?

När jag har arbetat med TV-serier har jag skrivit många kvinnliga karaktärer och därför var det inte konstigt alls att välja en kvinnlig huvudkaraktär till mina böcker. Att välja en karaktär som är så långt ifrån en själv ger unika möjligheter och utmanar ditt sätt att tänka. Jag tror att jag som en manlig författare ser detaljer i kvinnliga karaktärer som en kvinnlig författare inte ser. En kvinnlig författare som skriver om män kommer upptäcka samma sak.

Du skriver också för film och TV. Vill du berätta lite om det?

Jag har regisserat 7-8 kortfilmer och skrivet en rad olika TV-serier. Jag har lärt mig mycket av det och det har gett mig disciplin i mitt arbete. Jag tror att man kan se på mitt sätt att skriva att jag har en väldigt visuell/scenisk sätt att skriva och att jag gillar att skriva dialog. Å andra sidan så är jag glad att jag har lämnat filmbranschen för att satsa på böcker. Jag har precis skrivit på ett kontrakt för 3 ytterligare böcker och är mycket tacksam över att jag kan koncentrerar mig helt och fullt på dessa. Det är ett privilegium som jag har arbetat länge för att uppnå.   

Vad anser du är de största skillnaderna mellan att skriva böcker om man jämför med filmer?

Givetvis är det tekniskt helt annorlunda. Manus är ritningar som andra använder, de är korta och tajta utan någon inre dialog. Men den största skillnaden för mig är att jag har fullständig kontroll över hela berättelsen. Med filmer och TV-serier skriver du antingen med andra eller för andra som ska tolka det du skriver. När du skriver en bok är du ensam chef. Det är en stor glädje för mig.

Det har varit mycket snack om nordiska kriminalromaner det senaste årtiondet. Folk blir som galna över svensk kriminallitteratur i vissa länder. Är det likadant med dansk kriminallitteratur? och hur skulle du beskriva nordisk kriminallitteratur? Vad är det egentligen?

Svenska kriminalförfattare har fått stora framgång världen över, men vi i Danmark börjar närma oss. Jag tycker mig finna en ökad försäljning och intresse i de länder mina egna böcker har blivit publicerade och det är lättare att sälja dansk film utomlands på grund av svenska framgångar. Jag tror att det unika i nordisk kriminallitteratur beror på de sociala och ibland politiska teman som ofta finns. Samt realism och kanske kyla (coolness)? Kanske är Skandinavisk kyla den nya svarta?

Kan du nämna 5 danska kriminalromaner/thrillers, 3 danska kriminalfilmer/thrillers och 3 internationella TV-serier du tycker att vi bör läsa/se?

Här är några danska kriminalförfattare som är väl värda att läsa: Leif Davidsen, Jusi Adler Olsen, Mikkel Birkegaard och Elsebeth Egeholm. Alla är stora internationella succéer och väldigt olika i stil. När det gäller filmer, så är det svårt att få kriminalfilmer finansierade i Danmark. Men jag tycker att ni ska se:  ”Rembrandt,” ”Kongekabalen” and ”Kandidaten”. Bland internationella TV-serier väljer jag: ”Forbrydelsen” (Brottet på svenska) som är en dansk serie som har fått stor internationellt framgång internationellt. Jag har precis köpt den första säsongen av  ”Homicide” som får anses som en klassisker. Dialogen är fenomenal och de psykologiska porträtten minst lika bra. ”The Wire” har liknande kvalitéer. Jag längtar efter att få köka den sista säsongen av LOST.

Kan du beskriva en typisk arbetsdag för dig? Jag vill veta var du arbetar, om det är stökigt eller organiserat? Använder du en laptop? sitter du i en soffa, vid ett skrivbord? Hur länge arbetar du? Dricker du kaffe? osv…

En typisk arbetsdag startar vid 8:00 – 8:30 med att jag sätter mig i mitt hemmakontor. Om jag inte går ut för att göra research, vilket innebär att jag antingen tittar på olika platser/miljöer, eller talar med olika experter. När jag börjar på en bok är mitt kontor oftast väldigt rent men väldigt snart kommer det att vara fullt av pappershögar och mängder av researchanteckningar.  Halvvägs genom processen är jag bokstavligen talat begravd i min berättelse. Jag har några arbetsredskap som är ovärderliga i mitt arbete. Min Laptop, en Mac Air ,som jag kan ta med mig överallt och min whiteboardtavla där jag frenetiskt slänger upp mina idéer. Till sist min kamera, en Riccoh, som är världens bästa pocketkamera.

