NÄR P.D. JAMES KOM TILL PEMBERLEY

Jane Austens berömda roman Stolthet och fördom (Pride and Prejudice) publicerades 1813.  Nästan tvåhundra år senare kommer ”Deckardrottningen” P.D. James ut med deckaren När döden kom till Pemberley, menad som en fortsättning på Austens verk. Otaliga tolkningar har gjorts av ”ursprungsromanen” varav Pride and Prejudice and zombies är ett exempel. Det finns en intertextualitet här som inte är utan betydelse. P.D. James gör det hon gör bäst – låter döden komma, denna gång till Pemberley.

Personporträtten 

Om man inte sedan tidigare är bekant med karaktärerna får man som läsare en resumé av huvuddragen. Alltså måste man inte ha läst Stolthet och fördom för att uppskatta den här romanen, men den kan te sig lite smått märklig om man inte har det. För det P.D James gör här är att plocka på sig karaktärer från Austen’s bok för att sedan placera dem i en helt ny bok även om de, till skillnad från många andra tolkningar, får stanna kvar i sin egen tidsperiod. Många självklarheter befästs i fråga om karaktärerna som inte heller går igenom någon vidare utveckling. Boken framstår nästan som en författares önskan att skriva om ett slut, utsätta sina älskade idoler för otrevligheter, som om hon inte kan låta bli att låta döden färga dem lite. Funkar det även för ett inbitet Jane Austen fan som jag själv? Svaret är Ja.

Handlingen

”Fiat justitia ruat caelum, eller som man säger: Må rättvisa skipas till varje pris.”

Boken är uppdelad på tre delar varav rättegången står för huvuddelen. Mordgåtan är både banal och oväntad på samma gång och för att vara en deckare har den en ovanligt finstämd ton. Men något mer kan man knappast säga om handlingen i det stora. Det är i de små nyanserna det sker. 

Personlig kommentar

Romanen är välskriven och P.D. James är en duktig stämningsskapare med mörkt sinnelag. Hon tar sin tid att formulera det hon vill ha sagt och hon missar inget. Möjligtvis är ett varför på sin plats. Varför har P. D. James valt att ta sig an denna uppgift? Jag upplevde boken som en uppgörelse från författarens sida och för mig var det inte döden som kom till Pemberley utan P.D. James.