Kvinnan utan egenskaper

Om en psykolog med problem

I Niklas Ekdals ”Kvinnan utan egenskaper” får vi följa chefspsykolog My Bring under en kaotisk period i hennes liv. En av hennes patienter, Nikanor Branting, utsattes för övergrepp som barn. Som vuxen har han svåra psykiska problem som han nu bearbetar genom att skriva noveller. Sammanlagt är det tio noveller på temat kastration som han låter My läsa.

Då Mys dotter försvinner från studenthemmet i Oxford åker hon och bästa väninnan, polisen Johanna, dit för att leta efter flickan. My tvingas dock snart tillbaks till Sverige efter att Nikanor hittas mördad på sitt rum på sjukhuset. Johanna stannar i England och fortsätter sökandet, samtidigt som förhållandet till maken i Sverige blir allt med svajigt. Intrigerna avlöser varandra i ett rasande tempo och snart går det upp för kvinnorna att ett globalt läkemedelsföretag kan kopplas till så väl flickans försvinnande som till mordet på Nikanor. Dessutom verkar det som att lösningen på mysteriet ligger gömd i Nikanors berättelser om kastration…

.

En spännande berättelse med verklighetsanknytning

Storyn i sig är riktigt bra och blir särskilt gripande då man inser att många av de medicinska övergrepp som beskrivs i boken är hämtade från verkligheten. Det är ofattbart att dylika kränkningar kunnat ske i Sverige så sent som under mitten av 1900-talet.

Men en sak. Det här med meningsbyggnaden. Den är för kort. Alldeles för många meningar inleds korthugget i stil med ”Ute på gatan blev Kalle stående”, ”På vägen ut såg sig My om i huset”. Det känns som att författaren velat skriva en kärnfull och hårdkokt page turner, men den här stilistiken faller mig inte alls på läppen. Efter ett tag ville jag bara skrika av frustration och tyvärr fick det till följd att mitt fokus försvann från den övergripande handlingen och den viktiga frågan om läkemedelsetik som vävts in i berättelsen.

Kommentering avstängd