I början av skrivarprocessen, skriver jag 6-8 timmar per dag men när min deadline börjar närma sig blir arbetsdagen längre och längre. Nu i juli har jag skrivit 10-12 timmar per dag 7 dagar i veckan. När det gäller kaffe? Kaffe är oljan som smörjer maskineriet. Jag är kaffeberoende! 

Vilka är dina tre absoluta favoritböcker (Det behöver inte vara kriminallitteratur)

Wow, bara tre? Då väljer jag några klassiker: “Lawrence of Arabia”. “Taxi Driver” och  “Vertigo”. Böcker som nyligen har gjort intryck på mig är: “No Country For Old Men”, Cormac McCarthy, “The constant gardener” John LeCarré,  och “The end of mr. Y”, Scarlett Thomas.

Jag var lite upprörd över hur Maja (huvudkaraktären i Peter pans hemlighet) agerade i vissa situationer. Men jag antar att det betyder att jag bryr mig om karaktären, annars skulle jag inte ha brytt mig över hennes handlingar. Är det något du önskade att dina läsare skulle känna?

Jag har hört förut att Maja är lite svår att tycka om. Jag kan förstå det – utan att det har varit en medveten handling att få mina läsare att bli provocerade av henne. Jag kommer att försvara henne i alla lägen, även när hon är besvärlig. Mestadels därför att jag tycker att den delen av henne är en del av mig. Jag förstår hennes trots och att hon inte kan låta saker vara utan måste lägga sig i. Katrine Bergman har en liknande sida, om än mer extrem och våldsam. Det kommer man märka om man läser min nästkommande bok där Katherine är huvudkaraktärn. Kanske gillar jag besvärliga karaktärer som utmanar mig och som kräver mycket av mig som författare.

Vad anser du karaktäriserar en dålig författare och en bra författare?

En dålig författare är någon som inte tar sina karaktärer på allvar. Som inte vet vad som står på spel. Om det är inte är personligt för huvudkaraktären kommer det inte att fungera. Jag gillar inte kriminalromaner där huvudkaraktären löser ett fall utan att någon personlig konsekevens. Bra författare tror på sina huvudkaraktärer och att dramat hittas i psyskologin, inte i hur många lik som ligger på bordet.

Vad läser du just nu?   

Jag har läst Michael Katz Krefelds deckarthriller Peter Pans hemlighet som är en fortsättning på Stormvarning. 

Serien handlar om den danska läkaren Maja Holm. I den här boken har Maja och hennes sambo precis flyttat tillbaka till den idylliska förort där hon växte upp men det visar sig att den inte är så idyllisk längre. Någon kidnappar barn, dödar dem och lämnar ett bokmärke av Peter Pan. En dag får hon ett kort där det står ”Välkommen hem Wendy” Mördaren visar sig ha ett speciellt intresse av Maja som förbryllar både henne och polisen.

Det här är en katt och råtta lek som är spännande. Min enda invändning är att Maja Holm agerar irrationellt. Det är helt enkelt lite för otroligt att hon skulle kasta sig in i farliga situationer utan att till synes reflektera över vad hon gör, speciellt när hon är gravid. Med den reservationen så vill jag ändå påpeka att boken hade en twist som var ganska oväntad och höjer boken rejält.

Boken har ett tydligt tema som är så vanligt i moderna deckare. Det kan vara kvinnomisshandel, trafficking osv. I den här boken handlar det om pedofili. Risken med ett sådant tema är att det tar över, det vill säga, författarens upprördhet och ilska över dessa missförhållanden i samhället tar överhand över intrig och spänning. Det finns ett antal sådan författare (inga namn nämnda). Så är tack och lov inte fallet i den här boken. Jag rekommenderar att man läser Stormvarning först (för den verkar bra) och sen den här.

På torsdag kommer en intervju med Michael Katz Krefeld, missa inte den!